söndag 13 maj 2018

Jaktkritik

Du som läser min blogg mer regelbundet vet att jag läser en hel del böcker. De är av skilda slag som nu senast t ex bok om branden i Västmanland 2014, fågelböcker eller en kritisk bok om rysskräcken i Sverige och de ubåtskränkningar som ansett ha skett utan att något bevis för dessa har presenterats.
Jag brukar låna mina böcker på biblioteket men nu ska de flytta till nya lokaler och därför har de stängt. Jag blir alltså hänvisad till min bokhylla som inte är så välfylld eftersom jag oftast lånar mina böcker. Det sällan eller aldrig jag läser om en bok. Men nu måste jag det.
Jag har några essäsamlingar av Frans G Bengtsson som jag börjat med. Frans G Bengtsson är ju mest känd som författare till två volymer om vikingen Röde Orm. Det är två böcker jag rekommenderar beroende på den stor humor som finns i verken. Lite spänning finns också. Och för en okunnig person om vikingatiden så låter mycket av det som Frans G Bengtsson skriver om som trovärdigt. Men nu gäller det en av hans essäböcker  "Sällskap för en eremit"  (Bonniers 1944). Han skriver inget om jakt utan det mesta handlar om författare, böcker och en del andra udda ting. Men i en essä som handlar om brottning, något märkligt då Bengtsson framstår som en intellektuell snobb som gärna citerar på franska, tyska eller gammalengelska. Men i essän finns en liten episod som jag gärna vill citera:
"det stora mästerskapets lugn och harmoni" (i brottning) Mästaren jagade beckasiner med cigarr i munnen, en stadig käpp i hand, bössan hängande över axeln, småprat igång. När fågeln flög upp, hängde han bössan på vänster underarm, tog ner bössan, lyfte den lugnt, sköt och träffade, med tid över och det hade behövts utan tillstymmelse till ryckighet eller brådska."
Det enda av detta är att jag och Bengt-Olof Stolt (fd chef på Ringmärkningscentralen på Riksmuseet) med mycket stor sannolikhet är de som fått enkelbeckasinen fridlyst 1995/1996. Jag och Bengt-Olof skrev en artikel om enkelbeckasinen i Vår Fågelvärld där vi beskrev enkelbeckasinens kraftiga nedgång i numerär kanske framför allt beroende på den utdikning av mossar som sker i många av våra skogar så att dessa arealer går att plantera med skog. Jakten på enkelbeckasiner la då sten på böra och borde förbjudas.  Denna artikel använde Gudrun Lindvall som var miljöpartist och riksdagsledamot i en motion där hon just föreslog fridlysning. I början av 1990-talet använde Socialdemokraterna (MP) och (V) som stödpartier för att få igenom att antal förslag i riksdagen. Det är mycket sällsynt att en enskild motion kommer så långt att den resulterar i något beslut, men här hände det. Jag tror helt enkelt att köpte denna motion för att visa god vilja för miljöpartiet. Men bra för enkelbeckasinerna och det lidande de utsattes för från andra sämre skyttar än den som Bengtsson skildrar.
Denna fridlysning är nog den enda viktig insatsen som jag bidragit till i mitt liv förutom att jag tillsammans med min fd hustru uppfostrat fyra barn till goda och ansvarstagande medborgare.    

Inga kommentarer: