torsdag 12 april 2018

Jaktkritik

Jag läser nu en 30 år gammal bok "En katt till jul" av Cleveland Amory. Boken handlar mest om katter och är du kattvän kan boken rekommenderas, men författaren skriver inte bara böcker utan han är också filmmanusförfattare och känner en mängd "kändisar" som Henry Fonda,Cary Grant, Katharine Hepburn, James Stewart, Burl Ives och många många fler mer eller mindre kända. Dessa skådisar var mycket kända för 30-40 år sedan men är kanske nu bortglömda. Med dessa kändisar kunde Amory få den grymma dödandet av sälungar i Kanade känt över världen och i alla fall delvis stoppad. Jag minns dessa TV-bilder där man ser en person med en spetsig hacka slå ihjäl försvarslösa ungar genom att drämma hackan i hjärnan. Det var den vita pälsen som var syftet med denna slakt. Förhoppningsvis har alla kvinnor insett var deras pälsar kommer ifrån och därför avstår att bära päls. Men det finns tydligen oupplysta kvinnor i framför allt Ostasien där ju information om det mesta som sker i världen är förbjudet att ta del av. Därför kan ju bl a minkfarmar leva vidare. Men man kan ju fråga sig om t ex dödandet av sälarna var (är?) mer plågsamt än det som sker dagligen i våra slakterier. Syftet med att ta pälsen är ju mycket mer omoraliskt är syftet att få kött. Pälsar behövs ju inte men fortfarande tycket många människor om kött, tyvärr.
Menär man inte vegan utan använder mjölkprodukter och ägg så var gör man av tjurar och tuppar? Kor kan också användas som gräsätare på de marker som inte är lämpade för annan odling och för att hålla uppe ett landskap med ängsväxter för insekter och blommor.
Men avlivningsmetoderna är "humanare" än de i jakten! Bara i den svenska jakten skadas 100 000-tals djur innan de eventuellt eftersöks och får ett dödande skott i huvudet. Jag anser att jakten är det grymmaste sättet att skaffa kött, och att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem.
Amory är också ingagerad i Animal Fund som tar hand om hundar och katter som far illa ofta hemlösa. Dessa djur har nästan alltid haft ett bedrövligt liv och när de fångas in så behöver de många gånger veterinärvård. Amory berättar att det är få veterinärer som vill befatta sig med dessa djur utan anser att de ska avlivas. (Det här en gammal bok och förhållandena kan ju ha ändrats). Amory skriver också "...de (barn) ser djurfilmer och TV program där veterinärer är hjältar som strider mot de sämsta utsikter - men aldrig mot jägare eller djurförsök-...".  Detta kommer mig att tänka på en kontakt som jag hade för 10-15 år sedan med en veterinär. Jag ansåg att han skulle vara en tillgång till Jaktkritikerna och ville att han skulle ingå i styrelsen. Men utan någon speciell motivering avstod han. Jag fick en känsla av att han inte ville förstöra sin "karriär" eventuellt göra sig osams eller anses annorlunda än andra veterinärer. Som sagt jag vet inte. Men Torsten Mörner är veterinär och har varit ordförande i Svenska Jägareförbundet och är en hängiven jägare. Han är nog inte ensam.  

Inga kommentarer: