onsdag 3 januari 2018

Jaktkritik

Licensjakten på varg har börjat som nog de flesta har hört. Något märkligt att ett par tusendelar av en promille av all jakt får så stor uppmärksamhet. Det skjuts och dödas på andra sätt 1,2 minjoner djur i den svenska jakten varje år. 100 000-tals djur skadeskjuta varje år men ytterst få bryr sig.
Jag förstår naturligtvis varför vargjakten upprör så många. Jägarna vill utrota den och har gott stöd i riksdagen och vi som vill ha varg vill att den ska kunna leva utan problem i många 100 år.
Men så länge jag var ordförande i Jaktkritikerna ansåg jag att överklaganden och information om vargjaktens skadeverkningar sköttes bäst av Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF. De har de resurser som behövs för överklaganden och andra skriverier. Jaktkritikerna skulle använda sina begränsade resurser till alla de andra ca 50 arterna som fortfarande får jagas.
Men jag måste ändå göra några kommentarer till den intervjuer jag hörde på Ekot i radio i går. Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöschen framhöll att Jägareförbundet ville ha färre vargar än de 300 som nu riksdagen har bestämt vilket ju visar att Jägareförbundet vill att på sikt utrota vargen. De vet liksom de flesta andra som vet något om populationers överlevnadskraft att ju färre individer det finns desto större risk (eller som Jägareförbundet ser det chans) att populationen dör ut. GG ville ge sken av att det var Naturvårdsverket som hade ansvaret för vargpopulationens utveckling men det är ju riksdagen som bestämt vargpopulationens storlek helt ovetenskapligt. Ingen genetiker eller demograf skulle godta 300 individer som tillräcklig grund för en livskraftig population.
Det är inte individantalet som i sig bestämmer populationers livskraft utan antalet par som får avkomma. I den svenska vargpopulationen är det ca 30 vargpar som får fram en kull. Den absolut minsta effektiva populationstorleken är 50 par för att en population inte ska dö ut inom 100 år och då ska populationen ha ett inflöde av minst en avlande individ varje år. Som bekant kommer det möjligen en obesläktad varg till den svenska populationen kanske vart 10:e år.  Som ett rikmärke borde det finnas ca 250 avlande vargpar för att populationen ska vara någorlunda säker och ha en gynnsam bevarande status. Som exempel kan jag nämna att Naturvårdsverket föreslår att det ska finna 200 par häckande vitryggiga hackspettari Sverige innan projektet läggs ner. Det kan läsas i Åtgärdsprogrammet för den vitryggiga hackspetten som kom ut i våras. Alla sexuellt reproducerande varelser har samma genetiska förutsättning, bananflugor som elefanter. Nu är det ju inte bara den legala licensjakten som drabbar vargarna. Skyddsjakten dödar ca 20 vargar och trafiken tar ca 10 per år. Sen finns det självfallet ett okänt antal  illegalt dödade vargar men uppskattningsvis 10 dödade. Totalt dör minst 50 vargar en onaturlig död eller med andra ord ca 15 % av stammen. Man talar om katastrofer om några 1000 människor dör i en jordbävningen eller liknande naturkatastrof. Tänk om 1 miljard människor skulle dö en icke naturlig död. Vilken population klarar dylika förluster.  Ingen! Jag är förvissad om att den svenska vargpopulationen kommer att vara utrotad innan nästa sekelskifte om inte jaktpolitiken ändras. Men jägarna och landsbyggdsbefolkningen är en stor grupp som inget parti vill förlora som väljarbas.
Trots att all jakt är oetisk med stort lidande för det vilda och som bara bedrivs för ro skull kommer inget att hända. Tyvärr.

Bli medlem i Jaktkritikerna se : www.jaktkritikerna.se

Inga kommentarer: