Jaktkritik

Jag håller på att förbereda ett föredrag där jag ska berätta om Jaktkritikernas inställning till rovdjur.
Självfallet kan jag inte vet något om varje medlems åsikt men min personliga åsikt är att rovdjur endast ska få jaga om någon enskild individ orsakar allvarlig skada eller uppträder oskyggt och oroar människor. Alltså ska endast skyddsjakt tillåtas.
Orsaken till mittställningstagande är att rovdjuren är mycket betydelsefulla för att upprätta en naturlig balans i naturen. Den naturliga balansen ger också ett mycket mer livskraftigt material i de bytesstammar som rovdjuren utnyttjar.
Ett annat skäl är att jakten på våra rovdjur försvagar stammarna och de har på sikt mycket mindre chans att förleva för all framtid.
Ett exempel (förutom den ytterst prekära situationen som varg vargstam befinner sig i) är våra lodjur. Riksdagen (som naturligtvis inte har den nödvändiga kompetensen) har bestämt att Sverige ska ha ca 250 familjegrupper av lodjur.  Detta är alltså 250 par lodjur (även om lodjuren inte lever i par). Eftersom jag också är involverad i "Vitryggsprojeket" alltså den stansning som sker för att återintroducera den vitryggiga hackspetten, så har jag läst den åtgärdsplan som har skrivits för detta projekt. Där anser man att 400 par är syftet innan man anser att projektet är fullföljt. Här är också att tänka på att den vitryggiga hackspetten har goda populationen båge i Norge och Finland och att dessa fåglar inte är rätta för att flyga över hav och långa sträckor. Vi vet att vi har ett lågt men ändock regelbundet inflöde av dessa hackspettar. Det är till stor kontrast till det mycket sporadiska inflöde från Finland/Ryssland av lodjur. Det svenska lodjurstammen har en mycket lägre grad av genetisk variation än den östra stammen.
Något som också försvårar upprätthållande av deb genetiska variationen är den intensiva jakten.  2013 och 2014 måste jakten upphöra då lodjuren kom långt under de 250 familjegrupper som riskdagen bestämt. Vad hände åren innan? Jo,  under de fem åren innan jakten förbjöds dödades 616 lodjur i licnsjakt, 170 i skyddsjakt och 63 i trafiken. vid beräkningar med utgångspunkt från tadiomärkta lodjur beräknar man att ungefär lika många som trafikdödas dödas illegalt.  Totakt blir det ca 900 djur som inte dör en naturligt död. Då man beräknat att det funnit ca 7000 lodjur under dessa fem år dödas det alltså ca 13% beroende på mänskliga aktiviteter.
1998 visade Tatjana Kontio iett examensarbete att högst 6 % av lodjurstammen kunde dödas utöver den naturliga förlusterna om inte lodjurstammen skulle drabbas. Varför tar man inte hänsyn till forskningen?

Köp boken "Jaktkritik - essären och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www. jaktkritiekrna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.