måndag 25 juli 2016

Jaktkritik

I dag hörde jag på radio att amerikanska forskare hade funnit att rådjur var viktiga för att fästingar skulle få borelia. Rådjur finns inte i USA men kanske de hade undersökt vitsvanshjort som motsvarar våra rådjur.
En svensk forskare ansåg också att det vore bra om rådjuren blev färre just för att minska boreliafallen.
Jag har ganska länge bott i Roslagen på somrarna i norra Uppland och det är helt klart att var och arenan person har haft eller fortfarande har borrelia. Sjukdomen är oftast lätt att bota med penicillin men ibland går det inte riktigt bra av okänd anledning. Förblir sjukdomen obehandlad kan den leda till besvärliga och bestående ledbesvär.
Forskaren ansåg att det var ett problem att minska rådjursstammen både av naturskyddsskäl och motstånd från jägare. Men jag anser att en så pass allvarlig hälsofråga inte ska hindras av jägares lust att döda rådjur. Mitt förslag är att förbjuda jakt på räv och lodjur. Då skulle vi efter ett antal år får en mer balanserad sammansättning  och naturlig reglering av alla dessa arter tillglädje för alla; djurvänner, naturintresserade och dessutom få färre fall av borelia.Men det är säkert för mycket att hoppas på-

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida; www.jaktkritikerna.se Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 20 juli 2016

Jaktkritik

I samband med att jag skrivit en artikel  som diskuterar katters predation på fåglar (som jag hoppas kan publiceras i Sveriges Natur)  så läste jag följande: "Att den åsikten ( att tamkatter tar många fåglar) delas av många beror nog delvis på personliga upplevelsers att grannens kissemjau kommit traskande med en gallskrikande koltrastunge i gapet. : det är en riktig obehaglig upplevelse som jag varit med om flera gånger. Visst vore livet skönare om vi slapp lyxjägare och lustmördare i vår närmiljö- låt vara att det utan tvivel finns många andra omvärldsbetingelser som det är viktigare att justera för att gynna våra närmaste fågelgrannar".
Varför kalla tamkatter för lyxjägare eller lustmördare då det finns mänskliga jägare.
Dessa jägare dödar minst 200 000 kråk - måsfäglar som de bara kastar bort.Katterna äter i alla fall upp sina byten. Det blir bara några dun och vingpennor kvar. Dessutom jagas det många tusen små fåglar i Sverige t ex björktrast (1 500) krickor , vigg m fl.
Jag är övertygad om att de flesta jägare inte bryr sig om att rycka bort dun och fjädrar och anrätta dessa fåglar. Möjligen skär de ut några gram bröstmuskelmed det kallar jag lyxmördare.
Låt tamkatten vara. Angrip de människor som kan påverkas och dessutom inte på något sätt har behov att utföra detta nöje som all jakt är.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggor om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 12 juli 2016

Jaktkritik

För en tid sedan hörde jag på radio att skogsskadorna i Västerbotten hade ökat beroende på att det fanns för många älgar. Som en kommentar till detta intervjuades en jägare som menade att det två måpmånader som de hade till förfogande inte räckte. utan menade att längre tid behövades.
När jag kontrollerade på Jäagareförbundets hemsida så upptäckte jag att jakttiden i norra Sverige var 1 sept - 12 okt. alltså mindre än två månader. Varför det ser ut på detta sätt vet jag inte men kan ju ha åtminstone två förklaringar. Dels att man anser att älgarna är så få i norra Sverige att det ska vara rimligt att kunna skjuta de som behövs för att hålla älgarna på en lämplig nivå eller också att det mycket troligt att snöförhållandandna är så besvärliga att älgar skulle utsättas för plågsamma jakter men också att jägarna inte skulle kunna ta sig ut i skogen för att jaga. Det vore intressant att veta varför jakttiden skiljer sig så mycket mellan norra och södra Sverige ( 1 okt - 28 feb).
Jag har alltid ansett att idag måste älgen jagas både beroende på skogsskador och de trafikskador som älgar orsakar. Älgkrockar dödar mellan 1 - 5 människor ået är och materiella skador för mångmiljonbelopp.
Men vargar skulle kunna utnyttjas. I Västerbotten är de nog inte välkomna varken av jägare eller samer.Det är självklart att vargarna enklare skulle kunna ta renar och att vargarna skulle nog bara ta unga älgar på senvår , sommar och höst. Jag vet att många samer säger att de driver sinrenskötsel för sin inkomst och inte vill vararovdjursuppfödare.
Jag respekterar samerna kultur och anser att renskötseln är en omistlig del av denna kultur. Men varför inte betrakta renskötare som kulturarbetare som alla andra kulturarbetare. Det allra flesta kulturarbetare kan inte liva påsen kultur som de skapar utan måste få inkomster frän annat håll (arbete vi d sidan om, stipendier eller kolturpengar och en liten del konstnärslön.) Jag hävdar att vargen, björnen och järven ingår i den samiska kulturen och alla skulle tjäna på omdessa rovdjur skulle få vara vanligare. Turistnåringen skulle blomstra och naturen få ett mycket mer ekologiskt utseende.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida : www.jaktkritikerna.se
Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 5 juli 2016

Jaktkritik

I år har jag varit medlem i Sveriges ornitologiska förening (SOF) i 60 år. Jag har alltid tyckt om SOF:s inställning till. Det har funnits och finns en kritisk inställning till jakt inåt.   Men  jag har många gånger försökt att få styrelse och andra tjänstemän att skapa debatt och riksdag och Naturvårdsverk att ändra på t ex "viltvården" som SOF i sitt dokument om jakt vill avskaffa. Men icke! Detta är en anledning till att jag och Arne Ohlsson startade Jaktkritikerna. Vi har inte haft någon lusande framgång men många arter har fridlysts och där vi tror ha påverkat vid våra uppvaktningar i riksdagen på (S)-regeringar.Tyvärr har inet Sver-Erik BUcht velat träffa oss men det kommerväl andra landsbydgsministrar med större intresse.
I senaste nomret av Vår Fågelvärld (SOF:s tidskrift) finns en debatt om om tjädern minska eller ökar. Anders Wordheim (fågelskyddsansvarig) försvarar SOF:s inställning att tjädern inte ska skyddas som en jägare (!) anser att tjädern minskat så att den behöver skydd.
Han grundar sitt inställning på invenetringar
                                   

Detta är inventering som sker på rutor som är jämt utspridda i Sverige och därför anses vara de bästa inventeringarna.



AW anger att ca 500 standardrutor inventeras. Tjädern finns i norra Sverige. Sommar- och vinterrutor som mest inventeras i södra Sverige visar att bara ett 10-tal tjädrar observeras på dessa rutor. Jag antar att 2/3 delar av Sverige tillhör norra delen. Det betyder att ca 300 rutor inventeras i norra Sverige. och i artikeln påstås att ca 70% av rutorna inventeras två år i rad som är nödvändigt för att kunna avgöra om en art ökar eller minskar. Detta betydar att ca 200 rutor används för diagrammar ovan. I diagrammet står det att 161 tjädrar har observarats vid inventeringarna. Om wtt 10-tal tjädrar finns i södra Sverige betyder det att ca 150 tjädrar upptäcks i de 200 rutorna. Det är inte många men statistiken visar en låg grad av signifikant (*) och stammen ökar med drygt 1% varje år.
Jägare anser att de anpassar jakten efter tillgången. Snarare är det vål färre byten i naturen desto färre kan skjutas. Man kan se att det stämmer i många fall : kråkan minskar i alla inventeringar och samtidigt går jakten mer, lika så eder och t ex skogshare.  Diagrammet ovan har stors likheter med inventeringen t ex uppgången av tjädrar 2006 och nåra år framåt. Men här är utvecklingen negativ och ekvationen visar att jakten minskar med 175 tjädra varje år.
Med tanke på att biotoperna för tjädrar minskar i produktionsskogarna så borde tjädern fridlysas åtminstone i södra Sverige. Och varför ska jägarana ha företedde att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt?

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.


söndag 3 juli 2016

Jaktkritik

I går skrev jag om "Lodjuret" (Atlantis förlag).
Olof Liberg (Grimsö forskningsstation) har skrivit ett kapitel som jag delvis citerade. Han skriver också om lodjurets dödsorsaker som ju är intressant. Lodjuret blir ca 10 år men ett radionärkt lodjur blev 16 år. Förmodligen kan de bli åtskilliga år äldre eftersom huskatter blir ju ofta 18 -20 år.
Dödsorsakerna är flera. Ungar dör ofta  och OL anger 20 - 50 % av ungarna dör innan de skills från modern. Ju fler ungar som föds desto stötte är risken att den minsta ungen dör. Lodjur får oftast två ungar men ibland tre och mycket sällan fyra eller fem.
För vuxna djur dominerar illegal och legal jakt. Den illegala jakten är självklart omöjlig att veta exakt hur stor den är men beräknas att 30% av försvunna radiomärkta lodjur är är illegalt skjutna. Det skulle betyda att 4 - 11 % av alla lodjur skjuts illegat. Trafiken tar ca 15% men drabbar oftast 1 eller två åriga lodjur.  Den legala jakten tar ca 6 - 10 % av alla lodjur beroende om man räknar med 1000 - 15000 lodjur.Till detta kommer skyddsjakt som består ab ca 20 lodjur per år.
Jag beräknade för några år sedan i samband med ett överklagande till EU för att Sverige jagade lodjur trots Habitatdirektivet. Då fick jag alla icke naturliga  dödare blev ca 200 per år. Nu tog inte EU upp det hela eftersom Sverige hade ånyo fridlyst lodjuret (2014). Självfallet minskar lodjurspopulationen då 200 djur dödas utöver den naturliga.
Lodjuren orakar inga allvarliga skador och ska inte jagas. Det är enbart en eftergift till jägarnas önskan att få döda fler rådjur. Men jägarna ska inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
En annan bok "Björnen" är utgiven av Svenska Jägareförbundet och är från 1997. Mycket har ju förändras under dessa snart 20 år.  Men en uppgift är intressant. Björnen anses inte som aggressiv. Vid mer än 100-tals konfrontationer har björnar bara visat aggressivt beteende vid några få tillfällen. De redovisar också att sju personer har blivit skadade av björn Sex av dessa var jägare och fem av dem hade skadeskjutet björnen. Varför den sjätte bliv angripen framgår inte. Den sjunde av en skogstaxeraderare som kommit för nära några björnungarc. Dessa angrepp hade skett mellan 1976 - 1997.
Sedan dess har har två personer dödats. En jägare som skadeskjutet en björn. En annan person hade försök skydda sina undar på din gård som angripits av en björn och i samband med detta blivit dödad. Detta är vad man tror då detta skett på natten och inga vittnen finns. Någar jägare har också blivit skadade men vad jag vet inga bär - eller svampplockare.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkriterna.se Går med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

lördag 2 juli 2016

Jaktkritik

Först ett par svar.
Vi har inte fått något svar från Landsbygdsministern. Vi har fptt lov att träffa en statssekreterare men vi anser att det är otillräckligt. Information kan gå förlorad och inga frågor kan besvaras så vi har tackat nej till denna kontakt.
Jag har skrivit om jakten på änder i min logg vid ett par tillfällen. Det går att söka på "andakt" och "Hargs bruk". Bloggarna forms också med i buken.

Nu har jag läst boken ”Lodjuret” (red: Bergström, Danell och Svanberg, Atlantis förlag). Boken innehåller åtta olika kapitel men jag fokuserar på Olof Libergs uppsats  (grimsö forskningsstation) ”Lodjuret i dagens Sverige”. (Allt som jag skriver finns inte OL:s text utan är mina egna kunskaper från tidigare läsningar).

Olof Liberg (OL) delar upp lodjurens utbredning i renbetesområdet och rådjursområdet. 
Lodjuret anses inte vara naturlig i fjällområdet utan tros uppträngd av den intensiva jakten på lodjur under 1800-talet. Lodjuret är ett skogsdjur som undviker öppna och trädlösa platser.  Idag finns kanske en tredjedel av de svenska lodjuren i renbetesområdet. 
Samebyarna får mer generösa jakttillstånd än övriga men skjuter inte alltid av de kvoter som de blir tilldelade. Förmodligen beroende på att lodjur är svårt att jaga, det är tidsödande och man prioriterar skötsel av sin renhjord. Kanske också beroende på att ersättning för lodjur i området utgår oberoende av om man utnyttjar sin kvot eller inte. Ett lodjur anses ta fem renar per månad. Om en familjegrupp finns i området utgår 200 000 kr, om ldjur förekommer regelbundet utgår 70 000 kr och om tillfälliga lodjur finns blir ersättningen 35 000kr. 2012 utgick ersättningen till 68,3 miljoner till samebyarna för de lodjur som inventerades i deras områden.
OÖ framhåller att lodjuren har en viktig del i järvens överlevnad i fjällen då den ersätter vargen som ju är en mer naturlig predator på ren. Järven är en dålig jägare utom i vissa snöförhållanden. Varg som inte finns i fjällen idag har (eller i alla fall har haft) liknande ersättningssystem som lodjuret men accepertas inte då vargen tar många fler renar och spränger hjordar med mycket större arbete för samerna. 
Jag har full förståelse för samerna kultur men anser att vargar också ingår men det anses alltså oförenligt med den nuvarande renskötseln.
Rådjuret är lodjurets favoritföda. Även i områden där ren och rådjur finns tas rådjuren i första hand. Då inga rådjur fanns i Sverige i slutet av 1800-talen utom en spillra i Skåne måste lodjuren ha levt på skogshare, tjäder och orre. Dessa stammar var säkerligen betydligt större än de som idag finns.
Lodjuren påverkar rådjurspopulationerna. Hur mycket är givetvis mycket svårare att avgöra. OL försöker bevisa att lodjuren är en eller kanske står för den största påverkan. Han visar i tre diagram från norr tillsöder hur utvecklihen har varit för rådjur och lodjur. Diagrammen börjar 1993 och slutar 2011. I början på 1990-talet var rådjuren på sin topp beroende på flera orsaker bl a mildra vintrar och att rävskabben har slagit hårt mot rävstammen. Kurvorna är nästan linjära men startar från olika utgångspunkter. I norra Sverige börjar de på ca 7  skjutna rådjur per 10 km2. I mellersta Sverige börjar avskjutningen på 25 rådjur per 10 km2 och går ner till ca sju och i södra delen börjar det på 35 rådjur och går ner till ca 10. Lodjuren räknas i familjegrupper och visar helt olika utvecklingskurvor. I norra delen börjar lodjuren med ca två familjegrupper som sedan stiger till ca fyra efter två-tre år (1995-1996) för att sedan sjunka liksom rådjuren till ca en halv familjegrupp (vilket kanske innebär en familjegrupp på 20 km2).  I mellerat området börjar lodjuren på noll och stiger sakta till tre familjegrupper 2011. I södra delen finns inga lodjur men rådjuren minskar lika raskt som jag förut beskrivit. Detta abser OL att det beror på rävar. 
Naturligtvis är det mer komplext där rävar och jakten säkert har en stor betydelse. 
Jag har förut beskrivit har oerhört svårt det är att göra orsak - verkan analyser då det alltid är många faktorer som påverkar rovdjur - bytesrelationer och jag tänker inte upprepa detta en gång till. 


Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter” Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och överskottet går till föreningen