söndag 28 februari 2016

Jaktkritik

Jag hörde på radio idag (programmet Kaliber) att en statlig utredning än en gång velat ändra på Jägareförbundets "allmänna uppdrag". Många andra utredningar har redan kritiserat Jägareförbundets ställning och menat att dw år jäviga och Naturvårdsverket skrev i ett remissvar att uppdraget var "otidsenligt". Trots den allmänna och skarpa kritiken från många håll behåller Jägareförbundets sin ställning och får 50 miljoner varje år för att ge allmänhet och myndigheter information om jakt och dess konsekvenser. Men det är ju som att sätta geten som trädgårdsmästare.
I en rapport (Om svenskarnas inställning till Jkat och vargjakt Ericssom, G. m fl 2012 SLU Umeå) finns en enkät som visar att fler än 60% att de inte accepterar "jakt för spänning och avkoppling". Uppenbarligen har dessa personer inte blivit upplysta att all jakt är en hobby ochett nöje för de som utöver hobbyn. Fler än 60% anser också att "jakt för spänning och nöje är grymt mot djuren".
Självfallet upplyser inte Jägareförbundet om de 100 000-tals djur som skadskjuts varje.
Här har Jaktkritikerna ett mycket viktigt uppdrag som upplysare av allmänheten.
Idag har vi ingen möjlighet att få del av de pengar som ska användas till information men förhoppningsvis kommer det att vara möjligt i framtiden

Gå in på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och rösta på "nationaldäggdjuret"

lördag 27 februari 2016

Jaktkritik

Jag har i de senaste inläggen tagit upp samspelet med rävar och rådjur.  Alla är överens om att rävar tar rådjurskid. Men i vilken omfattning denna predation påverkar rådjursstammen är mycket mer tveksamt. Andra faktorer som väder och vind och jägarnas egen avskjutningen har förmodligen mycket större större effekt på antalet rådjur som finns vid nästa års jakt.
Ingen forskning finns i Sverige på detta och det lär nog inte bli någon heller.
I USA finns det forskning på förhållandet mellan vitsvanshjort och prärievarg som kan liknas vid det  mellan rödräv och rådjur.
I Journal of Wildlife Management (den enda tidskrift som jag vet regelbundet publicerar artiklar som berör jaktens påverkan på vilda djur) fann jag några artiklar som redogjorde för interaktionen mellan vitsvanshjort och prärievarg.
I den första ((Vol.76(7), 1420 - 1430 (2012)) märktes 91 nyfödda kalvar och följdes till 16 veckors ålder då de ansågs klara sig från att dödas av prärievarg. 23% togs av prärievargar. 7% togs av rödlo (bobcat).  Denna predation ansågs vara orsak till den minskande populationen av vitsvanshjort i området men författarna ansåg också "att det nuvarande jakttrycket inte var hållbart".
I en annan artikel simulerade ett tänkbart senario.fann man att en minskad jakt på honor skulle kompensera prärievargarnas predation på vitsvanshjort. Men då ungöverlevnaden var låg (>25%) och då överlevnaden av honor minskade med 10% så misslyckades ett upphörande av jakten att stabilisera populationen. (Vol.78(4), 571 - 579 (2014).
I en tredje artikel sköts 78% av prärirvargarna bort. (hur man nu kunde veta det). Överlevnaden blev dubbets så stor båge första och andra året men det tredje var ungöverlevnaden bara 10% större än då prärievargarna sköts bort. Övriga dödsorsaker var oförändrade. Författarnas slutsats är "Vår slutsats är att varken kontroll av prärievargar eller vegetationsåtgärder tycks vara vara effektiva för ökande överlevnad av vitsvanspopulationer. Reduktion av jakten på honer och unga djur är möjligen nödvändigt för att få till stånd en ökning av vitsvanshjortspopulationen" (Vol.78(7), 1261 - 1271 (2014).

Gå in på vår hemsida:www.jaktlritikerna.se och rösta på "nationaldäggdjuret".

onsdag 24 februari 2016

Jaktkritik

Glädjande nog har ytterligare en person gjort en kommentar till min blogg. En anonym (förstås) jägare. Varför alla jägare undviker att stå till svars för sina inlägg med namn har jag aldrig förstått.

Jägaren tycker att jag själv ska gör forskning i stället för att skriva en massa strunt.
Men för att kunna göra forskning på jaktens påverkan på det vilda måste man vara ekolog och det är inte jag. Dessutom måste man få tillgång till några miljoner för att avlöna de som ska utföra forskningen som förmodligen måste pågå i många år ( 5 - 10 ?).
Jag tror att det nästan år omöjligt att få tillgång till dessa miljoner då inga är intresserade av resultatet. Jäagreförbundet? NEJ. Naturvårdsverket? NEJ. Andra forskningsråd Absolut inte.
Forskningen är mycket svår. Man måste koncentrera sig på ett område för att kunna få en någorlunda god bild av räv- och rådjurspopulationernas storlek, fullständig kunskap om jakten på räv och rådjur, Väderleksförhållandena under de år som studien pågår och hur vädret påverkar både räv och rådjur. Sorktillgång och annan födotillgång för räv och rådjur. Åldersfördelningen av rådjurför att skatta reproduktionen. Karartärisering av marker och beskrivning av möjligheterna att gömma kiden för rådjuren. Finns det andra störningar, trafik, lodjur, mänskliga aktiviteter, friluftsliv. Och för en utbildad ekolog förmodligen mycket fler faktorer som måste till att undersökas.
När studien är slutföd så vet man inte om den är tillämplig på andra områden eftersom de säkerligen skiljer sig i många avseenden från det undersökta området.
Jag är förvissad att ytterst få är intresserade av dessa frågeställningar och vi jägaren och jag kommer att olika åsikter och betylelsen av rävjakt så länge vi lever.

"Johan" i det förra inlägget påpekade att då rävskabben grasserade sköts många fler rådjur. Detta är sant. Fler än 300 000 rådjur sköts några år i början av 1990-talet. Vid samma tid sköts 40 000 - 50 000 ärvar. Men problemet att utnyttja dessa avskjutnungssiffrar för någon analys går inte eftersom det med all säkerhet dog mångdubbelt fler rävar av skabb. Antag att det dög 200 000 ärver med jakt och skabb så har vi samma siffrar som de senaste 10 åren som jag redovisade i min förra blogg. Min ovenetskapliga statistik blir inte annorlunda. Vi kommer aldrig att få veta hur det förhöll sig och det är meningslöst att spekulera.

Gå in på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och rösta på nationaldäggdjuret"

söndag 21 februari 2016

Jaktkritik

Det är sällan jag får kommentarer till det jag skriver och blir alltid glad då sådana kommer.
Nu har jag fått ett inlägg av "Johan, biolog och jägare". Varför inte fler upplysningar?
Alltnog; Jag förstår inte kritiken mot min blogg.
"Johan" säger själv att att antalet rådjur beror på många olika orsaker precis som jag skriver. Jag framhåller också att min "statistik" inte ger svaret på frågan om rävar påverkar antalet rådjur utan föreslår en vetenskaplig undersökning. Jag skriver i och för sig att jag tror att andra faktorer spelar större roll men det är min gissning.
"Johans" påstående att det behövs en avskjutning av rävar  år jag helt främmande för. Jägarna äger inte de vilda djuren och ska inte heller ha ett företräde till att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. Vi är förmodligen fler som vill se rävar i naturen än rådjur. Varför ska vår önskan vara mindre värd en jägarnas att döda rådjur?
"Johans" påpekande att man på Öland har bedrivit ett projekt för att eliminera rävar och grävlingar är nerlagt då man inte kunde påvisa någon effekt av åtgärderna.
Arter som samlevt i tusentals år kan naturligtvis även samspel i dag om int människan la sig i.
Nergången för sydlig kärrsnäppa och rödspov finns i hela Europa och narra arter som strandskata minskar inte. Det är enfald att tro att rovdjur är orsaken till minskningar av arter.

I dagens DN (21/2) står det om lejon som kommit in i Nairobi från en närbelägen nationalpark. Man skulle kunna förvänta sig panik och högljudda rop på poliser för att snabbt döda dessa bestar. Men icke..Artiken slutar:
"När lejonen rymde var det i stort sätt ingen som klaade över riskerna det innebar attha vilda djur inpå knuten. I stället delades nyhetsartiklarna via sociala medier med stolthet - det har vi i vår stad och det kan ingen annan konkurrera med! Flertalet vädjar  Fler talen vädjar till KWS (nationalparken) att lejonen skulle sövas men inre dödas. Historien sluter också lyckligt och lejonen är tillbaka i sitt hägn".
Jag tänker på vår engen vargdebatt. Vilken skillnad

Gå in på vår hemsida: www.jaktritikerna.se och rösta på "nationaldäggdjuret"

fredag 19 februari 2016

Jaktkritik

För en tid sedan läste jag om en jägare som skjutit en kungsörn. Han fick ett prs fängelse. Det är ett hårt straffen viktig som en varning för andra jägare att göra liknande brott,  Tyvärr är inte jaktbrott ovanliga och när man har kunnat fastlägga att jaktbrott skett så är nästan aldrig som man finner den eller de som utfört brottet. Jag hat förut skrivit om den tystnadskultur som finns i vissa läger där man sympatiserar med brottet eller inte vågar abge de kriminella av olika skäl. Många jaktbrott blir heller aldrig upptäckta. SGT (skjut, gräv och tig) är utbrett och naturligtvis mycket svårt att upptäcka i våra stora skogar, Det sommest tyder på att jaktbrott är vanliga är de inventeringar som regelbundet sker för varg och lo. Man finner då ofta att antalet inte är det man förväntar sig då vuxen och ungdödligheten är känd.  Det enda man kan förklara det lägre antalet är tjuvskytte.
I fallet med kungsörnen är det gör mig förvånande då kungsörnen varit fridlyst sedan 1924 och man under alla dessa år ju knappast vilttillgång sämre än den var före fridlysningen. Var för detta hat? Eller är det girighet? Ingen får ta "mina" harar?
Sen kan man diskutera varför ska kungsörnen ha denna rang som ger så högt straffvärde. Kungsörnen är en sällsynt art med kanske 600 häckande par i Sverige. Men det finns andra fall där jägaren inte ens blivet åtalat. Det gäller en jägare som sköt en toååskarv som endast häckar med något eller fåtal par i Sverige. Nu påstod jägare att han trodde att det var storskarv som är laglig att skjuta på västkusten. Vad hade hänt om örnhägaren trott att han skjutit en kråka?Vad ska man begära av en jägare? O ett annat fall blev det inget åtal dåjägare skjutit sädgås i Uppland där det inte är tillåtet att skjuta sädgås och påstod att han skjutit grågås?Jägare tycks få vara hur okunniga som helst. De skjuter ju hundar, kor och höstar. Och människor!
Når fär vi en lag som kräver ett ansvar av jägarna så att de tar sitt ansvar så att man kan döma dem för att felsteg de gör?

Gå in på hemsidan: www.jaktkritikerna.se och rösta på "nationaldäggdjuret"

fredag 12 februari 2016

Jaktkritik

För en tid sedan fick jag av Jägareförbundet deras avskjutningsstatistik från 2014/2015.
Jag tycke att det skulle vara intressant att se om deras eufemism viltvård skulle ha någon effekt. Viltvård har ju ingenting med vård att göra utan enbart är ett oetiskt sätt att döda djur som jägarna inte vill ha på sina marker. Vi som vill se en räv eller en grävling t ex har ingen talan. Detta trots att vi är betydligt många fler än jägarna. Ingen eller alla "äger" de vilda djuren så varför ska jägarna ha företräde att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. De djur som ingår i "viltvården" tas ju inte till vara eller konsumeras utan endast kastas på sophögen. Det tycket jag visar ett förakt för levande väsen!
Men tillbaka till min undersökning. Jag gjorde en korrelationsanalys för att se om antalet skjutna rävar påverkade antalet skjutna rådjur. Man kan ju tänka sig att om många rävar skjuts på hösten så skulle det kunna bli fler rådjurskid som överlever på våren. Jag fick följande diagram.





Jag tog de angina siffrorna från hösten 2004 och tio år framåt för rävarna och avskjuyningsantalet för rådjur 2005 och tio år framåt. Som synes får man en lutande kurav som visar att ju fler rävar som skjuts desto fler rådjur kan man skjuta. Men den statistiska analysen visar att detta sa,band inte är säkerställt. Endast 18% av rådjurstillgången är orsakad av rävarna.
En gissning av mig är att vintern stränghet (kyla och snö) och också vårens kyla och regnighet för kiden spelar stor roll förutom naturligtvis jägarnas ege n avskjutning av rådjuren.
En vetenskaplig undersökning skulle kunna ge svar på vilken effekt "viltvärde" har. Det är viktigt i detta sammanhang att påpeka att avskjutningen säkert inte visar hur stort antalet rävar eller rådjur det finns.
Jag är övertygad om att en vetenskaplig undersökning skulle bevisa att "viltvården" bara är ytterligar några skotttillfällen för rovdjurshatande jägare. Ingen skulle se någon som helst skillnad i tillgång på varken rådjur eller rävar om denna fullständigt oetiska jakt upphörde.

Gå in på hemsida www.jaktkritikerna.se och rösta på "nationaldäggdjuret"





fredag 5 februari 2016

Jaktkritik

Igår stod det i tidningen att  Girjas sameby vann i Gällevaare tingsrätt i tvisten om jakt och fiskerätten  i fjällvärlden. Jag tyckte redan på 1990-talet att Svenska staten körde över samerna när  den fria fjälljakten tilläts. Jag hopas varkligen att hovrätten (och ev.HD) går på samma linje och tillerkänner samerna deras sedvanerätt till dessa aktiviteter.
Däremot är jag mot samerna rätt till att ha bestämmanderätt över renbetesområdera som ju omfattar mer än 40% ab Sveriges yta. Jag förstår att gruvnäring, vattenfallsutbyggnad och skogsbruk stör och försvårar renskötseln men problemen med rensköysel är mer omfattande.
Jag möttw wn äldre same som berättade att hans pappa hade haft en renflock men därefter skulle tre söner livnära sig på rensköysel. Eftersom damer förväntas leva på samma livnadsnivå som andra svenskar som måste damerna ha större hjordar och de tre sägnerna hade alltså sex gånger fler renar. Men som samen sa "jag skulle slirig börja med renskötsel om jag skulle börja idag, Det finns inte bete". Klimatförändringarna gör det svårare att bedriva renskötsel med mer och fler stödutfodringar. Visserligen är de subventionerademen de är inte gratis.
Tyvärr tror jag inte att en övergång till att samerna sköter jakten skulle vara till någon fördel för fjunen. Många samer har ett stort rovdjurshat och det är ytterst sällan en varg kommer igenom renbeteslandet. Olaglig jakt på järv och kungsörn är inte ovanlig, Dessutom har samer behov av större inkomster vilket gör att det förekommit rovdrift på småvilt.
Jag kan tänka mig att man numera skulle sälja jakten till högstbjudande men jag tycker att länsstyrelserna även i fortsättning skulle ha ansvaret för jaktkorten så att det fanns en möjlighet att avlysa jakten om den skulle när antalet skjutna individer har uppnåtts. men det kanske inte samerna accepterar,

Gå inte på hemsidan: www.jaktkritikerna.se och rösta på "nationaldäggdjuret"