måndag 29 december 2014

Jaktkritik

"Zlatan har skjutit en älg". Tänk att detta kan få så stor spridning. 100 000 andra personer i Sverige skjuter en älg VARJE år. Men dessa får inga rubriker. Naturligtvis! Det är inte något märkvärdigt. Med ett gevär med kikarsikte och älgen på 100 m avstånd klarar alla av att döda älgen med obetydlig övning. Hade Zlatan varit en av de 100 000 fotbollsspelare som selar i gärdsgårdsserien så hade Zlatan aldrig fått någon rubrik.
Eftersom en i Jägareförbundet yttrar sig om älgen så antar jag att det är Jägareförbundet som står för att Zlatan får den uppmärksamhet han inte förtjänar. Vad har Zlatan visat med sin döda älg? Att han gör billig PR för Jägareförbundet som vill ha ut fler jägare i skogen då jägarkåren blir allt äldre och Jägareförbundet förlorar medlemmar och därmed på sikt inflytande.
Jag skulle hoppas att andra "kändisar" trädde fram och tog avstånd från stora delar av den jakt som bedrivs i Sverige. Allt för att minska de vilda djurens lidande med skarpskjutningar och stress då de jagas.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar omjaktens avarter. Finns på vår hemsida.

söndag 28 december 2014

Jaktkritik

Jag brukar inte skriva om våra rovdjur eftersom jag anser att de inte är jaktliga problem. Alla rovdjur i vårt land dödas i ett färre antal än de flesta andra jaktbara djur. T ex licensjakten på björn dödar i år 274 individer. Detta innebär att tämligen få av dessa björnar skadskjuts, kanske 30-40 stycken. Allvarligt nog men förhållandevis få i jämförelse med alla andra djurarter som jagas. Nu anser jag att inte björnar ska jagas på licens utan enbart som skyddsjakt på enstaka individer som gör allvarlig skada t ex på renar eller uppträder oskyggt nära människor.
Rovdjursjakten är ett etiskt problem och ett bevarande problem. Sverige har ålagt sig att bevara en biologisk mångfald vilket innebär att alla i Sverige levande djurarter ska kunna med stor sannolikhet överleva i 100-tals år. Här ligger problemet med rovdjursjakten.
Björnen anses ha en population på mellan 2500 - 3000 individer. Det kan tyckas vara många och tillräckligt för att uppfylla de krav på bevarande av populationen. Men det är inte antalet djur som är det viktigaste. Skulle ingen djur fortplanta sig skulle ju stammen dö ut inom artens maximala levnadsålder. Ju färre djur som deltar i fortplantningen desto större är risken för att arten ska dö ut. Inte enbart för att få djur innebär en större risk för att den naturliga dödligheten inte kompenseras utan också för att stamman blir inavlad och förlorar gener av en slump (genetisk drift). Teoretiska beräkningar gör gällande att minst 250 par måste ge upphov till ny avkomma om stammen står i kontakt med andra obesläktade stammar. Är populationen isolerad behövs det flera tusen par för att bibehålla den genetiska variationen för att stammen ska kunna överleva på sikt. Alla våra rovdjur har liten eller ingen kontakt med de östra populationerna av björn, varg, lo och järv.
Lodjursjakten har nu ställts in i december av Naturvårdsverket. Stamman anses vara för liten. Det är märkligt att Naturvårdsverket kommer till den slutsatsen i december trots att de i oktober ansåg att jakt skulle ske. Kanske var det vår remiss som påpekade denna kunskap som gjorde att Naturvårdsverket ändrade sig. Lodjuret "tål" inte någon jakt. Den naturliga dödligheten, trafikdöd och den skyddsjakt som bedrivs gör att stammen inte kan tillåta fler dödstillfällen.  Det finns naturligtvis ingen anledning att jaga lodjur. De gör ingen allvarlig skada utan den skyddsvakt som får bedrivas är fullt tillräcklig. Vi har lämnat in ett klagomål till EU för att få Sverige att sluta med licensjakten. Vi har ännu inte fått något svar.
Den vargjakt som Naturvårdsverket nu beslutat om är helt befängd. Vargens populationsstorlek uppfyller ju inte till närmelsevis de kriterier som en population måste uppfylla för att kunna överleva på sikt. Sverige bryter därför sina egna åtaganden om biologisk mångfald. Jag vet inte om det är okunniga tjänstemän på Naturvårdsverket som bestämmer detta eller om de är fega och inte kan säga emot utan enbart lyder order från politiker eller andra personer högre upp i Naturvårdsverket som har jaktliga intressen.  Detta är en skam för Sverige och jag hoppas att EU drar Sverige inför EG-domstolen och att vi döms till mycket kännbara böter. Tyvärr tjuvligas vargen och stammen är kraftigt inavlad och dessutom isolerad vilket gör att vargen utan licensjakt har en ytterst besvärligt situation för att kunna överleva på sikt. För vargens bevarande som en djurart i Sverige måste licensjakten tas tillbaka.
Järven s situation har något förbättrats och endast skyddjakt får bedrivas. Järvstamman har alltid varit liten och kommer nog så att förbli då den är så knuten till de norra områderna i Sverige och Finland.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktrkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida..














söndag 21 december 2014

Jaktkritik

I de här dagarna jagas den s k "julharen". Det låter oskyldigt men är en grym hobby. Haren drivs ofta i många timmar innan den - förhoppningsvis- dödas av jägaren. Jag skriver trots allt  "förhoppningsvis" eftersom jag är övertygad om att om haren inte dödas så dör den under den kommande natten av svält och stresspåslag. Haren har ju under många timmar måst fly för sitt liv och har inte kunnat äta eller vila sig. Haren är ju under den kalla årstiden helt beroende av att kunna få i sig de kalorier som behövs för att överleva en kall natt. Har haren inte kunnat ft i sig dessa kalorier och dessutom förlorat en stor mängd av den möjligt lagrade energin så är döden nära.
Jag har tidigare skrivit om den värmländska men nu bortglömda författaren Sven Rosendahl och hans skildring av harjakt i sin bok "Dianas bägare". Det ska sägas att Sven Rosendahl var som han själv skriver "jakttokig" men på äldre dagar tog avstånd från jakt.
Rosendahl skriver att en jägare berättar: I söndags, förstår du,gick Pang i fem timmarmed haren,så det var hela tiden som att dra ett rep genom skogen". Och Rosendahl berättar att haren var stel som en pinna så att den knappt gick att få mer i ryggsäcken. Han skriver vidare "Så mycket stelsprugna harar och ändå inget harplågeri? Hur i fridens dagar går nu detta ihop?"
De skildrade harjakterna är inte unika. Jag har själv varit ute i skogen och hört hundar skälla i många timmer då de springer efter haren.
När jag för några år sedan skickade dessa rader i Fb-sidan "Rapphönorna" (för kvinnliga fågelskådare) fick jag kommentarer som "Usch så otäckt" "det är ska vi väl inte behöva läsa om" och den ansvarige för gruppen tog bort det jag skrivit. Jakt väcker starka känslor men att blunda för de lidande och våld som de vilda djuren utsätts för under jakten leder ju inte till någon förbättring.
Anonymiteten är naturligtvis orsaken. Svenskarna är djurvänner. Många kan lägga ner 10 000-tals kronor för att få sin hund eller katt frisk. De flesta blir mycket upprörda när djur misshandlas eller inte sköts på ett värdigt sätt. Men de anonyma vilda djuren är det få som bryr sig om. Vi är ju också mer upprörd om en anhörig eller nära bekant drabbas av sjukdom eller skador än de 1000- tals AIDS-sjuka, ebolaoffer eller de som utsätts för illdåd eller drabbas av katastrofen. Naturkatastrofer och krigshandlingar utomlands kan vi inte göra mycket åt men det som finns inom våra gränser är möjliga att påverka.
Jakten är en dylik företeelse. Att upplysa politiker och få fler att engagera sig för en minskad jakt och på så sätt minska de vilda djurens lidande ligger inom möjligheterna för oss att åstadkomma.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och böoggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida. Iboken finns mer om Sven Rosendahl och andra författare som skrivit om jakt och djur hållning.

lördag 13 december 2014

Jaktkritik

Jag läser i senaste numret av Vår Fågelvärld (Sveriges ornitologiska förenings tidskrift) att man i Finland konstaterat att 30% / 27 av 90) av de havsörnar man hittat döda har dött av blyförgiftning. I en liknande undersökning i Sverige för några år sedan fann man att 25% av döda havsörnar man hittat döda hade fått i sig bly från djur som hade bly efter jakt.
I den finska undersökningen föreslås att bly förbjuds i hagel och kulor just för stt skydda sekundär färgiftningar.
Men det enklaste vore att sluta skjuta djur över huvudtaget. Det ärdra är att uppfylla jaktlagen så att skadskjutna djur eftersöks så att de inte kan dö senare och ligga kvar i markerna så att bl a rovfåglar blir förgiftade.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gätma boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

torsdag 11 december 2014

Jaktkritik

Jag hörde igår på radion att Naturvårdsverket har beslutat om att ingen lodjursjakt ska ske i Sverige kommande vinter.
Ett klokt beslut. Naturvårdsverket anser att det finns alltför få lodjur i Sverige. Trots detta beslutade Naturvårdsverket så sent som i oktober att jakt skulle ske under vår-vintern 2015. Vad kan ha hänt under dessa få veckor? Ingen nyinventering har ju skett. Varför nu detta beslut i december?
Jag tror att vår remiss (och kanske också andra föreningars remisser?) gjorde att Naturvårdsverket ändrade sig.
Vi skerv bla;

Förutom den legala jakten förekommer också illegal jakt i tämligen stor omfattning. Skattningar anger att den olaga jakten är den näst största dödsorsaken efter den legala licensjakten (Naturvårdsverket: Nationell förvaltningsplan för lodjur 2013-2017). Då ca 30 lodjur dör i trafiken varje år (2013 dödades 40) beräknar vi att minst 50 lodjur dödas illegalt. Eftersom licensjakten dödar 120 lodjur eller ca 10-15 % av lodjuren i Sverige så blir all dödlighet förutom den naturliga ca 200 individer eller drygt 20 % av populationen vilket klart överstiger den tänkbara överdödlighet med mellan 3 - 6 % som lodjuren har som tröskelvärde för att den "nuvarande populationen ska kunna bibehålla en positiv tillväxt i ett långsiktigt perspektiv” enligt en sårbarhetsanalys med Vörten-simuleringar gjorda 1999 (Kontio, T.1999). Är den svenska lodjurspopulationen (Lynx lynx) livskraftig? En sårbarhetsanalys- CBM:s skriftserie 1:105117.).
I dag anger Naturvårdsverket antalet föryngringar till 83 i norra Sverige (i princip renbetesområdet) där enligt verkets förvaltningsplan bör finnas 75. I mellersta Sverige finns 95 familjegrupper i stället för önskade 137 och i södra Sverige 19 grupper i stället för 38.
Viltskadecentrum anger att det i dag finns ca 1000 lodjur i hela landet men antyder att detta är en underskattning. Hur stor denna underskattning anses vara framgår inte. I Slutbetänkandet av Rovdjursutredningen (SOU 1999:146) framgår att lodjuren behöver 1 000 - 3 500 individer för "långsiktig överlevnad" och undvika "genetik utarmning". Vidare framhålls "Kriteriet gäller en population som inte är isolerad utan som har ett visst inflöde av material från andra populationer."

Vi har också skickat en skrivelse till EU kommissionen för att få EU att förbjuda Sverige att överhuvudtaget jaga lodjur. Vi anser att det inte finns någon av de undantagsregler som finns för jakt i Habitatdirektivet kan uppfyllas av Sverge när det gäller lodjursjakt. Vi fick i början av 2000-talet EU att skicka ett s k "Motiverat yttrande" till Sverige då Margot Wallström var miljökommissonär som förbjöd Sverige att jaga lodjur. Men Sverige lyckades övertala den nye kommiss:ionären att ändra beslutet med en mycket märklig formulering i Habitatdirektivet: paragraf e) som stadgar "att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bil.4..." (där lodjur finns med).
Jag är övertygad om att vår skrivelse har haft betydelse.

Läs vår hemsida www.jaktkritikerna.se där hela vår skrivelse till Naturvårdsverket finns att läsa.
Gä med i Fb-gruppen Jaktkritikerna och köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida.

söndag 7 december 2014

Jaktkritik

Jag har just svarat på en enkät om hur jag ser på vargarnas existens i Sverige som skickats ut av Linköpings universitet.
Probelmet med alla undersökningar är att frågorna inte får vara komplicerade utan att man kan säga ja eller nej  ibland med ett kanske. Men frågan om jag t ex tror att vargarna om de blev fler skulle ta fler boskap (får?) så beror ju detta på om fgårägarna sätter upp elstängsel eller inte.  Samma fråga ställdes om vargarna (om de blev fler) sulle ta fler älgar och rådjur. Rimligtvis. Vad skulle de annars leva av? Problemet är ju att bevisa detta då många andra askar påverkar dett framför allt skogsbruk och väder. Men också en rent metodologiskt problem. Jämför man ett område med varg och ett utan skiljer sig dessa områden på många sätt, artmässigt, topologiskt, väderleksmässigt mm. Undersöker man två områden nära varandra så vandrar älgar och förändringar mellan områdena är omöjliga att klarlägga.  Att gissa är ju tämligen meningslöstVisserligen får man svar på vad olika personer tror men det kan ju inye ligga till grund för några åtgärder eller inriktningar på vargfrågan. Så varför fråga?
Det finns ju redan svar. Vargstammen måste öka om den ska ha in chans att överleva på 100 års sikt. Ingen populationsgenetiker har en annan åsikt. Vi vet också att människor i glesbygd med varg vill ha färre och de i städer fler. Vad kan en dylik enkät ha för betyderls? Ingen.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

fredag 5 december 2014

Jaktkritik

Jag blev här om dagen uppringd av en kvinna som var upprörd över att ett jaktlag var tvungen att jaga fler älgkor på det område som de arrenderade ac SCA. Jägarna tyckte att det var obehagligt att skjuta älgkor i januari-februari då korna oftast hade stor foster under dessa månader. (Jakten får pågå helt legat i januari och februari)
Jag kan mycket väl förstå dessa jägare men jag förstår inte skillnaden av att döda ett vuxet djur till skillnad från att döda ett foster. Men det är deras problem.
Nu är det ju åsatt skogsbolaget naturligtvis vill ha så få älgar på sin mark då älgarna gör allvarlig skada på framför att nyplanterade tallar. Jägarna vill tvärsom ha många älgar att skjuta på ett lätt och tämligen lätt sätt. Då det finns få älgar krävs det betydligt mer insatser innan bytet är nerlagt. Detta problem känner jag igen då det gäller vildsvinsjakt. Nu är det så att förr i tiden var det Länsstyrelserna som bestämde hur många älgar som skulle få fällds men nu för tiden är det "viltvårdsområde" som själva bestämmer detta. Det är alltså stora områden där många markägare/jägare ska komma överens om kvoten. Jag tror och ha fått den uppfattningen att många jägare är nöjda med detta. Problemet är den konflikt med skogsbolag som vill ha färre älgar på sin mark då de bara ser till sin skogsproduktion och inte har intress av att ha många älgar på sin mark som kanske  andra skogsägare uppskattar då skogen inte är lika betydelsefull.
Nu var också dessa arrendatorer upprörda över att de skulle förlora sin rättighet att jaga på SCA:s marker om de inte uppfyllde kravet. Men de får nog finna sig i SCA:s krav om de ska fortsätta sin jakt. Att få skogsbolaget att ändra sig på någon laglig väg finns inte. Att försöka få igenom någon lagändring från riksdagen är mycket otroligt eftersom de flesta jägare uppskattar reformen.
Under åren har jag hört talas om konflikter mellan jägare också. T ex fick jag höra om en markägare som beskyllde sin granne för att skjuta bort alla sina rådjur för att få chansen att markägarens rådjur skulle vandra in i hans jaktområde då det blev tomt på andra rådjur. Sant eller inte kan jag inte avgöra.
I ett annat fall bestämde ett jaktlag att spara alla skovelälgtjurar. När en fin flertaggare passerade en jägare som satt och njöt av åsynen av den fina tjuren till han en kort tid senare när tjuren passerat in till grannens område hörde ett skott. Så blev denna fina tjur en rockhängare ett något jägarhem.

Gå i på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken: "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

tisdag 2 december 2014

Jaktkritik

En kompis tipsade med om ett program i serien "Veckans brott" från den 11 nov. (SVT Play). Detta avsnitt handlade delvis om den illegala vargjakten som sker i Sverige.
Leif GW Persson var den som var "experten" i programmet men det han hade att säga kunde var och en någorlunda insatt i dessa ämnen. Det jag vänder mig emot är Prof. Perssons vilja att inte stöta sig ned några grupper. För det första så togs ett fall upp där några bybor hade gett sig på några balter som byborna ansåg vara skyldiga till inbrott (och ev. andra brott). De fick rättmätigt långa fängelsestraff. Men Persson skylde en dal på polisen att de inte kan utreda brott. Men även om dessa balter var skyldiga så kanske det inte fanns tillräckliga bevis för att ställa dessa inför rätta. Det ska finns bevis "utom rimligt tvivel" för att det ska vara lönt att åtala någon. Person borde klart och bestämt  fördömt bybornas angrepp och ingenting annat. Det är helt oförlåtligt att ta lagen i egna händer. Ingenting annat!
Då den illegala vargjakten diskuterade så sa Persson "att jag vet inte hur jag skulle reagera om jag hade varg i mina marker". Illegal vargjakt måste alltid förkastas.  Fegt, utomordentligt fegt Persson!
Det enda som Person hade rätt i vara att den legala jakten inte kommer att minska den illegala. De som tjuvjagar vill inte ha några vargar kvar och nöjer sig inte med vad den legala jakten kan åstadkomma utan de vill alltid ha mer. Men kan se det på lodjursjakten som varje år tillåter att ca 100 lodjur varje år men ca 50 skjuts illegalt ändå.

Läs vär hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken: "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.