Jaktkritik

Jag tror inte att jag skrivit något om fiske förut. Fiskar ligger så att säga utanför de jaktproblem vi koncentrerar oss på. Men genom en inlägg till föreningen har den aktualiserats och genom en bok jag nyss har läst.

Medlemmen skrev:

Det är lättare att uppfatta djurplågeri om djuret hörs skrika.

Av denna anledning tänker inte fiskare på att fiskar som fångats plågas  

när de sprattlande får ligga att långsamt dö av syrebrist.

Det kommersiella fisket med nät medför oerhört djurplågeri.  

Amatörfiskare (nöjesfiskare) brukar oftare döda sin fångst och inte låta  

den kvävas till döds.

Svar från föreningen:

Visst har du helt rätt när det gäller fisket som djurplågeri. All modern forskning visar också att fiskar har ungefär samma kapacitet för lidande som däggdjur och fåglar. Det är kanske inte enbart det att fiskar inte kan skrika - de har heller inte ansiktsuttryck som vi kan tolka. Jag är ledamot i Uppsala djurförsöksetiska nämnd och vid ett utbildningstillfälle för oss så föreläste en forskare från Evolutionsbiologiskt Centrum  om fiskar och deras sinnesorgan och hjärna. Vi frågade bland annat om det här catch and release fisket då man släpper tillbaka den fångade fisken och han sa att de väldigt lätt får skador i huden och att dessa faktiskt är både smärtsamma och kan bli livshotande på grund av sekundära svampinfektioner. Dessutom får de förstås skador i munnen av kroken, men han ansåg att dessa var mindre allvarliga och läktes snabbt. Jag frågade honom vad fiskar dör av när de ligger på land eftersom ju fiskarnas gälar faktiskt är effektivare än våra lungor när det gäller syreupptagning. Jag fick svaret att de fina strukturerna i gälarna faller ihop när fisken tas ur vattnet vilket gör att de kvävs fortare än de skulle gjort av enbart syrebristen. 

I boken som jag läst "Berättelser om djur" av Täppas Fogelberg (Lind & Co 2011) förkommer en mängd historier som innehåller mer eller mindre sanningsenliga berättelser. Men flera av historierna har säkert en sann bakgrund. Bland annat den om "Angling" som handlar om ett gäddfiske i en troligen nordlig sjö eftersom fisket pågår på långfredagen och isen bär skotrar och mängder med människor. 

Täppas skriver "Jag går ner på isen med några barn. Fisket är så rått och människorna så fulla att jag ber dem gå hem igen". Vidare "Gäddsaxens krok träs ned förbi mörtens ryggrad och åt sidan längs dess buk. Mörten lever men ligger illa till. Den sänks ner i mörkret och ska där nere, hängande med en krok inkörd genom kroppen, röra sig lockande och få närmaste gädda att bli sugen". Ett grymmare fiske har jag svårt att tänka mig. Men när gäddorna dragits upp lämnas de att dö på isen och lämnas där och fryser fast i smältvattnet.

Täppas skriver vidare: "Gäddan som i Frankrike är en dyrköpt delikatess anses här vara ett ondsint monster." "Gäddjävlarna måste dö. Var kommer vreden ifrån? I gäddan samlas allt det onda. Alla misslyckanden, frustrationer och spruckna drömmar."... "Gäddan får bära alltihop."

Jag ser de stora likheterna med jägarnas "viltvård". 

Läs hemsidan:www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida.