torsdag 29 november 2012

Jaktkritik

Jag läser i tidningen att den stora satsningen i Skåne för att minska vildsvinsstammen gav till resultat att 36 vildsvin kunde skjutas. Det var över 500 jägare från 57 jaktlag som deltog. I ett liknade uppbåd lyckade ett 90-tal jägare vid Västervik skjuta 11 vildsvin. Jägarna säger själva att det inte var någpt dåligt resultat. Om jag uppfattat rätt jagades det med hund.
Jag vet inget om tätheten på vildsvinsstammen i Skåne eller Småland men jag tycker att resultatet är magert. I hela Sverige sköts 66 000 vildsvin under säsongen 2010/2011 som är den senaste statistiken från Jägareförbundet. I ljuset av detta antal blir ju insatsen i Skåne och Småland försumbar.
I norra Uppland där jag vistas på sommaren finns många vildsvin. Det är inte ovanligt att man ser flockar på några 10-tal vildsvin. Dessa vildsvin har sin uppkomst genom att de har lyckats smita från ett vilthägn som Hargs bruk äger. Sedan några år tillbaka har Harg satt upp ett nytt rymningssäkert stängsel. Men här bedrivs jakten vid ställen där man matar vildsvinen. Skytten sitter ett 50-tal meter från utfodringen i en koja. Hur effektiv denna jakt är vet jag inte men min tro är att 500 jägare skulle kunna döda fler än 36 individer med detta sätt.
Jag inser att vildsvinsstammarna gör allvarlig skada på olika grödor. Om detta har jag skrivit i flera omgångar. Problemet är att många jägare vill ha många vildsvin för att få skottillfällen och även köttet som är ätbart om grisen inte är en gammal galt. Dessutom så upphör inte utfodringen då jakten upphör. Detta gör att vildsvinen lättare kommer åt mat. Mat under framför allt vinterhalvåret brukar alltid vara en djurstams största problem och minskad mattillgång minskar också djurstammens möjligheter att växa. Vill man minska vildsvinsstammens tillväxt måste all matning upphöra framför allt under vintern.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna  

tisdag 27 november 2012

Jaktkritik

På FB-gruppen Jaktkritikernas sida omtalades en tragisk olycka då en jägare sköt huvudet av en jaktkamrat under en älgjakt.
Detta är ju tyvärr inte helt ovanligt och det är nästan en olycka per år då jägare av misstag eller av vådaskott dödar eller allvarligt skadar en annan jägare. Det är ju nu inte bara jägare som dödas i samband med jakt. För ett par år sedan sköts en skidåkare ihjäl och för ytterligare några år sedan var det en bärplockare.
Jag undrar inom vilken annan hobby leder utövandet till så många dödsfall? I samband med idrottsutövningar dör det säkert några fler per år beroende på att de som deltar inte är medvetna om sina dåliga hjärtan. I extremsporter som bergsklättring och avancerade drakflygningar omkommer också några människor men här är det deltagarna själva som dör och inte de andra runt omkring.
Jakten är definitivt en farligaste hobbyn för de som deltar som medverkande. De som deltar vet ju om riskerna och får väl skylla sig själva men det är ett cyniskt sätt att se på saken. Striktare regler måste till och färre jakttillfällen borde också göra dödsskjutningarna färre.
Jag vill även minnas att jägarna dödar fler jakthundar under jakten än vad som vargarna dödar under ett år. Detta ger ju ytterligare en belysning på hur illa jägarna sköter sin jakt.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se  och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna  

tisdag 20 november 2012

Jaktkritik


I en notis i DN den 19/11 så kräver Sveriges jordbruksarrendatorers förbund med ca 3 500 medlemmar att vildsvinen utortas. Vildsvinen orsakar allvarliga skador och många bönder får sina skördar förstörda och förlorar naturligtvis stora inkomster.
Jag vet hur förbannad man kan bli när bara en gräsmatta vid mitt sommarhus i norra Uppland förstördes. Förutom en massa arbete med att lägga om gräsmattan så kostade det mig också gräsfrö och ett staket runt hela tomten för att skydda mig från nya angrepp. Men de två sista åren har jag sluppit ifrån uppbökad trädgård även om vildsvinen har varit nära min tomtgräns.
Alltnog mina skador är självfallet småpotatis jämfört med vad svinen kan ställa till med i en potatisåker eller annan gröda. Men att gå så långt som till att utrota vildsvinen anser jag är att gå för långt. Riksdagen beslutade 1980 att vildsvinen tillhör vår fauna och vildsvinen har funnits
här i säkert många tusen år. Men en reduktion av stammen som anses uppgå till 200 000 djur är säkert behövlig för att begränsa skador på jordbruksmark och trafikskador. 
De föreslagna metoderna som arrendatorerna föreslår, fällor, mörkersikten och jakt från fordon, är till en del redan tillgodosedda. Fällor håller man på att testa och eftersom jakt på nätter med lampor redan tillåts så borde tycker jag mörkersikten också kunna tillåtas. Jakt från fordon är ett känsligt kapitel. Jag vet att man från jägar håll är rädda för att tjuvjakt på så sätt skulle kunna underlättas. För min egen del tycker jag att jakt som underlättar dödandet är att föredra framför jakt som stressar djuren; ljud och lukt från människa. Med fordon kan man också mycket lättare komma nära djuret vilket också underlättar ett snabbt dödande och med mindre risk för skadskjutning. 
Ska man jaga; likamed döda djur ska det ske snabbt och effektivt. Illegal jakt måste man komma åt på annat sätt än att förbjuda jakt från fordon. Jag är övertygad om att den illegala jakt redan idag sker från bil och med strålkastare. Men jag tror att en orsak mot jägarnas motstånd mot jakt från bil att "spänningen" och "avkopplingen" inte blir den samma och naturligtvis inte heller tillfredsställelsen att kunna skryta med sin goda träffsäkerhet.
Läs www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

fredag 16 november 2012

Jaktkritik

Då vargtiken som flyttats tre gånger har återkommit till renbetesområdet så har Naturvårdsverket bestämt att tiken ska få stanna där. Detta retar naturligtvis samerna som har sin renar i området. Men jag förstår dem. Renskötsel är en tuff bransch. För att kunna få företaget att lämna en avkastning som är likvärdig med vad en t ex lantbrukare eller industriarbetare tjänar måste renägaren ha stora hjordar som kanske måste transporteras och nödutfodras och där skötseln bedrivs med motorfordon. Allt detta kostar stora summor. Varje förlust av djur ger naturligtvis också en stor ekonomisk förlust. Samerna har sedan 1960-talet levt i ett så gott som rovdjursfritt område. Rovdjursjakten skedde med statliga medel i form av skottpengar men det förekom också olaglig jakt framför allt på järv och kungsörn. Även i dag finns den olaga jakten. Många upptäckta vargar i de nordliga länen försvinner spårlöst.
Samerna hävdar med rätta sin kultur. Men som jag ser det ingår också rovdjuren i renskötarkulturen. Samerna har under alla århundranden levt med rovdjur med undantag för den senaste 50 - 60 åren. De borde trots de ekonomiska förlusterna vara benägna att tillåta vargar och fler andra rovdjur, framför allt järv och kungsörn, att få förekomma i renbetesområdena. Jag vill minnas att Naturvårdsverket och Sametinget och har (hade?) en överenskommelse om att samebyarna skulle få en viss ersättning för förekomst av rovdjur och en annan mer generös ersättning och rovdjuren bildade revir och fick ungar. En sådan ordning skulle tycker jag kunna vara en kompromiss mellan bevarandeaspekter och samernas önskan om att kunna leva på sin näring. Jag vet att det finns samer som motsätter sig en dylik överenskommelse då de som de utrycker inte är till för att mata rovdjur. Men med tanke på den starka betoning på sin kultur och andra rättigheter som samerna hävdar så borde de kunna acceptera denna kompromiss. Vilka ersättningar som skulle kunna komma ifråga är självfallet en förhandlingsfråga.

Läs www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna      

tisdag 13 november 2012

Jaktkritik

"Att jaga lo under hösten kan i Jämtlands län betraktas som djurförsök. Då krävs tillstånd från en djuretisk nämnd enligt Jordbruksverket. I grannlänet Västerbotten går det dock bra att jaga lo på hösten. Där kallas jakten för skyddsjakt. Då får länsstyrelsen själv ta beslutet utan att blanda in Naturvårdsverket och Jordbruksverket. "
Citatet är från tidskriften Jakt och Jägare

Jag har fått citatet från FB-gruppen Jaktkritikerna och jag kommenterade artikeln lite där men jag ser fler aspekter som bör diskuteras.

För det första varför betraktas inte all jakt som "djurförsök"? Det är ju synnerligen märkligt att en licensjakt som Jämtlands län vill inför på lodjur under hösten ska granskas men inte all annan jakt som ju med all rätt kan betraktas som ett lidande för djuren som inte kan betraktas som försvarligt för det syfte som jakten har (naturupplevelser, avkoppling, spänning mm). Den djuretiska nämnden ska ju avgöra om ändamålet (rädda eller bota människor från sjukdomar)  helgar medlen (gör djur allvarlig skada och eller medför lidande). Skulle jakt utsättas för en granskning av en djuretisk nämnd så har jag svårt att tro att den skulle bifalla jakt. "Djurförsöket" skulle inte anses tillräckligt etiskt att utföra.

För det andra ska skyddsjakt enligt min mening bara komma ifråga om en individ gör allvarlig skada, som t ex på ren där den naturligtvis kan ta enstaka individer och orsaka skada. Men skadan bör ju undersökas om den är allvarlig för det är ju så att renägaren få ersättning för rovdjursrivna renar och liksom i fallen där lodjur river får blir det ju inte automatiskt tillstånd till skyddsjakt. Renbeteslanden har under många år fått mycket stor del av den kvot som Naturvårdsverket delar ut vid jakt på lodjur just för att minska samernas förluster av renar. Sedan visar det sig att kvoterna inte fylls. Vad detta beror på har jag ingen aning om. Kanske det inte finns tillräckligt med lodjur, kanske det inte är värt mödan att jaga då antalet inte utgör några problem, eller ren slöhet. Detta borde undersökas.

För det tredje är höstjakt bättre enligt min mening. Djur som överlevt vintern är bättre anpassade till sin natur och därför har bättre förutsättningar att leva vidare och fortplanta sig. De djuren ska man vara mest rädd om. Naturligtvis kommer en jakt på hösten också att döda djur som skulle ha överlevt vintern då jakten är helt slumpmässig och inte på något sätt kan avgöra vilka djur som bäst förutsättningar att överleva men risken är ju oändligt mycket större ju längre fram på våren som jakten pågår.
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna



lördag 10 november 2012

Jaktkritik

Jag har på den här bloggen tidigare skrivit om enkätundersökning "Om svenskarna inställning till jakt och vargjakt" av forskare på SLU i Umeå. Tyvärr kan jag inte hitta den på SLU:s hemsida men jag har fått den som pdf-fil av huvudförfattaren Anders Kagervall. För den som vill läsa hela undersökningen kan jag skicka pdf-filen. Skicka bara en e-post till mig (hans.ryttman@comhem.se).
Alltnog i det senaste numret av Jaktdebatt nr 3 (2012) har Lise-Lott Norin skrivit om rovdjursutredningen men också delvis refererat till ovan nämnda enkät. I enkäten har man också frågat om man accepterar jakt om det sker för spänning och avkopplings skull. 66% accepterar inte detta och 62 % anser att jakt för spänning och nöjes skull är grymt mot djuren.
Nu undrar jag hur många av jägarna jagar för att de är tvungna eller anser att det är en plikt? Vid en annan enkät som refereras i utredningen "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) har man frågat " ange de tre viktigaste skälen till varför du bedriver jakt". Jägarna har haft tio olika motiv att välja mellan.  Följande rangordning erhölls:

Naturupplevelser         995
Kamratskap                 672
Avkoppling                 655
Spänning                     626
Intresse för hundar      329
Viltvårdsintresse         270
Ger jaktbyte/kött         254
Kontakt med släktingar
och bygden där jägaren
har sin rötter               199
Nöje                           160
Intresserad av skytte   114

Enkäten är utskickad till 2000 jägare (svarsprocenten hittar jag inte men lär väl ligga omkring 50%).
Som synes ligger ju jakten på lustupplevelse. Även om man som en kompis till mig sa att de lika gärna kunde spela golf i stället för att jaga. Naturupplevelsen som alla (?) jägare säger sig sätta främst erhålls ju vackrast och finast i en stilla skog där man kan få se djuren lugnt röra sig utan att få höra skarp skott som sliter sönder tystnaden och jagar bort djuren.
Jag kan fråga mig själv: Varför är det synlig motståndet mot jakt så litet? Mitt svar är att de flesta inte känner till vad jakten innebär och går till.
Vad tror du?
Mer upplysning och inga förljugna "dokumentärfilmer" som visades förra hösten i TV skulle troligen ändra på folks inställning.
Läs även www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

torsdag 8 november 2012

Jaktkritik


Nu har jag läst "Om svenskars inställning till jakt och vargjakt!" av Anders Kagervall, Camilla Sandström, Göran Ericsson och Per Ljung vid SLU i Umeå. 
Många har tillfrågats om sin inställning i jaktrelaterade frågor och får självklara svar: T ex jagar man äter man mer viltkött och viltköttet har större betydelse för hushållsekonomin än i andra hushåll. Den totala svarsprocenten är 47%.
Men det är ett par andra delar i undersökningen som jag vänder mig mot och anser att slutsatserna inte är vetenskap utan personligt tyckande. Jag tar upp två delar:
På frågan om inställning till jakt får de deltagande i undersökningen frågan: Vilken är din grundinställning till jakt?  De tillfrågade får bara två svarsalternativ: Är positiv eller accepterar jakt.  När undersökningen anser att 79% accepterar jakt kan man undra om 21% spontant svarade Är negativ till jakt trots att svarsalternativet inte fanns med? Men det jag mest vänder mig mot att undersökningen menar att acceptansen har ökat sedan 1980 och menar då att acceptansen då var 72%. Den undersökning som författarna refererar till finns i utredningen Vilt och Jakt (SOU 1983:21) och där har svarsalternativen varit fyra. Jag är positiv till jakt, Jag accepterar jakt, Jag är tveksam till jakt och Jag är negativ till jakt. Om jag skulle svara på frågan om jag accepterar jakt så måste jag svara Ja eftersom jag anser att jakt på älg och vildsvin idag är en nödvändig jakt för att undvika alltför allvarliga följder av större viltstammar. Men för övrigt är jag negativ. Hur man kan få att acceptansen har ökat (från 72 % i 1980-års undersökning till 79% 2009) när ett svarsalternativ inte finns med (Jag är tveksam till jakt). Snarare har väl jaktmotståndet ökat från 10 % (Jag är negativ till jakt) i 1980 års undersökning till 21% i 2009 års undersökning?
I vår undersökning från 2009 är svarsalternativen samma fyra som fanns i undersökningen som är underlag till SOU 1983:21. De 79 procenten är alltså summan av de som svarat "Är positiv" och "Accepeterar". Jag antar från din beskrivning att du skulle svara "Tveksam" och därmed hamna i den 21 % stora gruppen som var "Tveksam" eller "Negativ". På landsnivå var fördelningen i procent 26 % Positiv, 53% Accepeterar, 12 % Tveksam och 9 % Negativ. Vår siffra 79 % är alltså fullt jämförbar med jaktutredningens 72 %. Frågan om den allmänna acceptansen av jakt följs därmed upp med mer specialiserade frågor där motivet till jakten tas med. Vi testar motiven kött+rekreation och enbart rekreation. Stödet sjunker när nyttomotivet tas bort.
Den andra delen i underökningen som jag har invändningar mot är frågan om vargjakt. I undersökningen till frågas 2 350 personer i hela landet och man får 53% svar. 53 % svarar ja på frågan om det är acceptabelt att man reglerar antalet vargar med hjälp av jakt. 
För det första finns det alltid en felprocent som inte är angiven men ligger med det antal som anges på ca 3% då en fråga är tvådelad. Men här finns alternativet Vet ej också med som försvårar analysen. Men det är framför allt slutsatsen jag vänder mig mot. "En majoritet av svenskarna anser således att licensjakten som pågick under två år var acceptabel". 
Slutsatsen är helt befängd då frågan inte ställs. Dessutom står det inget om bortfallet. Var vargnegativa och/eller jaktpositiva mer representerade bland de som svarade? I de övriga undersökningarna är svarsprocenten högre i norra Sverige där också jakten är mest accepterad. Att skriva "svenskarna" är ett personligt tyckande och inte vetenskap.
Undersökningen 2011 har skickats (till) ett slumpmässigt urval av Sveriges befolkning mellan 16 och 65 års ålder. Eftersom en stor del av befolkningen bor i storstäder eller tättbefolkade områden blir storstadsområden överrepresenterade i urvalet (eftersom det är så Sveriges befolkning ser ut). Resultatet ger en representation av vad svenskarna i snitt tycker givet att det inte finns för stora fel som kan härledas till avvikande åsikter hos de som inte svarat. Bortfallsanalys har utförs med avseende på ålder och kön. En högre andel kvinnor har svarat på studien än förväntat. Den genomsnittliga åldern i hela urvalet var 42 år, bland de som svarade var åldern 45 år i snitt. Tidigare undersökningar har visat att kvinnor i storstadsområden är överrepresenterade i gruppen som är negativ till jakt. (SOU 1983:21). Andelen svarande som anger att de bor i storstadsområden (Stockholm, Göteborg eller Malmö) överensstämmer väl med förväntat resultat. Vi ser inget som tyder på att bortfallet kraftigt skulle påverka proportionerna i vargfrågan. När det gäller formuleringen som tar upp licensjakten kan jag hålla med om att det vore bättre som det stått "reglera antalet vargar med hjälp av jakt". Man skulle kankse kunna vara positiv till vargjakt i allmänhet men ändå negativ till den licensjakt vi haft. Rapporten understryker dock att en stor andel (26 %) är osäkra och svarar "Vet ej" på frågan om inställning till vargjakt som populationsreglering. Tydligt är även att stödet för vargjakt sjönk till endast 9 % om motivet var "spänning och avkoppling".
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 3 november 2012

Jaktkritik


Nu har jag läst "Om svenskars inställning till jakt och vargjakt!" av Anders Kagervall, Camilla Sandström, Göran Ericsson och Per Ljung vid SLU i Umeå. 
Många har tillfrågats om sin inställning i jaktrelaterade frågor och får självklara svar: T ex jagar man äter man mer viltkött och viltköttet har större betydelse för hushållsekonomin än i andra hushåll. Den totala svarsprocenten är 47%.
Men det är ett par andra delar i undersökningen som jag vänder mig mot och anser att slutsatserna inte är vetenskap utan personligt tyckande. Jag tar upp två delar:
På frågan om inställning till jakt får de deltagande i undersökningen frågan: Vilken är din grundinställning till jakt?  De tillfrågade får bara två svarsalternativ: Är positiv eller accepterar jakt.  När undersökningen anser att 79% accepterar jakt kan man undra om 21% spontant svarade Är negativ till jakt trots att svarsalternativet inte fanns med? Men det jag mest vänder mig mot att undersökningen menar att acceptansen har ökat sedan 1980 och menar då att acceptansen då var 72%. Den undersökning som författarna refererar till finns i utredningen Vilt och Jakt (SOU 1983:21) och där har svarsalternativen varit fyra. Jag är positiv till jakt, Jag accepterar jakt, Jag är tveksam till jakt och Jag är negativ till jakt. Om jag skulle svara på frågan om jag accepterar jakt så måste jag svara Ja eftersom jag anser att jakt på älg och vildsvin idag är en nödvändig jakt för att undvika alltför allvarliga följder av större viltstammar. Men för övrigt är jag negativ. Hur man kan få att acceptansen har ökat (från 72 % i 1980-års undersökning till 79% 2009) när ett svarsalternativ inte finns med (Jag är tveksam till jakt). Snarare har väl jaktmotståndet ökat från 10 % (Jag är negativ till jakt) i 1980 års undersökning till 21% i 2009 års undersökning?
Den andra delen i underökningen som jag har invändningar mot är frågan om vargjakt. I undersökningen till frågas 2 350 personer i hela landet och man får 53% svar. 53 % svarar ja på frågan om det är acceptabelt att man reglerar antalet vargar med hjälp av jakt. 
För det första finns det alltid en felprocent som inte är angiven men ligger med det antal som anges på ca 3% då en fråga är tvådelad. Men här finns alternativet Vet ej också med som försvårar analysen. Men det är framför allt slutsatsen jag vänder mig mot. "En majoritet av svenskarna anser således att licensjakten som pågick under två år var acceptabel". 
Slutsatsen är helt befängd då frågan inte ställs. Dessutom står det inget om bortfallet. Var vargnegativa och/eller jaktpositiva mer representerade bland de som svarade? I de övriga undersökningarna är svarsprocenten högre i norra Sverige där också jakten är mest accepterad. Att skriva "svenskarna" är ett personligt tyckande och inte vetenskap.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna