lördag 28 april 2012

Jaktkritik


Nu har jag läst två böcker: Jonathan S.Foers "Äta djur" (Nordstedts 2011)  och Malin Olofsson och Daniel Öhmans "Matens pris- boken som matindustrin inte vill att du ska läsa" (Reporto Förlag 2011).
Ingen av böckerna behandlar jakt men diskuterar vårt köttätande. I dag anses varje svensk konsumera 85 kg kött varje år och det verkar som om konsumtionen ökar för varje år. Ju rikare andra människor blir på vår jord framför allt i Kina och Indien men även på andra håll ökar också köttkonsumtionen. Denna köttkonsumtion i världen har och kommer att få ännu större konsekvenser längre fram.
Alltnog, för att diskutera de två böckerna som jag nämnt så börjar jag med Foers "Äta djur". Foer är amerikan och hans bok är som gott som helt inriktad på att fördöma, med all rätt, de amerikanska "industriella djurfabrikerna". Foer påstår att 99% av det kött som amerikanerna äter kommer från dessa djurfabriker. Inte för att djuruppfödningen, är bra i Europa eller för den delen i Sverige är, den amerikanske djuruppfödningen fasansfull. Djurfabrikerna ska producera kött till lägsta pris men ändå vara lönsamma och ge aktieägarna avkastning på investerat kapital. Djurfabrikerna ägs av några få stora bolag. Självfallet sköts fabrikerna inte med djurens bästa framför ögonen utan vad som är mest lönsamt. Grisarnas svansar kuperas och kastreras utan bedövning (som fortfarande i Sverige!). De ser aldrig sol eller ängar utan går på sterila betonggolv och biter i järnrören till sina boxar vilket är det enda de kan företa sig. Suggorna ställs i boxar där de inte kan vända sig när de ska grisa  (som i Danmark!) och kultingarna tas från modern efter knapp en vecka (i Sverige måste det gå minst 28 dagar). Korna kommer aldrig ut i friska luften och kalkonerna (nationalrätt i USA) får sina näbbar klippta (som i Europa!) och trängs så att de knappt kan röra sig vilket ger bl a benskador. Antibiotika är tillåtet i USA (men inte i Europa) och används också flitigt. Djuren får transporteras i 48 timmer utan vatten och mat till slakterierna. Slakterierna är också uppbyggda på att slakta så många djur som möjligt på kortast tid. Detta gör att många djur inte blir helt medvetslösa innan den egentliga slakten. Oerhört grymma scener lär kunna utspela sig på många slakterier; alltför många enligt Foer. Dessutom finns det historier om rena sadister på slakterierna som plågar en del djur för nöjes skull. De få som står utanför dessa djurfabriker har problem med lönsamheten. De har också djurskyddsproblem som brännmärkning av kor (tradition i USA) och kastrering av grisar utan bedövning. Dessutom finns ytterst få bra slakterier där slakten sker efter en efter en principen. Foer tar också upp klimatproblem med djurhållningen, miljöproblem som att grisfabriker vräker ut sina gödselbrunnar i floder och att stora arealer används för att odla djurfoder i stället för människoföda. Han vänder sig också mot överfiskningen i haven och det enorma slöseri med de bifångster som kastas tillbaka i haven oftast döda fiskar och andra arter som delfiner, fåglar och bläckfiskar. 
Olofssons och Öhmans bok "Matens pris" har miljöfrågan i fokus. (Boken är en uppföljare till radioprogram som går att lyssna på sr.se).  De tar upp uppfödning av fiskar i Vietnam och på andra håll. I Vietnam förorenar uppfödningen floder och antibiotika används. I Sverige och på andra håll föds fiskarna upp med andra fiskar där två kg utfordringsfisk blir ett kg odlad fisk. Men stor del av boken skildrar sojabönsodlingar i Brasilien och den stor användningen av i Europa förbjudna kemikalier för sojabönsodlingen och röjandet av betesmarker från buskar och ogräs för köttdjursuppfödningen. Av sojabönsodlingen går 98% till djurföda och en tredjedal av all odlad mark används till produktion av djurfoder. Endast en tiondel av det konsumerade fodret utnyttjas av djuret för tillväxt. Andra problem med djuruppfödningen är de stora energimängder som förbrukas genom framställning av konstgödsel och användning maskinell utrustning. Dessutom  förbrukas stora mängder vatten. Djuren skapar också  koldioxid och mer skadligt metangas som har en 25 gånger större klimatpåverkan. För klimatets skull, menar författarna, att vi måste bli mer medvetna om de problem som djuren för med sig och därför övergå till en med vegetarisk kost. Men de rekommenderar t ex lamm men även älg och hjortdjur. Olofsson-Öhman diskuterar mycket tillfälligt djurskydd men tillsammans med den industriella djuruppfödnings otäcka avigsidor och den klimatpåverkan som djuren har måste fler bli medvetna om att en minskad köttkonsumtion är nödvändig.
Jag är vegetarian först beroende på hälsoargument men numera beroende på just på miljöproblemen med det intensiva jordbruket för djuruppfödning och dess påverkan på klimatet men också djurskyddsaspekter. Men jag använder mjölk, yoghurt, ost och ägg i pajer. För detta krävs djur och man får vid aveln tjurar och tuppar. Dessa djur producerar inte de varor som jag konsumerar. Rimligtvis bör dessa djur konsumeras och inte kastas. Dessutom finns kravmärkta grisar och kor som får gå ute och lever på det gården producerar. Många gånger skulle dessa marker kunna användas för att producera männskoföda och inte gå omvägen över köttproduktion men ändå. Djuren lider eller plågas inte för utom kanske vid slakten? Älgar och rådjur måste idag jagas för att de intre ska orsaka alltför stor skada i skogar och i trafiken. De lever ekologiskt och påverkar miljön litet. Men 10 000-tals skadskjuts och lider. Dessutom skulle köttet från jakten bli försumbart. Utan att göra någon beräkning så gissar jag att kanske varje person i Sverige skulle få 2-3 kg kött per person och år. Jämför med de 85 kg som konsumeras idag. Jag är också övertygad om att jägarna vill behålla stora delar av det kött de själva bemäktigat sig. Hur ofta ser ni älg-och rådjurskött i butiken? Vad kostar köttet? Jakten är knappast en framkomlig väg för att de problem som en växande världsbefolkning står inför.  
Ät mindre kött för djurens och klimatets skull!
Se vår  hemsida:www.jaktkritikerna.se
Gå med i Facebookgruppen Jaktkritikerna  

torsdag 12 april 2012

Jaktkritik

Jag har flera gånger skrivit om andjakt (sök gärna på ordet i min blogg t ex från okt 2009). För mig är denna en s k jakt. Ett antal 25 - 30 personer står runt ett viltvatten och skjuter som besatta upp på ett 100-tal gräsänder som satts ut i viltvattnet efter uppfödning. Änderna är helt skräckslagna och eftersom "jägarna" står runt om viltvattnet och skjuter i ett har de ingen chans att kunna undan. Många blir också skadskjutna vilket jag bevittnade men inget eftersöks gjordes.
I dag fick jag mig tillsänt en artikel från Forskning och Framsteg (nr 3 2012) där Johan Elmberg (prof. i zooekologi vid högskolan i Kristianstad) skriver om de problem som utsättningen av importerade gräsänder just till dylika "jakter" kan leda till. Man har visat att matsmältningen är mindre effektiv hos de avelsdjur som används. Änderna som oftast kommer från sydligare länder har också andra flyttvanor vilket gör att de oftare stannar kvar på nordligare breddgrader då vintern kommer, vilket troligen är till nackdel för änderna. Båda dessa nackdelar som de utländska änderna kan orsaka kan om de parar sig med svenska änder leda till en förändra genetisk sammansättning av de till norden anpassade änderna. Överlevnaden av de utsatta änderna är dock mindre än för de vilda änderna vilket gör det mindre sannolikt att de ska snabbt påverka de vilda ändernas genetik. Dessutom har man ännu inte visat om de utplanterade änderna har påverkat de vilda stammarna men utsättningen är ytterligare ett skäl till att sluta med jakt på uppfödda änder.  Tyvärr lär detta inte bli fallet då jakten enligt artikeln genererar mycket pengar till de gods som bedriver and- fasan- och rapphönejakt. En skattning är mellan 50 - 100 miljoner kronor.