söndag 30 december 2012

Jaktkritik


I julas (den 24/12) skrev jag en blogg och la ut den som "Om ni inte har något att göra så läs min blogg www.jaktkritik.blogspot.com." i några FB-grupper. I några grupper fick jag inga kommentarer, i andra flera "gilla" men i gruppen Rapphönorna blev kommentarerna, till min stora förvåning ogillanden. Rapphönorna är en grupp för tjejer/kvinnor som utan prestige vill skåda fågel. Syftet tycker jag är bra och kanske tyvärr nödvändigt. Men när jag fick kommentarer som "jakt ska vi väl inte syssla med" och "hur otäckt det är med slakterier och harjakt vet vi" och att jag blev beskylld för "jakthatare" av en troligen jägare (jag har aldrig blivit kallad jakthatare av några andra) gjorde jag kommentaren att intresse för fåglar och borde innebära intresse för annat som sker i naturen och att min kritik av jakten överensstämmer med Sveriges ornitologiska förenings så togs kommentarerna och min hänvisning till min blogg bort från FB-gruppen.
Jag har under mina år som ordförande i Jaktkritikerna träffat medlemmar som inte vill ha tidskriften "Jaktdebatt" skickad till sin adress och andra som skylta med sitt medlemskap för att de tror/anser att det skulle vara till nackdel i sin yrkesutövning. Jag tror att de har fel men det är alltid upp till var och en att tycka och känna vad som är rätt. Men när en grupp människor framför allt kvinnor inte ska/vill diskutera allvarliga problem inom sin hobby tycker jag att det går för långt. Här kan det ju inte vara någon personlig rädsla som ligger bakom. Att bli kallad "jakthatare" kan man väl stå ut med. Jag har dessutom alltid trott att kvinnor är mer medkännande och värnar mer om livet än män men de kanske också tycker att död och lidande är för obehagligt att diskutera.
Jag har för den delen aldrig kallat jägare för djurhatare eller djurmördare och kommer aldrig att göra det. Min kritik vänder sig främst mot de 100 000-tals skadeskjutna djuren som jakten lämnar efter sig, de förgiftningar som skadskjutna djur orsakar då rovdjur och rovfåglar sedan äter upp dem, det oetiska med "viltvården" som dödar ca 400 000 djur som kastas bort bara för att jägare anser att dessa djur minskar jägarnas möjligheter till jakt på s k vilt och slutligen jägarnas monopol på att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. 
Jägarna äger inte djuren. De är alla vår rikedom. Vi som älskar djur och natur går minste om många fina naturupplevelser då jägarna minskar antalet djur i naturen.   
Läs: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna  

måndag 24 december 2012

Jaktkritik


Nu infaller julfriden med skinka, julkorv, köttbullar, sylta och kanske andra kötträtter. Få om några tänker på hur de djur som levererat köttet har det. Några har lyckats komma över en skinka från en eko-gris (och tycks sig ha råd med att den kostar dubbelt så mtcket som en konventionell skinka) som sluppit kastrering utan bedövning eller/och gå tillsammans med tusentals andra grisar och inte haft annat att göra än att skaffa sig plats genom att bita av sina olycksbröder svansen eller öronen. Några kanske har en kalkon på bordet men dessa fåglar har det inte bättre. Förhoppningsvis har de svenska djuren det bättre än de amerikanska som Safran Jonathan Foer skildrat i sin bok "Äta djur" (Nordstedts). Men vi har Magnus Lintons bok "Veganerna-en bok om dom som stör" (Atlas) som fick förre statsministern Göran Persson att sluta äta sylta (i alla fall en jul). Jag har skrivit om dessa böcker i vår tidskrift "Jaktdebatt" och om någon vill ha ett ex av dessa tidskrifter kan jag skicka över ett ex. 
Men de etiska problem som finns i djurhållningen tar ofta jägare som ursäkt för sin hobby att döda djur i naturen. I en tidigare blogg har jag diskuterat denna inställning. Jakten är ingalunda etisk då den skadskjuter 100 000-tals djur, dödar 100 000-tals djur som jägarna endast betraktar som skadedjur och kastar på sophögen och minskar naturupplevelsen för oss djur- och naturälskare. Dessutom finns det annan osund jakt. Harjakten, som många gånger bedrivs så här till jul är en sådan oetisk jakt. För att citera Sven Rosendahl (författare och f d "jakttokig" som han själv uttrycker det) "I söndags , förstår du, gick Pang i fem timmar med haren, så det var hela tiden som att dra ett rep genom skogen". Haren var styv som en pinne och gick knappt att få ner i ryggsäcken. "Så mycket stelsprugna harar och ändå inga harplågare? Hur i fridens dagar går nu detta ihop?" Personligen (skriver Roendahl) finner jag det ofattbart att fällandet av haren någonsin kan vara något att skritta åt. Den inställningen delas dock ingalunda av alla jägare". Dessutom vilken annan hobby ger utövande tillfället att döda fler än en människa per år? Vem kan anse att det är försvarbart att en onödig sysselsättning dödar människor?
För att kunna bedriva jakt och slakt måste måste man ha argument för att kunna behandla djur som man nu gör. Pelle Strindlund beskriver i sin bok "Jordens herrar-slaveri,djurförtryck och våldets försvarare" (Karneval) hur lika argumenten från 1700- och 1800-talet för att försvara slavhandeln är idag för att försvara djurförtrycket. Det är faktiskt skrämmande att se att alla argument som man hade för slavhandeln och finns idag för att rättfärdiga djurhållning och dödandet av djur. Kommande generationer kommer att förfasa sig över vårt barbari med hur vi ser på djur och hur vi behandlar dom.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 18 december 2012

Jaktkritik

En del jägare anser att deras jakt är både djurvänlig och ekologisk. De resonerar som så: Djuret går helt lugnt och betar tills de kommer framför en jägare som med ett omedelbart dödande skott ändar djurets liv. Jägaren jämför sedan det dödade djurets liv med de djur som finns i djurfabrikerna. Där går djuren trångt och biter varandra i svansar och öron eller hackar varandra blodiga. Dessutom ska dessa djur fraktas långt och trångt till ett slakteri där de har några obehagliga minuter med okända lukter och stress innan de avlivas.
Jag håller helt med jägarna att djurfabrikerna borde avskaffas. De rymmer så mycket djurplågeri att de flesta som tänker på detta skulle avstå från köttätande. Nu är det emellertid så att jakten skadskjuter 100 000-tals djur varje år. Efter skadskjutningen ska djuret eftersökas och det tar timmar. Dessa timmar är ett onödigt lidande för djuren eftersom de flesta djur som jagas inte behöver jagas av några skadeskäl. De enda djur som i dag gör allvarlig skada och, som i dag med de små rovdjursstammar som Sverige har måste jagas, är älg och vildsvin. Dessutom är jag övertygad om att de allra flesta jägare inte får den mängd kött som de konsumerar genom sin jakt utan köper av det utbud som finns i butikerna; alltså kött från djurfabriker. Jägarna deltar alltså i upprätthållandet av dessa djurförhållande som de kritiserar.
Det finns ett litet antal ekologiska lantbrukare som har grisar och kor under så naturliga förhållande som det går att ha husdjur i Sverige. Men även dessa måste för att kunna sälja köttet från sin djur skicka dem till slakterier. Här ingår alltså transporter och den stress som det innebär att komma till en okänd och steril plats som slakteriet innebär. Men tyvärr vill de flesta människor äta kött och då är de ekologiskt uppfödda djuren det bästa alternativet. Tyvärr (en gång till) anser de flesta att detta kött är för dyrt och köper många gånger utländskt kött. Djuren i de flesta länder har det ännu sämre än i Sverige men pengar är viktigare än djurens välbefinnande.
Jakten är inte heller avsaknad av stress. Just nu dagarna före jul är det populärt att jaga hare. Jag har själv några gånger fått uppleva harjakten i skogen utan för Uppsala ( på kyrkans mark) där en hund jagat skällande i skogen i timmar efter en hare. Under vintern är det alltid svårt för djuren att klara sig. Dagarna är korta och temperaturen låg så att mer energi går åt för att upprätthålla livhanken. I detta läge så kan harar jagas i timmar innan de kommer framför jägaren som kanske kan göra slut på harens lidande. Om haren skulle komma undan så dör säkert haren i alla fall då den stressats och förlorat chansen att äta den mängd föda den skulle behövt för att klara den kalla natten. Stresspåslaget gör naturligtvis också det svårare att klara sig då förbränningen har blivit oerhört mycket större genom timslånga löpningar och hormonernas påverkan.
Läs: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

torsdag 13 december 2012

Jaktkritik

För ett par dagar sedan skrev Aftonbladet om de dödsskjutningar som sker i samband med jakt. Där visades att dödsskjutningarna gått ner frän ca 4 per år på 1970-1980-talen till 1,2 per år nu på 2000-talet. Det är verkligen glädjande. Men Jägareförbundets tro att det är jägarexamen som lett till detta har jag svårt att tro. Skjutprovet som finns i jägarexamen är så enkelt att 10-åringer klarar av det. Men jag tror däremot att jaktledarna har blivit mycket mer uppmårksammade på problemet och att organisationen av älgjakten, dår de flesta olyckorna sker, har blivit mycket bättre. Tillsammans med bättre kommunikationsutrustning mer medvetna jägare om problemen har fått ner dödstalen. Men hur många är skadskjutningarna? Fortfarande tycker jag att det är märkligt att en hobby som dödar människor ska tillåtas.
Jag hörde på radio att HD inte tar upp den friande domen där en jägare sköt på en älg men då kulan gick genom älgen dödades en skidåkare. Jag tycket att det är stötande att dödandet av en människa inte ska leda till något straff överhuvud taget. Man kan tycka att det var en ovanlig otur men det är lika väl vållande till annas död. Jag kommer att tänka på en privatchafför som en dimmig kväll kom körande på en svagt upplyst stadsgata. Han var medveten om den dåliga sikten och höll därför en lägre hastighet än den tillåtna. Men plötsligt ser han något ligga på vägen och hinner inte stanna utan kör över den gamle mörkklädde mannen. Chaffören dömdes till vårdslöshet i trafik då han inte hade hållt en tillräcklig låg hastighet så att han hade kunna stanna då han upptäkte kroppen. Här gör chaffören vad man kan tycka är rimligt men ändå döms han. Jägaren i det andra fallet kontrollerar inte vad som finns bakom älgen och har alltså brustit i uppmärksamhet men jägare har alltså lättrae att komma undan straff.
Som en kommentar till kommentaren till mitt förra inlägg. Mina citat på hur många vargar som måste finns för en långsiktig bevarandestatus är skrivna av Sveriges ledande populationsgenetiker. Jag undrar vilken kunskap som "genetikern" till kommentaren har.
läs: www.jakkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 5 december 2012

Jaktkritik


Jag undrar vad som mer finns att säga i vargdebatten. Alla argument är kända, för och emot. Vissa jägare vill utrota vargen, de flesta jägare anser att vargen ska finns i den svenska faunan men vara i ett mycket litet antal. Deras argumant mot vargen är att man måste skydda husdjur, människor och jaktbart vilt, kanske framför allt älg. De 17 (?) olika föreningar som vill skydda vargen mot utrotning kan hänvisa till forskare som redan för 15 - 20 år sedan fastställde att "minst 5000 djur har bedömts nödvändigt för att uppfylla kriterium A (kriteriet gäller en population som är isolerad och inte har något inflöde av genetiskt material från andra populationer) För kriterierna B och C krävs 1 500 - 5000 respektive 500"  Kriterium B gäller en population som inte är isolerad utan har visst inflöde av genetiskt material från andra populationer. Kriterium C avser korttidsbevarande (10 - 50 år) och anger den populationsstorlek som bedöms krävas för att undvika negativa effekter av inavel. (Citaten är från Rovdjursutredningen SOU 1999:146.)
Jag kan försäkra de, som inte vet något om genetik, att den genetiska kunskapen inte har ändrats sedan detta skrevs. 
Vargfrågan har alltså i dag inget med vetenskap att göra utan är enbart en politisk fråga där Lena Ek och Centern och de flesta Moderater driver utrotningslinjen för vargen för att tillfredsställa sin väljare på landsbygden. Visserligen hävdar man att ett större antal vargar ska införas i populatioen varje generation. Ingen tror på  det och ingen tror att det går. Men politikerna vill ju hålla skenet uppe och de kan ju inte hävda att de inte tror på vetenskapen.   
EU är kritiskt till att Sverige tillåter vargjakt då stammen är för liten. Hur stor vargstammen ska vara för att EU ska anse att jakt inte äventyrar vargens bevarandestatus vet vi inte. Tyvärr beror detta ofta på vilken kommissionär som för tillfället har makten. Detta vet jag eftersom Jaktkritikerna fick en kommissionär att förbjuda lodjurs jakt medan det efter ett byte blev tillåtet. 
Alltnog vargfrågan behandlas alltid enbart som en bevarandefråga. Aldrig ställs frågan: Varför ska jägarna bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt? Varför ska det vara fritt fram att jaga, med alla de konsekvenser jakten har för oss djur- och naturälkskare och det lidande som djuren utsätts för, bara för att djuren blir många så att de inte riskerar att utrotas?
Jag skriver detta då jag i ett mail ville att Rovdjursföreningen skulle ägna de små rovdjuren mer intresse. Men vargfrågan var så brännande så att alla resurser på föreningen måste gå åt detta. ..."det är (inte) optimalt för det vi försöker åstadkomma att så att säga angripa jägarna på en ny front just nu."
Varför driver man inte linjen att alla djur ska ha så stora populationer som naturen kan föda (carring capacity)? När eventuella rovdjur orsakar allvarliga skador eller människor känner sig hotade och är rädda ska naturligtvis skyddsjakt tillåtas. Än en gång; varför ska jägarna bestämma vilka och hur många av en art ska få finnas i naturen? Rovdjursjakt visar ju enbart hatet mot konkurrenter. Jägarna äger inte djuren och vi som vill se djur i vår natur är många gånger fler än jägarna och har större rättigheter att få njuta av dem än jägarna har att få döda dem. Vi värnar om dem till skillnad från de som skadar dem med hets och skadskjutningar. Överge bevarande aspekten som bara ger ett minimun och kräv det maximala!
Läs www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 1 december 2012

Jaktkritik

I ett par samtal med några ornitologer framkom några allvarliga missförhållanden när det gäller fågeljakt.
På Gotland har man numera obegränsad skyddsjakt på vitkindade gäss. Alltså även på marker där gässen inte gör någon skada exempelvis stubbåkrar. Jag undrar var detta ska tjäna till. Tror jägarna att de reducerar gässen till ett antal så att de inte gör någon skada eller är det helt enkelt så att jägarna vill ha en gåsstek? Det obehagligaste med denna jakt är att mängder med gäss skadskjuts. Vid en undersökning som gjorts visade att 13% av gässen hade skadskjutitis. Detta trots att vitkindade gäss tills helt nyligen var en fredad art. En äldre undersökning på sädgäss visade att mer än 60 % av äldre sädgäss hade hagel i kroppen. Dessa skador måste ju vara till nackdel för fåglarna för deras överlevnad. Vid den gotländska jakten låter en del jägare skjutna gäss ligga kvar på åkrarna. Jägarna anser att kropparna skrämmer bort andra gäss vilket skulle tyda på att gässen har en mänsklig förmåga att dra slutsatsen; här ligger en död gås, gåsen har skjutits ihjäl, här är det alltså en risk för mig att landa eftersom jag kan skjutas till döds. Om gässen har en sådan förmåga har vi då rätt att döda så intelligenta varelser? Förmodligen är svaret att jägarna struntar i fåglarna. Det är helt enkelt för mycket besvär att ta hand om fåglarna för att gräva ner eller att tillaga. Problemet med dessa skjutna fåglar är att de lockar till sig bland annat havs- och kungsörn som finns på Gotland. När örnarna äter av de skjutna gässen får de i sig blyhaglet och förgiftas. Undersökningar har visat att 14 % av havsörnar som hittats döda har dödliga koncentrationer av bly i sina levrar. Fler hade bly i mindre koncentrationer. För att freda växande grödor måste framför allt skrämselmetoder användas gärna i kombination med marker som besåtts med attraktiva grödor för gässen och där de inte jagas utan stannar kvar då de upplever lugn och ro.
I ett annat område samlas på höstarna en större mängd sädgäss. Sädgässen är en sällsynt häckare i Sverige och de flesta sädgässeen kommer från Finland och Ryssland. Men jakt på sädgässen drabbar naturligtvis också den svenska stammen och borde därför vara förbjuden. Alltnog i området där sädgässen rastar har inga bönder några besvär av gässen men en markägare vände sig till Länsstyrelsen och begärde och fick skyddsjakt. Förmodligen yttrade sig enbart juristerna annars skulle väl miljöansvarig ha stoppat skyddsjakten hoppas jag. Nu visade det sig emellertid att markägaren inte skulle jaga själv för att skydda sida grödor utan markägaren sålde jakten till jägare som förmodligen ville ha fler "skottillfällen". Alltså det var inte grödorna markägaren vill skydda utan enbart få pengar för jakten. Är det så som jakt ska bedrivas; man ska kunna tjäna pengar på den?  
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

torsdag 29 november 2012

Jaktkritik

Jag läser i tidningen att den stora satsningen i Skåne för att minska vildsvinsstammen gav till resultat att 36 vildsvin kunde skjutas. Det var över 500 jägare från 57 jaktlag som deltog. I ett liknade uppbåd lyckade ett 90-tal jägare vid Västervik skjuta 11 vildsvin. Jägarna säger själva att det inte var någpt dåligt resultat. Om jag uppfattat rätt jagades det med hund.
Jag vet inget om tätheten på vildsvinsstammen i Skåne eller Småland men jag tycker att resultatet är magert. I hela Sverige sköts 66 000 vildsvin under säsongen 2010/2011 som är den senaste statistiken från Jägareförbundet. I ljuset av detta antal blir ju insatsen i Skåne och Småland försumbar.
I norra Uppland där jag vistas på sommaren finns många vildsvin. Det är inte ovanligt att man ser flockar på några 10-tal vildsvin. Dessa vildsvin har sin uppkomst genom att de har lyckats smita från ett vilthägn som Hargs bruk äger. Sedan några år tillbaka har Harg satt upp ett nytt rymningssäkert stängsel. Men här bedrivs jakten vid ställen där man matar vildsvinen. Skytten sitter ett 50-tal meter från utfodringen i en koja. Hur effektiv denna jakt är vet jag inte men min tro är att 500 jägare skulle kunna döda fler än 36 individer med detta sätt.
Jag inser att vildsvinsstammarna gör allvarlig skada på olika grödor. Om detta har jag skrivit i flera omgångar. Problemet är att många jägare vill ha många vildsvin för att få skottillfällen och även köttet som är ätbart om grisen inte är en gammal galt. Dessutom så upphör inte utfodringen då jakten upphör. Detta gör att vildsvinen lättare kommer åt mat. Mat under framför allt vinterhalvåret brukar alltid vara en djurstams största problem och minskad mattillgång minskar också djurstammens möjligheter att växa. Vill man minska vildsvinsstammens tillväxt måste all matning upphöra framför allt under vintern.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna  

tisdag 27 november 2012

Jaktkritik

På FB-gruppen Jaktkritikernas sida omtalades en tragisk olycka då en jägare sköt huvudet av en jaktkamrat under en älgjakt.
Detta är ju tyvärr inte helt ovanligt och det är nästan en olycka per år då jägare av misstag eller av vådaskott dödar eller allvarligt skadar en annan jägare. Det är ju nu inte bara jägare som dödas i samband med jakt. För ett par år sedan sköts en skidåkare ihjäl och för ytterligare några år sedan var det en bärplockare.
Jag undrar inom vilken annan hobby leder utövandet till så många dödsfall? I samband med idrottsutövningar dör det säkert några fler per år beroende på att de som deltar inte är medvetna om sina dåliga hjärtan. I extremsporter som bergsklättring och avancerade drakflygningar omkommer också några människor men här är det deltagarna själva som dör och inte de andra runt omkring.
Jakten är definitivt en farligaste hobbyn för de som deltar som medverkande. De som deltar vet ju om riskerna och får väl skylla sig själva men det är ett cyniskt sätt att se på saken. Striktare regler måste till och färre jakttillfällen borde också göra dödsskjutningarna färre.
Jag vill även minnas att jägarna dödar fler jakthundar under jakten än vad som vargarna dödar under ett år. Detta ger ju ytterligare en belysning på hur illa jägarna sköter sin jakt.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se  och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna  

tisdag 20 november 2012

Jaktkritik


I en notis i DN den 19/11 så kräver Sveriges jordbruksarrendatorers förbund med ca 3 500 medlemmar att vildsvinen utortas. Vildsvinen orsakar allvarliga skador och många bönder får sina skördar förstörda och förlorar naturligtvis stora inkomster.
Jag vet hur förbannad man kan bli när bara en gräsmatta vid mitt sommarhus i norra Uppland förstördes. Förutom en massa arbete med att lägga om gräsmattan så kostade det mig också gräsfrö och ett staket runt hela tomten för att skydda mig från nya angrepp. Men de två sista åren har jag sluppit ifrån uppbökad trädgård även om vildsvinen har varit nära min tomtgräns.
Alltnog mina skador är självfallet småpotatis jämfört med vad svinen kan ställa till med i en potatisåker eller annan gröda. Men att gå så långt som till att utrota vildsvinen anser jag är att gå för långt. Riksdagen beslutade 1980 att vildsvinen tillhör vår fauna och vildsvinen har funnits
här i säkert många tusen år. Men en reduktion av stammen som anses uppgå till 200 000 djur är säkert behövlig för att begränsa skador på jordbruksmark och trafikskador. 
De föreslagna metoderna som arrendatorerna föreslår, fällor, mörkersikten och jakt från fordon, är till en del redan tillgodosedda. Fällor håller man på att testa och eftersom jakt på nätter med lampor redan tillåts så borde tycker jag mörkersikten också kunna tillåtas. Jakt från fordon är ett känsligt kapitel. Jag vet att man från jägar håll är rädda för att tjuvjakt på så sätt skulle kunna underlättas. För min egen del tycker jag att jakt som underlättar dödandet är att föredra framför jakt som stressar djuren; ljud och lukt från människa. Med fordon kan man också mycket lättare komma nära djuret vilket också underlättar ett snabbt dödande och med mindre risk för skadskjutning. 
Ska man jaga; likamed döda djur ska det ske snabbt och effektivt. Illegal jakt måste man komma åt på annat sätt än att förbjuda jakt från fordon. Jag är övertygad om att den illegala jakt redan idag sker från bil och med strålkastare. Men jag tror att en orsak mot jägarnas motstånd mot jakt från bil att "spänningen" och "avkopplingen" inte blir den samma och naturligtvis inte heller tillfredsställelsen att kunna skryta med sin goda träffsäkerhet.
Läs www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

fredag 16 november 2012

Jaktkritik

Då vargtiken som flyttats tre gånger har återkommit till renbetesområdet så har Naturvårdsverket bestämt att tiken ska få stanna där. Detta retar naturligtvis samerna som har sin renar i området. Men jag förstår dem. Renskötsel är en tuff bransch. För att kunna få företaget att lämna en avkastning som är likvärdig med vad en t ex lantbrukare eller industriarbetare tjänar måste renägaren ha stora hjordar som kanske måste transporteras och nödutfodras och där skötseln bedrivs med motorfordon. Allt detta kostar stora summor. Varje förlust av djur ger naturligtvis också en stor ekonomisk förlust. Samerna har sedan 1960-talet levt i ett så gott som rovdjursfritt område. Rovdjursjakten skedde med statliga medel i form av skottpengar men det förekom också olaglig jakt framför allt på järv och kungsörn. Även i dag finns den olaga jakten. Många upptäckta vargar i de nordliga länen försvinner spårlöst.
Samerna hävdar med rätta sin kultur. Men som jag ser det ingår också rovdjuren i renskötarkulturen. Samerna har under alla århundranden levt med rovdjur med undantag för den senaste 50 - 60 åren. De borde trots de ekonomiska förlusterna vara benägna att tillåta vargar och fler andra rovdjur, framför allt järv och kungsörn, att få förekomma i renbetesområdena. Jag vill minnas att Naturvårdsverket och Sametinget och har (hade?) en överenskommelse om att samebyarna skulle få en viss ersättning för förekomst av rovdjur och en annan mer generös ersättning och rovdjuren bildade revir och fick ungar. En sådan ordning skulle tycker jag kunna vara en kompromiss mellan bevarandeaspekter och samernas önskan om att kunna leva på sin näring. Jag vet att det finns samer som motsätter sig en dylik överenskommelse då de som de utrycker inte är till för att mata rovdjur. Men med tanke på den starka betoning på sin kultur och andra rättigheter som samerna hävdar så borde de kunna acceptera denna kompromiss. Vilka ersättningar som skulle kunna komma ifråga är självfallet en förhandlingsfråga.

Läs www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna      

tisdag 13 november 2012

Jaktkritik

"Att jaga lo under hösten kan i Jämtlands län betraktas som djurförsök. Då krävs tillstånd från en djuretisk nämnd enligt Jordbruksverket. I grannlänet Västerbotten går det dock bra att jaga lo på hösten. Där kallas jakten för skyddsjakt. Då får länsstyrelsen själv ta beslutet utan att blanda in Naturvårdsverket och Jordbruksverket. "
Citatet är från tidskriften Jakt och Jägare

Jag har fått citatet från FB-gruppen Jaktkritikerna och jag kommenterade artikeln lite där men jag ser fler aspekter som bör diskuteras.

För det första varför betraktas inte all jakt som "djurförsök"? Det är ju synnerligen märkligt att en licensjakt som Jämtlands län vill inför på lodjur under hösten ska granskas men inte all annan jakt som ju med all rätt kan betraktas som ett lidande för djuren som inte kan betraktas som försvarligt för det syfte som jakten har (naturupplevelser, avkoppling, spänning mm). Den djuretiska nämnden ska ju avgöra om ändamålet (rädda eller bota människor från sjukdomar)  helgar medlen (gör djur allvarlig skada och eller medför lidande). Skulle jakt utsättas för en granskning av en djuretisk nämnd så har jag svårt att tro att den skulle bifalla jakt. "Djurförsöket" skulle inte anses tillräckligt etiskt att utföra.

För det andra ska skyddsjakt enligt min mening bara komma ifråga om en individ gör allvarlig skada, som t ex på ren där den naturligtvis kan ta enstaka individer och orsaka skada. Men skadan bör ju undersökas om den är allvarlig för det är ju så att renägaren få ersättning för rovdjursrivna renar och liksom i fallen där lodjur river får blir det ju inte automatiskt tillstånd till skyddsjakt. Renbeteslanden har under många år fått mycket stor del av den kvot som Naturvårdsverket delar ut vid jakt på lodjur just för att minska samernas förluster av renar. Sedan visar det sig att kvoterna inte fylls. Vad detta beror på har jag ingen aning om. Kanske det inte finns tillräckligt med lodjur, kanske det inte är värt mödan att jaga då antalet inte utgör några problem, eller ren slöhet. Detta borde undersökas.

För det tredje är höstjakt bättre enligt min mening. Djur som överlevt vintern är bättre anpassade till sin natur och därför har bättre förutsättningar att leva vidare och fortplanta sig. De djuren ska man vara mest rädd om. Naturligtvis kommer en jakt på hösten också att döda djur som skulle ha överlevt vintern då jakten är helt slumpmässig och inte på något sätt kan avgöra vilka djur som bäst förutsättningar att överleva men risken är ju oändligt mycket större ju längre fram på våren som jakten pågår.
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna



lördag 10 november 2012

Jaktkritik

Jag har på den här bloggen tidigare skrivit om enkätundersökning "Om svenskarna inställning till jakt och vargjakt" av forskare på SLU i Umeå. Tyvärr kan jag inte hitta den på SLU:s hemsida men jag har fått den som pdf-fil av huvudförfattaren Anders Kagervall. För den som vill läsa hela undersökningen kan jag skicka pdf-filen. Skicka bara en e-post till mig (hans.ryttman@comhem.se).
Alltnog i det senaste numret av Jaktdebatt nr 3 (2012) har Lise-Lott Norin skrivit om rovdjursutredningen men också delvis refererat till ovan nämnda enkät. I enkäten har man också frågat om man accepterar jakt om det sker för spänning och avkopplings skull. 66% accepterar inte detta och 62 % anser att jakt för spänning och nöjes skull är grymt mot djuren.
Nu undrar jag hur många av jägarna jagar för att de är tvungna eller anser att det är en plikt? Vid en annan enkät som refereras i utredningen "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) har man frågat " ange de tre viktigaste skälen till varför du bedriver jakt". Jägarna har haft tio olika motiv att välja mellan.  Följande rangordning erhölls:

Naturupplevelser         995
Kamratskap                 672
Avkoppling                 655
Spänning                     626
Intresse för hundar      329
Viltvårdsintresse         270
Ger jaktbyte/kött         254
Kontakt med släktingar
och bygden där jägaren
har sin rötter               199
Nöje                           160
Intresserad av skytte   114

Enkäten är utskickad till 2000 jägare (svarsprocenten hittar jag inte men lär väl ligga omkring 50%).
Som synes ligger ju jakten på lustupplevelse. Även om man som en kompis till mig sa att de lika gärna kunde spela golf i stället för att jaga. Naturupplevelsen som alla (?) jägare säger sig sätta främst erhålls ju vackrast och finast i en stilla skog där man kan få se djuren lugnt röra sig utan att få höra skarp skott som sliter sönder tystnaden och jagar bort djuren.
Jag kan fråga mig själv: Varför är det synlig motståndet mot jakt så litet? Mitt svar är att de flesta inte känner till vad jakten innebär och går till.
Vad tror du?
Mer upplysning och inga förljugna "dokumentärfilmer" som visades förra hösten i TV skulle troligen ändra på folks inställning.
Läs även www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

torsdag 8 november 2012

Jaktkritik


Nu har jag läst "Om svenskars inställning till jakt och vargjakt!" av Anders Kagervall, Camilla Sandström, Göran Ericsson och Per Ljung vid SLU i Umeå. 
Många har tillfrågats om sin inställning i jaktrelaterade frågor och får självklara svar: T ex jagar man äter man mer viltkött och viltköttet har större betydelse för hushållsekonomin än i andra hushåll. Den totala svarsprocenten är 47%.
Men det är ett par andra delar i undersökningen som jag vänder mig mot och anser att slutsatserna inte är vetenskap utan personligt tyckande. Jag tar upp två delar:
På frågan om inställning till jakt får de deltagande i undersökningen frågan: Vilken är din grundinställning till jakt?  De tillfrågade får bara två svarsalternativ: Är positiv eller accepterar jakt.  När undersökningen anser att 79% accepterar jakt kan man undra om 21% spontant svarade Är negativ till jakt trots att svarsalternativet inte fanns med? Men det jag mest vänder mig mot att undersökningen menar att acceptansen har ökat sedan 1980 och menar då att acceptansen då var 72%. Den undersökning som författarna refererar till finns i utredningen Vilt och Jakt (SOU 1983:21) och där har svarsalternativen varit fyra. Jag är positiv till jakt, Jag accepterar jakt, Jag är tveksam till jakt och Jag är negativ till jakt. Om jag skulle svara på frågan om jag accepterar jakt så måste jag svara Ja eftersom jag anser att jakt på älg och vildsvin idag är en nödvändig jakt för att undvika alltför allvarliga följder av större viltstammar. Men för övrigt är jag negativ. Hur man kan få att acceptansen har ökat (från 72 % i 1980-års undersökning till 79% 2009) när ett svarsalternativ inte finns med (Jag är tveksam till jakt). Snarare har väl jaktmotståndet ökat från 10 % (Jag är negativ till jakt) i 1980 års undersökning till 21% i 2009 års undersökning?
I vår undersökning från 2009 är svarsalternativen samma fyra som fanns i undersökningen som är underlag till SOU 1983:21. De 79 procenten är alltså summan av de som svarat "Är positiv" och "Accepeterar". Jag antar från din beskrivning att du skulle svara "Tveksam" och därmed hamna i den 21 % stora gruppen som var "Tveksam" eller "Negativ". På landsnivå var fördelningen i procent 26 % Positiv, 53% Accepeterar, 12 % Tveksam och 9 % Negativ. Vår siffra 79 % är alltså fullt jämförbar med jaktutredningens 72 %. Frågan om den allmänna acceptansen av jakt följs därmed upp med mer specialiserade frågor där motivet till jakten tas med. Vi testar motiven kött+rekreation och enbart rekreation. Stödet sjunker när nyttomotivet tas bort.
Den andra delen i underökningen som jag har invändningar mot är frågan om vargjakt. I undersökningen till frågas 2 350 personer i hela landet och man får 53% svar. 53 % svarar ja på frågan om det är acceptabelt att man reglerar antalet vargar med hjälp av jakt. 
För det första finns det alltid en felprocent som inte är angiven men ligger med det antal som anges på ca 3% då en fråga är tvådelad. Men här finns alternativet Vet ej också med som försvårar analysen. Men det är framför allt slutsatsen jag vänder mig mot. "En majoritet av svenskarna anser således att licensjakten som pågick under två år var acceptabel". 
Slutsatsen är helt befängd då frågan inte ställs. Dessutom står det inget om bortfallet. Var vargnegativa och/eller jaktpositiva mer representerade bland de som svarade? I de övriga undersökningarna är svarsprocenten högre i norra Sverige där också jakten är mest accepterad. Att skriva "svenskarna" är ett personligt tyckande och inte vetenskap.
Undersökningen 2011 har skickats (till) ett slumpmässigt urval av Sveriges befolkning mellan 16 och 65 års ålder. Eftersom en stor del av befolkningen bor i storstäder eller tättbefolkade områden blir storstadsområden överrepresenterade i urvalet (eftersom det är så Sveriges befolkning ser ut). Resultatet ger en representation av vad svenskarna i snitt tycker givet att det inte finns för stora fel som kan härledas till avvikande åsikter hos de som inte svarat. Bortfallsanalys har utförs med avseende på ålder och kön. En högre andel kvinnor har svarat på studien än förväntat. Den genomsnittliga åldern i hela urvalet var 42 år, bland de som svarade var åldern 45 år i snitt. Tidigare undersökningar har visat att kvinnor i storstadsområden är överrepresenterade i gruppen som är negativ till jakt. (SOU 1983:21). Andelen svarande som anger att de bor i storstadsområden (Stockholm, Göteborg eller Malmö) överensstämmer väl med förväntat resultat. Vi ser inget som tyder på att bortfallet kraftigt skulle påverka proportionerna i vargfrågan. När det gäller formuleringen som tar upp licensjakten kan jag hålla med om att det vore bättre som det stått "reglera antalet vargar med hjälp av jakt". Man skulle kankse kunna vara positiv till vargjakt i allmänhet men ändå negativ till den licensjakt vi haft. Rapporten understryker dock att en stor andel (26 %) är osäkra och svarar "Vet ej" på frågan om inställning till vargjakt som populationsreglering. Tydligt är även att stödet för vargjakt sjönk till endast 9 % om motivet var "spänning och avkoppling".
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 3 november 2012

Jaktkritik


Nu har jag läst "Om svenskars inställning till jakt och vargjakt!" av Anders Kagervall, Camilla Sandström, Göran Ericsson och Per Ljung vid SLU i Umeå. 
Många har tillfrågats om sin inställning i jaktrelaterade frågor och får självklara svar: T ex jagar man äter man mer viltkött och viltköttet har större betydelse för hushållsekonomin än i andra hushåll. Den totala svarsprocenten är 47%.
Men det är ett par andra delar i undersökningen som jag vänder mig mot och anser att slutsatserna inte är vetenskap utan personligt tyckande. Jag tar upp två delar:
På frågan om inställning till jakt får de deltagande i undersökningen frågan: Vilken är din grundinställning till jakt?  De tillfrågade får bara två svarsalternativ: Är positiv eller accepterar jakt.  När undersökningen anser att 79% accepterar jakt kan man undra om 21% spontant svarade Är negativ till jakt trots att svarsalternativet inte fanns med? Men det jag mest vänder mig mot att undersökningen menar att acceptansen har ökat sedan 1980 och menar då att acceptansen då var 72%. Den undersökning som författarna refererar till finns i utredningen Vilt och Jakt (SOU 1983:21) och där har svarsalternativen varit fyra. Jag är positiv till jakt, Jag accepterar jakt, Jag är tveksam till jakt och Jag är negativ till jakt. Om jag skulle svara på frågan om jag accepterar jakt så måste jag svara Ja eftersom jag anser att jakt på älg och vildsvin idag är en nödvändig jakt för att undvika alltför allvarliga följder av större viltstammar. Men för övrigt är jag negativ. Hur man kan få att acceptansen har ökat (från 72 % i 1980-års undersökning till 79% 2009) när ett svarsalternativ inte finns med (Jag är tveksam till jakt). Snarare har väl jaktmotståndet ökat från 10 % (Jag är negativ till jakt) i 1980 års undersökning till 21% i 2009 års undersökning?
Den andra delen i underökningen som jag har invändningar mot är frågan om vargjakt. I undersökningen till frågas 2 350 personer i hela landet och man får 53% svar. 53 % svarar ja på frågan om det är acceptabelt att man reglerar antalet vargar med hjälp av jakt. 
För det första finns det alltid en felprocent som inte är angiven men ligger med det antal som anges på ca 3% då en fråga är tvådelad. Men här finns alternativet Vet ej också med som försvårar analysen. Men det är framför allt slutsatsen jag vänder mig mot. "En majoritet av svenskarna anser således att licensjakten som pågick under två år var acceptabel". 
Slutsatsen är helt befängd då frågan inte ställs. Dessutom står det inget om bortfallet. Var vargnegativa och/eller jaktpositiva mer representerade bland de som svarade? I de övriga undersökningarna är svarsprocenten högre i norra Sverige där också jakten är mest accepterad. Att skriva "svenskarna" är ett personligt tyckande och inte vetenskap.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 27 oktober 2012

Jaktkritik


Min dotter och dotterdotters häst har under ett par år lidit av artros men har genom veterinärbehandling kunnat fungera som ridhäst. Men nu vid snart 20 års ålder haltar hästen även då hästen inte rids och veterinären ansåg att den led och att artrosen enbart skulle bli värre och ingen behandling skulle hjälpa. Beslutet blev då att hästen skulle avlivas. Men för att döden skulle bli så snabb och med så lite stress som möjligt skickades inte hästen till något djursjukhus utan togs utanför stallet, gavs lite hö och fick en lugnande spruta innan hästen avlivades med ett skott i huvudet med en avlivningspistol. 
När en väns katt fick cancer tog hon hem veterinären och katten kunde ligga trygg i hennes knä när veterinären gav katten den dödande sprutan. Detta förfarande i stället för att sätta katten i en bur och åka till en klinik med ljud och lukter som kunde kännas obehagliga för katten.
Så behandlas djur som är individer; respektfullt och med omtänksamhet. 
Vid en inspektion av veterinärer på slakterier (alla tillät inte inspektion) uppvisade flera slakterier grym behandling av djur med t ex onödigt många och hårda slag för att driva djuren till slakt men också olaglig användning av "elfösare." 
I jakten dödas ca 400 000 djur enbart för att jägarna inte vill ha dem i naturen. De djuren betraktas som skräp och kastas till korpar och andra asätare. Förutom det oetiska i att behandla levande och kännande djur som skräp är den stora och helt onödiga skadskjutningen oförsvarbar. 100 000-tals djur drabbas! I den övriga jakten består en stor del av bytet av små fåglar som knappast kan ge kött i proportion till kostnaden för jakten. 
Jag menar att bara 20% av jakten kan anses berättigad; älg (88 000), vildsvin (66 000) och möjligen rådjur (114 000) = 268 000 djur av 1 220 000 dödade i jakten jaktåret 2010/2011.
Om jakten kunde begränsas till de angivna arterna skulle skadskjutningen alltså minska kraftigt. Från de många 100 000-tals djur som skadskjuts varje år skulle antalet minska till kanske  några 10 000-tal. Ett mycket stort antal men kanske måste vi acceptera detta innan staten ålägger jägare att avlägga godkända skjutprov kanske genom simulatorer. Det skjutprov som nu krävs i jägarexamen är alldeles för lätt.
Läs www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

söndag 21 oktober 2012

Jaktkritik

Den här bloggen berör inte jaktens allvarligaste sidor men har en principiell viktig del. Nämligen ska jägarna bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt?

Nu i dagarna har Naturvårdsverket framlagt ett förslag på att ca 380 vargar ska finnas i Sverige. Den ansvarige på Naturvårdsverket framhöll i Dagens Eko att detta antal inte skulle betraktas ett ett tak men på Naturvårdsverkets hemsida påpekas inte detta. Alltnog i Naturvårdsverkets förslag ingår också ett scenario med att 180 vargar skulle räcka. Miljöminister (kan man kallas för det med hennes inställning?) Lena Ek hoppade naturligtvis på detta förslag som ligger mycket nära Svenska Jägareförbundets eget förslag. Skulle Lena Ek ansluta sig till ett högre antal skulle hon säkert förlora värdefulla röster bland sina väljare. En sådan förlust skulle kanske vara dödsstöten för Centerpartiet som ju ligger i opinionsmätningar mycket nära den fastställda 4% gränsen till att få en plats i riksdagen.
Naturvårdsverkets beslut grundar sig på två "experters" bedömningar (se rapporten på Naturvårdsverkets hemsida av Olle Liberg och Håkan Sand från Grimsö). Mig veterligen har ingen av dessa personer läst varken genetik eller statistik. Olle Libergs avhandling gällde katter på Revingehed i Skåne. De uttalar sig dock med en stor försiktighet att det är mycket svårt att göra en genetisk hållbarhetsanalys. Varför Naturvårdsverket inte tillfrågat Sveriges främste genetiska expert på varggenetik Linda Laikre på Stockholms universitet är mig en gåta. En gissning är att hon kommit fram till att ca 3000 vargar behövs för att på lång sikt (>100 år) ha en vargstam med låg inavelsgrad och med realistiskt inflöde av nya varggener. Detta scenario vågade Naturvårdsverket inte komma med då de med all säkerhet skulle bli utsatta för en veritabel proteststorm från jägare
Eftersom jag är genetiker med speciellt intresse för evolutionära aspekter tror jag mig veta hur andra genetiker resonerar. Olle Liberg och Håkan Sand gör vissa antaganden i deras resonemang. För det första så är det viktigt att fastställa proportionen mellan antalet djur som står för produktionen av ny avkomma (den sk effektiva populationstorleken Ne) i förhållande till den andra delen som inte få avkomma (Nc). De får denna kvot (Ne/Nc) till 0,25 vilket betyder att en fjärdedel av populationen deltar i reproduktionen. Inte ens Naturvårdsverket anser att detta är rimligt för varg som ju lever i storfamiljer med ett alfapar som står för all reproduktionen i flocken. I Sverige och Norge anses det finnas mellan 250-300 vargar. Dessa vargar har ca 20-25 föryngringar per år. Detta tyder på att vargar har ett Ne/Nc på 1/10. Detta är det första felet med Liberg-Sands resonemang. Det andra är att de förutsätter en alldeles för hög grad av invandring av vargar från Finland-Ryssland. Det är ju inte bara så att vargarna ska gå igenom renbeteslanden utan de måste också kunna bilda revir och bli ett alfapar som står för en del av avkomman till nästa generation. Under de tretio år som gått sedan vargen på nytt etablerades sig i Sverige har 4-5 vargar kommit ner till mellansverige och någon (några?) kommit in i populationen. Till detta tillkommer också den s k genetiska driften alltså förlust av gener genom en slump. Enklast kan detta liknas med singling av en slant. Kastar man två gånger är det ganska sannolikt att krona kommer upp båda gångarna (eller kalve). Kastar man slanten fler gånger minskar sannolikheten att endast en sida kommer upp. I en liten population är risken för att endast en gen kommer "upp" (få kast) större än då populationen är större (många kast). Med dessa förändringar (lägre kvot Ne/Nc = 1/10, en nykomling per generation (1 ny varg vart femte år och risken för genetisk drift) så måste vargpopulationen vara betydligt större för att ha 95% chans till överlevnad på minst 100 år. Genetiska forskare bedömde att populationen med dessa förutsättningar måste vara 1 500 - 5 000 djur (se Bilagor till Sammanhållen rovdjurspolitik SOU 1999:146). Genetiken och förutsättningarna har inte förändrats sedan dess. 

torsdag 18 oktober 2012

Jaktkritik

Den fria fjälljakten som sker på statens mark har varit omdebatterad beroende på att den börjar ett par veckor tidigare än t ex i Norge. Många ripungar har inte vuxit till sig och beroende på den tidiga starten av jakten kommer många utlänningar vilket ökar trycket på ripstammarna. De länsstyrelser som har tillsynen av jakten har numera möjligheter till begränsning av jakten då ripföryngringen har varit dålig och länsstyrelserna avlyser jakten då den inom vissa områden har uppnått en fastställd kvot. Det är utmärkt.
Tyvärr tror jag att ripjakten också har en allvarlig baksida. Ripor jagas med hund och då riporna flyger upp skjuts de bakifrån och jag är övertygad om att många skadskjuts. Förutom det lidande som riporna utsätts för så innebär de hagel som de skadskjutna riporna innehåller också tämligen ofta hamnar i falkar och örnar. Endast några få hagel förgiftar en fågel och det är allvarligt då det inträffar hos våra sällsynta rovfåglar.
Alltnog då jag ber om att få länsstyrelsernas jaktstatistik så finns Norrbottens på deras hemsida med de andra (Västerbotten och Jämtland) inte svarar på mitt brev trots att en vecka gått. Har de ingen koll på avskjutningen?

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna  

söndag 7 oktober 2012

Jaktkritik


I DN den 7/10 2012 så tas jakten upp i ett ekonomiskt perspektiv. Enligt en skiss så kostar bara utrustningen ca 65 000 kr alltifrån gevär till stövlar och annat som tydligen är ett måste.  Dessutom lägger jägaren ner ca 12 500 kr per år på sin hobby enligt en undersökningen som SLU gjorde 2008. Vad som ingår i denna kostnad framgår inte men enligt artikeln så är arrendet den största kostnaden för den som inte har egen jaktmark. Arrende nära Stockholm (vad det nu är) kostar mest medan det i Norrland (Norrbotten?) är "nästan gratis" enligt en jägare. Som ett exempel tas ett arrende i Sörmland där kostnaden är 15 000 kr per år per jaktdeltagare plus kostnad för köttet 35 kr per kg för vildsvin. Artikeln redovisar också att jägare i snitt får 56 kg kött och med den skattade utgiften på 12 500 kr blir köttpriset 230 kr per kg. 
Det är alltså knappast för köttet som jägarna dödar djur. Av dessa 56 kg måste minst 90% komma från älg. Jag tror att de flesta anser att man får godare kött än älg för 230 kr per kg. Men älgjakten är en nödvändig jakt idag och det är bra att köttet tas tillvara vilket inte alltid är fallet med jakten. Jag har åtsilliga gånger ondgjort mig över den sk viltvården som endasst är till för eliminera arter som jägarna konkurrerar med och efter dödandet bara kastas på sophögen.
I artikeln framgår också att 271 000 jaktkort jaktåret 2011/2012. Av någon för mig oförstålig anledning så tycks 7000 fler jaktkort ha lösts än tidigare år. Jaktintesset tycks också för oförståligt öka i åldersgruppen 18 - 30 år. Hur kan man förlora empatin i så unga år. Jag vet många som gråter floder av tårar när hunden eller katten måste avlivas då djuret är dödligt sjuk och lider. Jag tillhör den skaran. Att jägare inte ser vilda djur som levande och kännande varelser är ju helt klart och jag har läst om jägare som utan att blinka dödar sin jakthund om jägaren inte tycker det är tillräckligt bra. Jag kan förstå detta eftersom jakt måste innebära att ha en okännslighet mot djur. Annars skulle man inte vilja döda dem. 
Glädjande nog har också avståndstagandet från jakt ökat. Enligt samma undersökning så är 21 % av svenskarna som tar avstånd från jakt; alltså sju gånger vanligare än att vara jägare. Detta är 11 % fler än för 30 år sedan då en enkät visade att avståndstagandet från jakt var 10% (Jakt och Vilt SOU 1983).
En litet detalj i artikeln som jag också måste kommentera är en jägare som förståndigt nog försöker bli en bättre jägare genom att öva skytte på lerduvor. Jägaren säger "att bomma när man tagit sig upp på fjället för att jaga ripa är inte kul". Han borde ha framhållit att den skadskjutning som han åstadkommer med sin jakt och borde avhålla honom från att jaga. För en duktig jägare minskar risken för skadskjutning men ofta är duktiga jägare oftare ute och jagar och riskerar alltså fler skadskjutningar även om procenttalet är litet i förhållande till dåliga och ovana jägare. Men om detta lidande för djuren finns det inte en enda rad i artikeln vilket är mycket typiskt. Tyvärr!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna


lördag 6 oktober 2012

Jaktkritik

Jag har i ett tidigare inlägg berättat och något kommenterat jaktstatistik som jag fått från Jägareförbundet. I den statistiken ingår inte jakten på statens mark i fjällen. Det är s k småviltsjakt som bedrivs där vilket menas med att man dödar framför allt dalripor, fjällripor, tjädrar, orrar och några få harar. För att komma åt hur många som dödas varje år borde men kunna gå in på respektive länsstyrelsers hemsidor men så enkelt är det inte.
Norrbotten har statistik men i form av stapeldiagram med antalet ovanför varje stapel. Om staplarna hade gjorts någorlunda breda så skulle kanske antalet synas men nu så ligger antalen ovanpå varandra och i bland är det svårt att utläsa antalet. De övriga länsstyrelserna som har denna jakt så finns ingen statistik överhuvudtaget för Västerbotten och stapeldiagram utan antalsangivelse från Jämtlands län. Där får man gissa antalet från en mycket grov y-axel. Dessutom är den senaste statistiken från jaktåren 2008/2009. Slött att inte föra in mer aktuell statistik!
Men jag kommer att maila ansvariga och då får jag hoppas att de andra siffrorna kommer fram.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 29 september 2012

Jaktkritik

Jag har i veckan fått jaktstatistiken för jaktåren 2008/09, 2009/10 och 2010/11 från Svenska Jägareförbundet. Det senaste jaktåret som har varit tillgängligt var 2007/08 och som jag kommenterat i Jaktdebatt nr 4 2009.
Varför det dröjt så länge innan de senaste årens statistik har blivit färdig vet jag inte men med samtal med den anvarige för statistiken på Jägareförbundet har statistiken från olika delar av landet inte kommit in i tid och att det varit diskussioner inom förbundet om statistiken skulle publiceras i tryck eller bara på nätet. (Äldre statistik finns tillgänglig på http://www.jagareforbundet.se/forsk/viltrapportering). Ännu har inte den statistik som jag erhållit publicerats och det verkar som om jag är den ende som är intresserad av antalet skjutna djur i Sverige.
Alltnog statistiken som publicerats har föredömligt redovisat hur stor del av den jaktbara arealen och hur många uppgiftslämnare som har bidragit till statistiken. Den statistik som jag tidigare fick var en stencilerat papper utan någon som helst bakgrund. Jag tror dock att vid en kontakt med en statistiker skulle ännu bättre statistik kunna komma fram. Den statistik som nu finns anges endast ett skattat dödat antal utan några gränser. Alla medeltal är behäftade med fel och detta fel borde gå att att få fram med bättre statistik analys.
Jag har inte ännu gjort några jämförelser mellan olika år men kommer att göra detta och publicera detta i förhoppningsvis nr 4 2012 av Jaktdebatt. Jag har emellertid summerat de olika årens totala jakt och 2008/09 dödade jakten ca 1 140 000 djur, 2009/10 var det ca 1 221 000 och 2010/2011 var det ca 1 204 000. Skillnaden mellan 2008/09 och de senare åren med 80 000 djur beror huvudsakligen på att utsatta gräsänder, fasan och rapphönor också ingår i statistiken.
Enligt min mening så är kanske 200 000 av dessa djur rimliga att döda bl a älg och vildsvin och då dödar jakten ca 1 miljon fler än nödvändigt med det allvarliga lidande som skadskjutningarna innebär.

Läs också www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 22 september 2012

Jaktkritik

I ett debatt inlägg på SVT:s hemsida har Camilla Björkbom (ordf.i Djurens Rätt) gått hårt åt älgjakten- Bl a vill hon att älgarna ska tillföras p-piller. Detta skulle göra mycket mer skada i naturen än att minska älgarnas antal. Det finns redan alltför stora problem med hormoner i våra vatten och mer ute i naturen vore helt förkastligt.
Jag kommenterade hennes inlägg på debattsidan men ännu inte fått några kommentarer men så här skrev jag:
Djuren Rätt är helt fel ute. Älgjakten är helt nödvändig. Utan den skulle mer än de ca 10 personer dö på våra vägar och skogsägare förlora ännu fler miljoner. Det är en önskedröm att svenska folket skulle tillåta de 2000- 3000 vargar som måste finnas för att hålla älgarna på lämplig antalsnivå. Däremot skulle ett förbud av den helt onödiga jakten som ingår i den sk viltvården och fågeljakten som ger ytterst lite kött minska skadskjutningarna och då djurens lidande med 90% vara den bästa metoden för att minska djurens lidande. Hans Ryttman f d ordförande i Jakltkritikerna Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna'

Kanske ni som läser min blogg har kommentarer?

fredag 21 september 2012

Jaktdebatt

Jag läste en insändare på DN som ville att EU skulle förbjuda tjurfäktning i Spanien. Tjurfäktningen är en vedervärdig företeelse och det är för mig obegripligt att människor tycker att det är spännande att titta på när en tjur plågas och slutligen får sitt dödande stick. Utgången är ju alltid given.
Men jag tycker inte ett EU ska bestämma i alla tänkbara frågor. Europas stater är demokratier och kan absolut bestämma det mesta själva. Kan staterna komma överens i någon eller några frågor som berör oss alla är detta en god sak men att EU bryr sig om mer interna frågor är stötande. Det kan vara att vi som värnar djur t ex varg i Sverige har haft stöd för vår sak i EU men jag är övertygad om att vi skulle ha kunnat hindra Carlgren från att upprepa sitt idiotiska påhitt att döda en tiondel av vargstammen men en s k licensjakt genom den massiva protestvåg som fanns i hela landet.
Alltnog vi måste "sopa rent framför egen dörr" innan vi talar om för andra att ändra på sin djurskyddslag. I Sverige skadskjuts 100 000-tals djur i onödan varje år bl a i den s k viltvården. Skulle fler svenskar vara medvetna om det djurplågeri som förekommer skulle vi kunna minska detta med mer än 90% genom att bl a förbjuda "viltvården".
Därefter skulle vi med bättre argument och renare samvete kunna påverka andra nationer till en bättre och justare djurskyddslagstiftning.

Läs: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

måndag 17 september 2012

Jaktkritik

Denna blogg handlar inte om jakt men ett närliggande ämne nämligen dödandet av djur.
I en recension i DN av Nina Lekanders "Hästar, män och andra djur" (som jag inte läst) skriver Martina Lowden om en del av boken så här: "Typexemplet på blåst Lekanderanalys: Om hela jordens befolkning vara vegetarianer skulle grisarna dö ut, alltså är det lika bra att fortsätta äta kött. Given invändning: En värld där människor inte dödar djur är inte närmare en värld där människor inte dödar människor, så i stället kan man fundera på i vad mån världens nuvarande köttkonsumtion bidrar till de miljöproblem som i förlängningen kan göra inte bara grisarna utan även människorna utrotningshotade. Och alla jordens kor kommer inte att falla döda mer för att du ger din son linssoppa en gång i veckan."
Jag håller med Martina Lowden om att köttkonsumtionen är ett hot mot vår miljö och i förlängningen också då vår överlevnad. Jag har tidigare skrivit flera bloggar om detta. Men jag tror att de som dödar djur får en emotionell avtrubbning som gör att de inte ser levande varelser som värda att värna om. Detta omvittnas i t ex boken "Äta djur" av Jonathan Foer (28/4-2012) där flera fall av djurplågeri hos slakteriarbetare skildras. Även svenska jägare bryr sig inte om att eftersök skadskjutna djur trots att det finns lagar på detta. Duger inte hunden till att jaga med trots att hunden inte är gammal skjuts den. Liv betyder inget för de som dödar djur och det är oroande. Därför tror jag att en värld utan skjutvapen eller dödandet av djur skulle vara en mer harmonisk värld med mindra våld.

Läs gärna vår hemsida : www. jaktkritikerna.se
Gå med i FB-guppen Jaktkritikerna

onsdag 12 september 2012

Jaktkritik

Olovlig jakt, eller tjuvjakt som kanske är ett mer rättvisande ord, är ett stort problem i hela världen. Alla fördömmer självklart den kriminella företeelsen även Jägareförbundet så klart. Men gör någon åt problemet? Även om alla fördömmer tjuvjakten är det ingen som skvallrar. Många har säkert kännedom om vilka jägare det är som bedriver tjuvjakt men man tiger beroende på vänskap, släktskap eller endast för att slippa bli utfrusen i bygemenskapen.
Tjuvjakten bedrivs av två orsaker: först rent ekonomisk vinning genom jakt på matnyttigt vilt som älg, rådjur och renar men också indirekt ekonomisk vinning genom att eliminera rovdjur. Det senaste jag läste om denna rovdjursjakt är att var tredje kungsörn som hittas har dödats genom olaglig jakt efter undersökning på SVA. Tidigare har WWF publicerat uppgifter att minst 72 % av 503 undersökta kungsörnar har dött av mänskliga aktiviteter. Här ingår även förstörda aktiva bon och andra aktiviteter som förgiftning förutom de skjutna kungsörnarna.
Märkligt nog utsätts också havsörnar för förföljelse trots att de i mycket ringa grad tar jaktbart vilt. Undersökningar på funna döda havsörnar visar på att de tll ca 25 % har bly i kroppen men då ingår också havsörnar som dött genom förgiftning då de ätit skadskjutet vilt och på så sätt fått i sig blyhagel.
Ingen vet ju naturligtvis hur omfattande den illegala jakten är men ovanstående siffror tyder på att den är mycket stor. Utan att veta något om orsaken så visar den senaste vargräkningen att vargstammen inte ökat det senaste året utan ligger kvar på ca 300 djur total i Sverige och Norge. Tidigare år har tillväxten varit ca 14 % men nu är tillväxen ingen. Det kan bero på inavel som ger mindre kullstorlek men jag tror att olaglig jakt också spelar roll.
Kraftigare sanktioner måste till för att bekämpa tjuvjakten. Förlorad jaktlicens och beslagtagna vapen måste vara obligatoriska åtgärder efter att man kommit på tjuvjägare vilket inte alltid är fallet i dag.

lördag 8 september 2012

Jaktkritik


Den här gången blir bloggen en blandad kompott.
I en tidigare blogg skrev jag om den enkätundersökning som SLU utfört för Rovdjursutredningen. I den undersökningen sade sig 79 % acceptera jakt. I en annan SOU (Vilt och jakt 1983:23) var det 90 % som accepterade eller ansåg jakt vara nödvändigt. Det har alltså skett en betydande förändring under de senaste 30 åren och nu är det dubbelt så många som inte anser jaktacceptabelt. Jag kan ju hoppas att tendensen håller i sig.
Den andra saken som jag tänkte kommentera är ett inslag i radions "Stuio ett" som sändes i fredags (7/9) appropå att älgjakten hade startat i norra Sverige. Där uttalade sig bl a en länsjaktvårdare i de termer som man alltid hör jägare använder, att det är upplevelsen i naturen, kamratskapet mm som är det viktigaste även om man inte förnekar att man vill ha kött även om önskemålet kommer senare än det andra. Men hon (det var en kvinna) ville också framhålla att man kände sig stolt över att ha kunnat vara skickligare och överlista djuret som man dödade. Hennes utsaga är ju rena nyset. Inget djur har en chans att komma levade ifrån en jakt om djuret förståss inte har förnågan att inte bli synligt för jägaren. Så fort jägaren har möjlighet att skjuta på djuret är det dödsdömt. Antingen död djuret omedelbart (förhoppningsvis) eller blir skadskjutet och då förhoppningsvis blir eftersökt och sedan dödat. Jag undrar om inte länsjaktvårdaren slängde ihop något som skulle låta bra men som inte hade med verkligheten att göra. jag tycker att detta antagande är det mest troliga.
Den tredje saken är att regeringen nu skjuter till mer pengar för ersättning till djurägare som får sin boskap riven av rovdjur. Ett utmärkt intiativ som jag hoppas minskar på rovdjurshatet bland de som äger husdjur.
Läs också: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 1 september 2012

Jaktkritik

Många fågelarter minskar kraftigt och några av dem är ejder, alfågel, sjöorre och svärta i Östersjön. Många hypoteser har framkastats men ingen vet vad minskningen beror på. Forskning pågår och vi kanske får klarhet i som orsakar minskningen men nu föreslår Jägareförbundet att de ska sluta skjuta ejderhonor! Precis som om det skulle göra situationen bättre! Jag har alltid undrat hur jägarna tänker, om de gör det överhuvudtaget.
Det finns två invändningar mot jägarnas förslag. För det första det rent moraliska. Jägarnas egen europaorganisation kom för några år sedan överens med den europeiska ornitologorganisationen att sluta att jaga populationer som minskade. Detta borde Jägareförbundet känna till och de nämnda fågelarterna minskar; ejdern med mer än 50%. Det andra är att jakten är slumpmässig och dödar individer som skulle ha överlevt vintern och alltså kunnat häcka på våren. Detta gör att jakten påverkar beståndet kommande år. Jakten innebär att färre individer kommer till parning och häckning (jakten är addetiv). Den andra termen som  man talar om är att jakten är kompensatorisk alltså att jakten på en individ skulle göra att en annan individ i stället överlever. Men som redan Darwin för mer än 150 år sedan fastslog så är det inte likgiltigt vilken individ som överlever. Endast de med bäst genetik kommer att fortplanta sig. Därför är jakten alltid negativ för populationerna. Att jägarna nu endast tänker döda ejderhannar spelar ju ingen roll. Jakten innebär ju att hannar som skulle ha parat sig dödas. Visserligen minskar jakten då endast hanar skjuts men faktum kvarstår; populationen minskar.
Jakten som bedrivs i den s k viltvården tar ju fasta på detta eftersom den jakten syftar till decimering av dessa djurs stammar. Varför den ena jakten inte skulle innebära färre individer (t ex ejderjakt) men däremot i "viltvården" övergår mitt förstånd.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 29 augusti 2012

Jaktkritik


I utredningen Mål för rovdjuren SOU 2012:22 framgår det att SLU har gjort en enkät som visar att 79 % accepterar jakt men det är under förutsättning att jakten inte endast bedrivs för nöjes skull. Då sjunker acceptansen och undersökningen konstaterar att 65 % är negativa till ”jakt på älg, hjort och rådjur, om anledningen är att få spänning och avkoppling” samt att 62 % anser att ”alla former av jakt för spänning och avkopplings skull är grymt mot djuren”.
Eftersom all jakt bedrivs i nöjessyfte (hur många jägare bedriver sin hobby av tvång eller olust?) visar det sig att 38% är mot jakt som den bedrivs idag. Detta är tio gånger så många som jägarna!
Trots detta är djurskyddare i en klar minoritet i viltförvaltningsdelegationer och att jägarintresset är starkt överrepresenterat. Varför är det så?
Man kan ju säga att jägarna har majoriteten bakom sig. Men hur många vet hur jakten bedrivs? Hur många vet att nära 90 % av jakten inte är nödvändig ( den s k viltvården och fågeljakten) och hur många vet att 100 000- tal djur skadskjuts varje år. Ett lidande som är fullkomligt onödigt eftersom de flesta djurarterna inte behöver jagas för att minimera allvarliga skador på t ex skog och orsaka trafikolyckor.
Det ska framhållas att skyddsjakt på enstaka individer förmodligen också är nödvändig för att skydda egendom (husdjur) och skydda människor från onödig rädsla. Men för att upprätthålla en dylik förmåga skulle endast några få god skyttar vara behövliga.
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-guppen Jaktkritikerna

torsdag 23 augusti 2012

Jaktkritik

Jag läser att björnjakten har börjat. 312 björnar ska skjutas. Det är enligt uppgift ca 10% av den svenska björnstammen. Vem vet? Det verkar i alla fall så att den svenska björnstammen fortfarande ökar och då lär väl inte det skjuta antalet vara för högt. Men tidigare har jakten påverkat björnstammen så mycket att den höll på att utrotas och man fick fridlysa björnen på 1940-talet. Kanske man har bättre kontroll på även den illegala jakten så att Naturvårdsverket förhoppningsvis inte behöver slå larm om att björnstammen minskar.
Men jag har aldrig förstått varför björnar ska jagas i så stor omfattning. Jag vet att vissa björnar dras till soptunnor och till byar där de lättare kan få tag i mat. Men jag anser att dessa björnar ska skyddsjagas för att inte människor ska bli rädda. Jag vet dock inget fall där någon "problembjörn" har orsakat några bekymmer men människors rädsla måste man ta på allvar. Men med den jakt som bedrivs idag skjuts de flesta björnar långt från människor och skulle aldrig besvära några.
Det är alltså inte för att rädda människor som jakten bedrivs utan för att björnar tar byten från jägarna själva. Detta motiv är inte seriöst. Jägarna äger inte djuren och ska heller inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. Tyvärr tycker de ansvariga i regering och på Naturvårdsverket att så ska det vara. Låt oss gemensamt ändra på den synen.
En fördel med årets jakt är att jakt vid åtel ska tillåtas. jag anser att jakt ska vara så effektiv som möjlig och då är åteljakt en möjlighet. Jägaren ligger förhoppningsvis på ett lämpligt kort avstånd och kan i lugn och ro sikta på ett djur som står stilla vilket inte alltid är fallet när jakten bedrivs ute i markerna.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

söndag 19 augusti 2012

Jaktkritik

Först vill jag svara en läsare av min blogg om det bara är ripor som fångas med fällor. När det gäller ripor är "fällorna" snaror. Tyvärr sitter jag nu på landet och har inte den skriftliga referensen framför mig men det finns undersökningar som visar att riporna kan fastna i snarorna så att det tar flera minuter innan de stryps till döds. Det anses vara mycket svårt att sätta snarorna rätt så att riporna inte pinas till döds som de gör då snaran är felaktigt placerad. Men eftersom de sätts i videbuskar så kan snarans placering ändras då det blåser och då man numera kör med skoter och sätter upp hundratals snaror så blir det ju med viss sannolikhet ett antal snaror som inte blir rätt satta. Jag tror ingen undersöker detta och den som vittjar fällorna kan naturligtvis inte vet om ripan dött efter fem minuter eller några tiotals sekunder. Numera måste de som vill sätta upp snaror genomgå utbildning men hur detta kontrolleras vet jag inte. Jag tycket att snarning borde utgå som jaktmetod eftersom den inte kan kontrollera om ripan dör "omedelbart" eller om många minuter. Riporna kan alltså utsättas för "onödigt lidande" som det står  i jaktlagen.
Men frågeställarens frågar också om andra djur fångas i fällor. Och det är det. Rödräv får fångas i fotsnara i norra Sverige under vintern, mård och mink fångas mycket ofta i fälla, lodjur, bäver, och vildsvin får fångas i fälla. Det är alltså många djur som fångas i fälla men man kan ju se att det är djur som ingår i jägarnas s k viltvård. Fällorna är alltså ett bekvämt sätt att eliminera djur som jägarna inte gillar utan att behöva lägga mer så mycket tid och besvär på att få död på dessa djur.
För övrigt så tror många människor att jakten börjar på hösten. Men jakt kan pågå året om. T ex får bäver jagas från 1 okt. till 15 maj. Grävling 1 aug- 15 feb. Hornbärande rådjur i Uppsala, Gävleborg och Västmanlans län  1maj- 15 juni. 1 juli- 15 april för kråka, skata och kaja. Mink och årsunge av rödräv hela året. Dessutom finns skyddsjakt på enskilt initiativ på en mängd arter. Gå gärna in på Jägareförbundets hemsida och läs om de olika jakttiderna. Men som sagt vill man jaga kan man göra det året runt.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikeran.se och gå med i FB-guppen Jaktkritikerna

fredag 10 augusti 2012

Jaktkritik

Det är en gammal uppgift från i juni att Lantbruksmininster Eskil Erlandsson bestämt att många jagade arter ska få längre jakttid f o m nästa år. Det gäller t ex rödräv i norr, dovhjort i söder och ringduva där jakten ska få börja två veckor tidigare än nu. Detta innebär att det kommer att vara helt möjligt att ringduvan fortfarande har ungar. Dessutom ska grågås och vitkindad gås få jagas på sådda fält. Vigg, knipa och storskrake ska få jagas till den 31 jan. Varför? Det finns ingen rimlig anledning än att Jägareförbundet vill ha det på det sättet. Erlandsson är också jägare och förmodligen också medlem i Jägareförbundet. Det är sådan som kallas jäv. Men sådant tar man ingen hänsyn till i riksdagen.
Detta är nog kända uppgifter för många men inte att Sveriges ornitologiska förening också hade sänt in ett antal förslag till förändringar i jaktförordningen. t ex att sädgåsen skulle fredas då den svenska populationen är mycket svag och det inte finns möjligheter till att skilja dessa från andra östliga individer. Även alfågel och ejder som har minskat mycket det senaste årtiondet skulle också fredas. Dessutom ville SOF att ripjakten skulle skjutas till den 10 sept för att överenstämma med den norska jakttiden. Inget av dessa och andra förslag som förbud mot jakt på arter som inte konsumeras fick något gehör.
Klart är att utökad jakt godtas men inga inskränkningar!

Läs hemsidan: wwwjaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 31 juli 2012

Jaktkritik

Jag har tidigare skrivit om ondska (den 14 maj 2011) men det finns all anledning att diskutera detta igen.
Ondska är väl då någon medvetet utsätter en levande varelse för ett onödigt lidande. Jag tycker t ex att rycka av benen på en levande fluga eller sätta på en mask på en metkrok borde räknas till en ond gärning. Man kan ju kalla det för sadistiskt. Alla tycker att djurplågeri är förkastligt och det har ju, glädjande nog, utdömts kännbara straff för personer som begått dylika brott. Dessa djurplågare saknar ju empati och har väl fått någon störning i tidig ålder men jag tycker inte detta frikänner dessa personer från de gärningar de utför.
Men då jag läser på FB att jägare vill uppmuntra barn (15-åringar) att följa med på rävjakt anser jag att de tar på sig ett mycket stort ansvar. Jag vet inte om jägarna ska låta barnen skjuta (det är tillåtet i svensk lag att låta 15- åringar skjuta i sällskap med vuxen) eller om jägarna ska visa hur det går till. Men rävjakt är en av jakterna som mest skadskjuter sitt offer. Många gånger eftersöks inte heller det skadskjutna djuret. Varför ska barn uppleva dylik jakt? Är det för att de ska utveckla likgiltighet för att döda djur? Den s k viltvården som rävjakten tillhör är förkastlig. "Viltvården" är fullkomligt meningslös  och orsakar onödigt lidande vilket jag menar är ondska. Men riskerar medvetet att utsätta ett djur för lidande.
I Dalarna har tydligen vissa jaktlag avsagt sig uppspårande av trafikskadat vilt. Om jag är rätt underrättad så utgår ersättning för detta spårande. Så det kan alltså inte vara av ekonomiska skäl som dessa jägare avstår från att minska de skadade djurens lidande. Jag gissar att de obstruerar för att de inte får skjuta fler rovdjur.  Man utsätter alltså medvetet djuren för lidande. Varför har inte jägarna mer känsla för djur och djurens lidande?
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

måndag 23 juli 2012

Jaktkritik

Jag läste i dag (23/7) i DN att det i Stockholm hade skjutits ca 500 kaniner i år. Varför inte börja med biologisk bekämpning? Stockholms kommun skulle gynna kattugglor genom att sätta upp holkar lämpade för dessa fåglar i parkerna och kanske gynna berguvar med boplatser på höga byggnader. Det har ju häckat berguvar i Värtan för några år sedan. Kanske också rävar skulle kunna gynnas genom att anlägga konstgjorda gryt på lämpliga platser. Rävar finns i Stockholm. Det har jag själv sett.  Men fler skulle säkert kunna göra stor nytta genom att begränsa antalet kaniner och råttor som ju är ett stort besvär i Stockholm.
 Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

fredag 13 juli 2012

Jaktkritik


Jenny Diskis "Allt jag inte vet om djur" (Alfabeta 2012) är en personlig bok som handlar om hennes första upplevelser om djur på London Zoo, hennes fobier, studier av elefanter, när hon läsr sig rida, när hon är med om lammfödslar och hennes katt mm. Hon diskuterar om djuren och människans förhållande till djur både på ett filosofiskt och prktiskt sätt. Ordet "jakt" finns bara i en bisats som ett citat av en forskare som använder kycklingar i sina djurförsök för att studera korttidsminne. Forskaren skriver "Jag är stark motståndare till mycket av det man utsätter djur för på gårdar, under jakter, vid uppfödning och djurförsök". JD diskuterar inte jakt överhuvud taget men däremot vårt ansvar för djur. 
JD diskuterar ingående vegetarianism och veganism. Hon skriver: "Jag är inte helt klar över vad jag står i frågan, men jag har svårt med inkonsekvens". Nu är det så att det är omöjligt att var konsekvent konsekvent. Det blir helt orimligt. Hennes argument är: "Jag vägrar att kalla personer som avstår från kött men inte från fisk för vegetarianer". (Jag håller med). "Jag har till och med mina tvivel angående vegetarianer som äter ost, dricker mjölk och har skor i läder Om man är vegetarian av moraliska skäl (de enda skäl som har betydelse i mina ögon) (jag anser också att miljöskäl är viktiga) varför är man då inte vegan? Läder, ull, mjölk och ost är alla produkter av djur som föds upp och bara får leva så länge de tjäner våra syften." Samtidigt kan JD skriva .. "är medveten om vilket ledande köttätandet ger upphov till. Jag äter gärna djur men jag anser att vårt sätt att utnyttja dem i mänskliga syften är djupt skamligt." Det är framför allt den indutriella uppfödningen hon vänder sig emot. JD har ett märkligt argument mot vegetarianismen. Hon frågar vad ska vi göra av alla djur som finns i uppfödning ( 1 miljard får, 1,3 miljader nötboskap, 840 miljoner grisar, 24 miljader kycklingar)? Och tänka på alla de som har arbete i näringen bönder, veteinärer, slaktare, fodertillverkare o s v. Men henns resonemang är ju helt tokigt. Tänk om 1 miljon köttätare blev vegetarianer varje år. Då skulle det ta mer än 6 000 år innan alla på jorden var vegetarianer. Om 100 miljoner blev vegetarianer varje år (ganska orimligt) skulle det ta mer än 60 år. Skulle inte näringen kunna hinna omvandlas på ett förnuftigt och smärtfritt sätt? 
JD diskuterar också slakt och slakterier och skriver: "Arr föda upp och döda djur som om de vore råmaterial förråar inte bara djuren". Hon citerar personer som gjort studier i slakterier. Hon har tydligen inte läst Foers "Äta djur" som jag tidigare skrivt om. Läs gärna de första sidorna i Lintons "Veganer- de som stör" 
JD tar också upp lidande och välbefinnande. Hon menar att lidandet är svårt att definiera meden välbefinnande är lättare. Det tror inte jag. Djur har samma nervsystem som vi och känner vi smärta så gör djuren det också. Smärta utsätts alla varelser för men många djur lider utan orsak  tex i jakten. 90% av jakten är helt onödig och orsakar 100 000-tals skottskador vilket verkligen är onödigt lidande. Alla de som förder upp djur även de som förder upp industriellt hävder att djur har det bra. De växer ju och producerar det de ska. Slutsatsen från uppfödarna är djuren befinner sig väl. 
JD avsluer sin bok med att uttrycka ett ställningstagane som alla borde kunna enas kring... "jag börjar tycka att den "farliga idealismen" (mot djurförsök och alla djur ska befrias ur sin fångenskap) inte alltid är så farlig utan bör hållas vid liv; det är ett ställningstagande som behöver formuleras om och om igen även om målet är ouppnårligt, eftersom det handlar om moraliska överväganden av det slag moraliska varelser måte göra".
Tyvärr äter människor mer och mer kött. Ju rikare människor blir på jorden desto mer kött konsumerar man. Billigt ska det vara. Hellre importerat billigt kött än kött som har producerats på ett någorlunda djurvänligt sätt som t ex ekogriser eller kor. Att ändra människors matvanor och tänkesätt om djur är, om det är möjligt, oerhört långsiktigt. Vi har ju inte ännu kommit så långt att vi aktar våra medmänniskor.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Går med i FB-gruppen Jaktkritikernas 

måndag 25 juni 2012

Jaktkritik

Mina inlägg i den här bloggen har ju som rubrik "Jaktkritik" men i bland är jag överens med jägarna. Som den nu omtalade ökande vildsvinsjakten. Vildsvinen i Sverige lär vara 200 000 - 250 000 och anses öka om inget görs till en halv miljon om några år. Jag och många anser att vildsvinen gör allvarliga skador framför allt på växande grödor och orsakar många trafikolyckor. Själv har jag fått min gräsmatta förstörd här på landet. Det är naturligtvis ett litet problem men gav mycket arbete. Nu har jag satt upp ett staket och nu är jag skyddad. Men detta kan ju inte bönder göra och de flesta vägar kan ju inte ha stängsel.
De vildsvin som finns här nära Hargs Bruk ( norra Uppland) har kommit hit genom att Bruket bedriver mycket jakt i vilthägn med vildsvin och dovhjort förutom den andjakt på uppfödda gräsänder som jag skrivit om tidigare i den här bloggen. (okt 2009). Idag är vilthägnet nytt och inga djur kan ta sig ut. Men innan Bruket fick EU bidrag och kunde sätta upp det nya stängslet rymde vildsvinen och nu är de många och jag ser ofta flockar på 10-talet djur ute på ängar och i skogar. Som turligt är bedrivs inget åkerbruk här i trakten utan ängarna används för att slå gräset till vinterfoder för de utegångskor som en arrendator har här på Harg. Trafikolyckor är dock tämligen vanliga och förra veckan körde en lastbil på tre djur var av en dog och de andra skadades.
Jakt på vildsvinen bedrivs på speciella utfodringsplatser där jägarna kan sitta i små uppbyggda kojor och skjuta på grisarna när de står stilla och äter av säden som de utfodras med. En utmärkt jakt enligt min mening.
Tyvärr bedrivs jakten inte speciellt intensivt. Anledning är kanske att den inte är lönande. Köttet lär betalas med 35 kr / kg när grisen är under 15 kg men endast 17 kr per kg då den är tyngre. Gamla galtar kan knappast användas (möjligen i rökt korv). Det är ju inte för inte som smågaltar kastreras i tidig ålder. Galtkött har faktiskt en otäck smak minns jag från min tid på SLU då jag åt kött. På radio hörde jag också att markägare kunde anordna vildsvinsjakter som deltagarna fick betala 20 000 kr för två dagars jakt. Detta gjorde också att de som sålde jakten inte var så intresserade av att vildsvinen blev färre.
Läs vår hemsida: www.jaktkritiekrna.se
GFå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 16 juni 2012

Jaktkritik

Efter att ha läst inlägget på FB om jakten på duvor (tam- eller stadsduvor) i en fastighet som skulle besökas av kungen under duvornas häckningstid bekräftas min uppfattning om att många människor har en negativ syn på djur. De vilda djuren blir "för många" och förstör, skadar och besvärar. Senast såg jag på TV en bonde som ville skjuta sångsvanar som gick på hans åkrar. Andra gångar är det tranor som äter potatis på någon åker, råkor som skränar någon månad på våren eller rådjur som äter upp tulpaner. Jakt är det som först tycks vara det enda som hjälper.
Varför människor tycker att dödandet är nödvändigt kommer jag aldrig att förstå.  Jag minns när jag för många år sedan diskuterade med en sakkunnig på rovdjur om björnjakten. Jag anser att björnjakt inte är nödvändig utan att det räcker med skyddsjakt på björnar som är närgångna eller orsakar allvarlig skada på t ex renar. Experten hävdade att jakt var nödvändig för att björnarna skulle vara skygga. Men hur kan en björn uppfatta ett skott som dödar en annan björn, att det nästa gång kan vara han/hon som skottet nästa gång ska döda? Med en sådan slutledningsförmåga skulle ju djuren vara åtminstone lika bra som människorna att förutse framtiden. Det tror jag nog inte att de är och ingen annan heller.
Jakt hjälper naturligtvis inte men att människor kan skrämma djuren till ett skyggt beteende med skott är jag övertygad om. Djur reagerar alltid på skarpa ljud som raketer. Min katt och många hundar blir vettskrämda när de hör raketer och andra skarpa ljud. Ljuden har ju inget med död att göra men ljuden är onaturliga och därför reagerar djuren.
Det räcker alltså med att skrämma bort djur på platser där man inte vill att de ska vara t ex med gevärsskott. Men skrämselkanoner som har används vänjer sig djuren till. Jag tror att det måste vara en människa med för att effekten ska vara långsiktig. Även djur som inte jagas, småfåglar t ex, flyger ju snabbt bort då man närmar sig.
Men den mest negativa synen på djur finns hos de flesta jägarna. Varför skulle annars 350 000 djur dödas varje år i den s k viltvården?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 9 juni 2012

Jaktkritik

I Rapport (SVT 1) såg jag för några dagar sedan att viltolyckorna orsakade stora kostnader. Man uppskattade kostnaderna till 3 miljarder per år. En älgolycka kostade t ex 162 000 kr men man nämnde märkligt nog inte att mellan 5 - 10 personer dör i samband med olyckorna. Alltnog visade man också att ca 38 000 rådjur, 27 500 grävlingar och 10 000 igelkottar dödades på vägarna varje år. I inslaget visades också den skattade populationsstorleken på dessa djurarter och för igelkotten var den 30 000. De som dödades i trafiken utgjorde alltså ca en tredjedel av alla igelkottar vilket befarades vara alldeles för många. Men om man studerar den statistik som Jägareförbundet ger ut (senast från jaktåret 2007/2008) visar det sig att 119 000 rådjur skjuts och 32 100 grävlingar alltså ca en tredjedel av alla rådjur och tillsammans med de trafikdödade en fjärdedel av alla grävlingar om nu de uppgivna populationsstorlekarna i TV var riktiga ( 375 000 rådjur och 250 000 grävlingar).
Skattningar är alltid osäkra men trafik plus jakt gör att flera viltarter lever ett hård liv. Trafiken kan vi knappast göra så mycket åt även om broar byggs som i TV:s inslag. Men jakten kunde upphöra. I alla fall på grävlingarna som absolut inte gör någon skada. Den ingår i den fullständigt onödiga s k viltvården.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen jaktkritikerna.

tisdag 22 maj 2012

Jaktkritik


I debatten mellan Jesús Alcalás (DN Debatt 5/5) och Lotte Lydeking (DN Detbatt 7/5) (kommunikationschef på Svenska Jägareförbundet) är det viktigt att framhålla att det inte enbart handlar om de miljoner som Jägareförbundet erhåller från samhället. Det allvarliga är att Jägareförbundet är en förening liksom många andra. Men Jägareförbundet fick 1939(!) ett uppdrag bl a som informatörer till allmänheten men är jäviga i så motto att de för ut den infomation som de vill i sina egna syften. 
Det är som man brukar säga "sätta bocken till trädgårdsmästare". I en statlig utredning för några år sedan, som just handlade om Jägareförbundets uppdrag, betecknade Naturvårdsverket uppdraget som "otidsenligt" och liknade detta, som när Svenska Naturskyddsföreningen hade ett uppdrag för natur- och miljövård i Sverige före Naturvårdsverkets inrättande på 1960-talet.
För att uppdraget ska vara neutralt och sakligt ska naturligtvis uppdraget, som ligger utanför föreningen eget informationsområde till sina medlemmar, ligga hos en statlig myndighet t ex Naturvårdsverket. Om detta uppdrag skulle kosta 50 miljoner som nu går till Jägareförbundet är väl tveksamt. Summan skulle bekosta minst 50 tjänster men det är ju lämpligt att jägarna även i fortsättningen står för denna summa. Jägarna äger ju inte djuren och ska självfallet betala för att de får tillåtelse att döda ca en miljon djur varje år. Denna decimering av våra gemensamma djurstammar påverkar oss djur- och naturvänner som får minskade chanser att se djur i vår natur. Denna rekreations- och naturupplevelseförlust måste också räknas in i den summa som jägarna blir skyldiga oss andra. LL framställer Jägareförbundet som den gode herden som tar hand om alla sina djur på det bästa sättet. Nu är ju förhållandet det motsatta.
Jakten är omoralisk i så motto att av den miljon som dödas så dödas ca 350 000 djur och slängs på sopbacken i den s k viltvården. Dessutom skadskjuts 100 000-tals djur i jakten med stort lidande för djuren varje år. En reduktion av jakten till att omfatta djur som gör allvarlig skada som t ex idag älgar, vildsvin och individer av andra arter skulle göra informationsberovet minimalt och minska skadskjutningar och därmed med många djurs lidande med 90%. 
Läs också vår hemsida:www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 19 maj 2012

Jaktkritik

Jag läste att både Tyskland och Finland hade 100 000-tals mårdhundar och de sprider sig till Danmark till Jylland och över Tornedalen till Sverige.
Eftersom dessa mårdhundar anses vara mycket skadliga framför allt för änder, rallar och måsfåglar eftersom mårdhundarna lever nära vatten och äter ägg och ungar. För att mårdhundarna inte ska bli till något större besvär för våra vattenlevande fåglar så försöker man förhindra att de sprider sig till Sverige.
I Danmark använder man sig av GPS som monteras på mårdhundarna för att dessa ska leda fram till andra mårdhundar som man sedan kan döda. På så sätt har man dödat ca 200 mårdhundar i Danmark. I Sverige används vad jag förstår samma teknik och här i landet dödas ca 50 mårdhundar per år.
Jag tror att detta är nödvändigt eftersom vi har erfarenhet av minkar som på samma sätt inte tillhör den svenska naturen. Minken gör knappast någon skada utom när de kommer till öar speciellt i skärgården där de verkligen kan länsa ön från alla de fågelarter som häckar på marken. Är mårdhundarna lika effektiva i våtmarker som minkarna är på skärgårdsöar så är det bra att mårdhundarna inte blir för många.
Jag tror dock inte att vi kommer att lyckas hålla emot invasionen av mårdhundar men kanske kan dessa antal bli acceptabelt och vår fågelfauna.
Läs gärna hemsidan www.jaktkritikerna.se
och gå med i FG-gruppen Jaktkritikerna

söndag 6 maj 2012

Jaktkritik


Jag har just läst "Folkhemmets äventyrare- En biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg" av Walter Repo (Atlas förlag 2011). Rolf Blombergs stora årtionde var 1950-talet. Jag var då i yngre tonåren och läste och fascinerade som många andra av Rolf Blombergs böcker. De var spännande och intressanta böcker där man mötte djur och indianer okända för den vite mannen. Jag var mycket imponerad och längtade efter att kunna göra liknade resor som Rolf Blomberg. Rolf Blomberg var en verklig kändis genom att, som hans föregångare Sten Bergman, åka omkring och ge föredrag på Folkets Hus och i radio. 
I boken dyker det upp namn som jag tidigare har skrivit om i Jaktdebatt. Rolf Blomberg var barndomskamrat med författaren Sven Rosendahl som bodde i samma område som Rolf Blomberg och som också delade hans intresse för djur och natur. Men Sven Rosendahl förlorade tidigt sin pappa och då mamman var märkligt grym mot sin son flyttade han till sin farbror i Värmland. Den andra personen som jag skrivit om i Jaktdebatt och som förekommer i boken är David Sjölander som har skildrats i en subjektiv biografi "Herredjuret" av Mattias Hagberg.
Att David Sjölanders namn nämns beror på att Rolf Blomberg i början av sin karriär som forskningsresande samlade material till Göteborgs Naturhistoriska museum. När Rolf Blomberg började samla var Jägerskiöld chef på museet och David Sjölander konservator. På 1930-40-talen var syftet med de stora museerna att visa allmänheten allt tänkbart djurliv som existerade på jorden och det gjorde man genom att döda så många olika arter som möjligt från olika delar av jorden och stoppa upp dem. Det fanns och finns även idag ett intresse av ett systematiserande av alla djur (numera kanske mest av insekter) men då alla museer skulle ha kompletta samlingar ledde detta till en rovdrift av framför allt sällsynta arter. Denna insamling av arter var också en lönande affär och för Rolf Blomberg som alltid var fattig och som måste ha resurser till nya expeditioner var detta inget undantag. Men detta insamlande ledde i Rolf Blombergs fall till en förändring när han 1939 skulle skjuta en näsapa på Borneo. Rolf Blomberg skriver i ett brev: "Just innan jag lämnade Borneo sköt jag en stor näsapshane (som enligt uppgift finns uppstoppad och placerad bakom Sjölanders egenskjutna och uppstoppade afrikanska elefant i Göteborgs Naturhistoriska museum) ett ståtligt exemplar, och en unge. Jag hade också tänkt få med mig en fullvuxen hona, men - jo, jag vet att det kan verka blödigt, fast jag vill hellre säga som det är än att skylla på något annat - jag kunde helt inte förmå mig att skjuta en tredje näsapa. När jag sköt apungen kände jag mig som en kallblodig mördare och darrade på handen, så jag blott skadesköt den. Det blev en otäck upplevelse, som helt förtog lusten för vidare apmord. Har skjutit och till och med ätit åtskilliga apor i Sydamerika, men en näsapa är männskligare än en människa."
I boken "Äventyr i djungeln" (1962) skriver Rolf Blomberg "Det var en sådan skakande upplevelse att jag lovade mig själv att aldrig mer jaga, om det inte var absolut nödvändigt för min existens. Och någon näsapshona fick museet inte.
Då jag övergav jakten med gevär började jag i stället jaga med kamera. Den jakten, som är betydligt svårare, är oblodig och gör ingen illa. Den tillfredsställelse jag känt då jag framkallat en film och sett att jag "skjutit prick" med kameran är oändligt mycket större än den då jag släkte liv." 
I en radioserie som han medverkade i på 1960-talet kom han till Madrid och såg en tjurfäktning och han koimmenterade detta med "En så kallad sport som jag avskyr innerligt. Liksom älgjakten hemma, förresten." Som en kuriosaupplysning står det i boken att Rolf Blombergs far David hade lärt "känna den mytomspunne konstnären, vagabonden, arakisten och djurvännen Ivan Agueli kort innan denne år 1900 sköt mot två matadorer varav en skadades före en tjurfäktning i Paris. Vissa vidhöll att det var Aguelis förtjänst att Frankrikes tjurfäktningar upphörde.- Rolf måste ha betraktat det som ett hjältedåd."
Rolf Blomberg fortsatte sina insamlingsresor men nu med att samla grodor, ormar och gråsuggor!. Han blev med tiden mycket känd i forskningskretsar för sina fynd och har insamlat en hel del för vetenskapen nya arter och fått ge namn åt några bland annat Sydameikas största padda Bufo blombergi som kan väga över ett kilo. 
Rolf Blomberg förfasade sig över de intrång som missionärer och oljebolag gjorde i de sydamerikanska djunglerna och som förstörde unika kulturer för indianerna och de marker de använde för sin försörjning. I text och film lade han i stället större tonvikt än någonsin på miljö- och människorättsfrågor. För honom var aldrig indianerna "vildar" utan medmänniskor. 
Författaren Walter Repo reser i Rolf Blombergs fotspår 50 år efter honom och finner att inget finns kvar av natur eller kulturer. 
Efter jag läst boken är jag imponerad av Rolf Blomberg. Han var en modern man med en känsla för människor och natur som måste ha varit unik på den tiden han arbtade. Tyvärr var han alltför ensam men var pådrivande för att Galapagos, som han först besökte 1934, skulle bli en nationalpark. Nationalparksstatus fick öarna 1959 och 1978 upptog Unesco Galapagos på sin världsarvslista och 1986 blev omgivande vatten ett marint reservat. . Rolf Blomberg dog 84 år gammal 1996 i Quito, Ecuador.
Läs även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna