tisdag 23 februari 2010

Jaktkritik

Jag har alltid varit kritisk till jaktförordningens paragraf om jakt nattetid. Älg får jagas fr o m en timme före solens uppgång och till solens nedgång. Hjort, rådjur och mufflonfår (?!) samt björn, varg, järv och lo får jagas fr o m en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Andra djur får alltså jagas när som helst på dygnet! Med tanke på den stora skadskjutningsrisken (som ju inte är obetydlig i fullt dagsljus) och den obefintliga möjligheten att eftersöka skadat vilt (jakten sker ju på hösten och vintern då ju nätterna är mörka) anser jag att all jakt skall vara förbjuden efter en timme före solen nedgång. Detta för att eftersöket skall ha en chans att lyckas. Jag har läst om rådjur som skadsköts vis solens nedgång och eftersöket avbröts för att mörkret gjorde det omöjligt. Rådjuret återfanns på morgen därpå åtta timmer efter skottet träffat djuret. Tala om djurplågeri!
Varför jag tar upp detta är att en jägare påpekar att vildsvin måste jagas på natten. Detta är helt fel. Då jag var uppe vid min sommarstuga i helgen såg jag fem vildsvin vid en matning med säd som Hargs bruk har. Detta var mitt på dagen (ca 13.00) med en svag sol tittande fram. Allt går om man inte har förutfattade meningar.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

torsdag 18 februari 2010

Jaktkritik

De senaste dagarna har jag läst och sett på TV om två olika förslag på sterilisering av djur för att åtgärda de olägenheter som dessa djur anses orsaka. Steriliseringsförslagen har dock helt olika utformning.
Det första som jag läste om kommer från Italiens (!) Djurens Rätts förening (motsvarande) och de anser att de kaniner som finns i Stockholm skall steriliseras och inte skjutas som man nu gör. Jag vet att det finns kaniner på ganska begränsade ställen i Stockholm men jag svårt att tro att de gör någon speciell skada. Jag antar att italienarna tycker att man skall fånga in kaninerna, söva dem och sedan sterilisera dom. Det måste naturligtvis vara en veterinär som gör detta och jag antar att veterinären vill ha minst 500 kr per kanin. För att steriliseringen skall ha effekt måste säker 1000-tals kaniner steriliseras och jag är säker på att inte Stockholms kommun vill kosta på detta. Säkert inte heller kommunens medborgare heller då det finns så många andra mer behjärtansvärda saker att lägga pengar på. Om det nu anses nödvändigt att decimera kaninerna tror jag att uppsättning av kattuggleholkar i parkerna skulle kunna ge effekt. Jag undrar också hur många kaniner överlever en så snörik och kall vinter som vi har just nu?
Den andra steriliseringen skall ske på mårdhundar. Skulle mårdhundarna få stor utbredning i Sverige och vara lika svåra rovdjur som minken så förstår jag att Naturvårdsverket vill hejda mårdhundens expansion. På sikt är det nog omöjligt att hinda utbredningen men en viss decimering är nog tvunget. Steriliseringen skulle ske på handjur som i sin tur skulle förses med radiosändare. Med hjälp av radiosändarna skulle man sedan kunna följa dessa djur och på så sätt få tag i honorna som sedan skulle kunna avlivas. Mårdhunden lär annars vara svår att jaga. Projektet verka vara kostsamt och måste vad jag förstår pågå i all framtid. Är detta möjligt eller blir ett endast ett uppskjutande av mårdhundens expansion?
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

lördag 13 februari 2010

Jaktkritik

Eftersom jag under många år skrivit om min jaktkritiska inställning får jag naturligtvis ofta arga och anonyma kommentarer från jägare till de åsikter som jag framför. I bland får jag frågor om hur jag ser på olika delar av jakten. Frågorna är naturligtvis ställda för "kunna sätta dit mig" alltså inte för att få till stånd en dialog utan enbart för att visa hur "okunnig" jag är i jaktfrågor. Senast fick jag en e-post med just dylika frågor. Jag vet sedan gammalt att det är meningslös att besvar dylika brev men eftersom min sambo ansåga att man skall besvara vänligt ställda frågor gjorde jag det.
Bland annat anser jag genom egen erfarenhet av hörda timslånga hunddrev vid harjakter och läsning av Sven Rosendahls "Dianas bägare" (se Jaktdebatt nr 4 2009 sid 5) är jag övertygad om att haren stressas. Detta under en tid då det är ont om mat och förspillandet av kalorier är förödande. Då skriver jägaren "Haren stressas inte av situationen utan vallas snarare runt".
När jägaren anser att löshundsjakten är en nödvändighet för att fullgoda eftersökshundar skall kunna användas för att finna skadskjutna och trafikskadade djur, påpekar jag att även brukshundar har ett utmärkt lukt- och därmed spårsinne skriver jägaren "Endast jakthunden som används till löshundsjakten besitter förmågan och skärpan att själv avliva skadat och nedsatt vilt". Nu får jag verkligen hoppas att denna jägare är unik och att de flesta andra inte låter sin hund bita ihjäl det skadade djuret. Det låter som om vi har en obehaglig engelsk rävjaktstradition även i Sverige. När jag sedan anser att den nya bestämmelsen att jaga vildsvin i lamp- eller strålkastarljus är en klar förbättring eftersom jakt efter solens nedgång ökar risken för skadskjutningar och försvårar eftersök av skadskjutet djur så svarar han att jakten sker på kvällen. Jag förstår inte vad han menar. Kanske att den trots tillåtelsen att använda ljus vid jakten fortfarande sker i mörker men det är ju det som jag motsätter mig.
När jag klagar på att anonyma kritiker förekommer (jag kommer inte att besvara dylika i fortsättning) skyller de på att de är rädda att de skall bli beslulna på sina vapen. Ett namn och e-postadress gör ju knappast att vapentjuvar letar rätt på dessa individer. Det finns ju trots allt 200 000 jägare i Sverige och många är kända till namn. Vill man dessutom vara anonym så kan man ju knappast åka ut i skogen i bil när man skall jaga. Det är mycket lätt att t ex i älgjaktstider åka till några av våra skogar och anteckna bilnummer och sedan ringa upp bilregistret.
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

tisdag 2 februari 2010

Jaktkritik

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg av en anomym jägare (varför alltid anonymt?) som naturligtvis inte höll med mig i mina kommentarer till den predatorkontroll som pågår på Öland.
Först vill jag nämna de skrifter som jag hänvisar till:Kråkundersökning vid Kvismaren läste jag om i Kvismaren- och fåglarna. 25 år med Kvismare fågelstation. Jag är övertygad om att en mer detaljerad beskrivning finns i någon av de många forskningsrapporter som Kvismare fågelstation har gett ut. Övriga skrifter är Naturvårdsverkets meddelande PM 1434 och PM 1734. Dessa gäller kråkor och trutar och båda har slutsatsen "den mest effektiva och långsiktiga åtgärden är att minska de födokällor, tillgängliga för fåglarna, som skapats av människan."
Med tanke på att resultatet av den predatorkontroll som genomförts på Öland och i England inte gav ett bättre häckningsutfall tyder på att detta är en meningslös åtgärd. Dessutom visade strandskatan att den hade det sämsta häckningsresultatet och den största nedgången i numerär och det är ju ganska orimligt att tro att strandskatan skulle vara mer utsatt för predation än de andra arterna. Självfallet ligger det något annat bakom det dåliga häckningsresultatet än predatorer. Populationsutvecklingar är mycket svårutredda. Vi vet att Linné såg skärfläckor både på Gotland och Öland på sin resa men att skärfläckan försvann som häckfågel i mitten på 1800-talet i Sverige. Den återkom först mer allmänt på 1940-talet till de biotoper där den tidigare hade häckat. Varför? Ingen vet. Försvinnandet berodde med all säkerhet inte på predation.
Jägarnas "viltvård" är fullständigt meningslös och orsakar enbart plåga och lidande för alla de skadskjutningar som "viltvården" åstadkommer. Det är trots allt mer än 350 000 kråkfåglar, trutar, rävar och andra som jägarna ser som skadedjur, som skjuts varje år i Sverige. Detta innebär gissningsvis 70 000 - 100 000 skadskjutna djur helt i onödan!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se