tisdag 28 oktober 2008

Jaktkritik

Christina Nilsson-Dag informationschef på Svenska Jägareförbundet anser i en insändare i DN att det är Jägareförbundet som ”har kunskap och kompetens att vårda våra viltstammar”. Nyligen kunde vi läsa att älgstammen endast har 20% tjurar och att tjurarna är för unga för att locka korna till parning. Snacka om skötsel! De enda som kan ”vårda” viltstammar är de vilda djuren som t ex varg!
Christina Nilsson-Dag beklagar att älgjakten på flera håll ställs in då ”älgen i stort sätt försvunnit på grund av rovdjurstrycket”. Om så skulle vara fallet, är de enda som lider, just vargarna som Christina Nilsson-Dag vill jaga trots att vargen fortfarande är utrotningshotad. Men kanske Jägareförbundet vill att jakten just skall omöjliggöra vargens överlevnad.
Jägareförbundet tror att de äger de vilda djuren. Men så är inte fallet. Markägare har tillåtelse att döda vissa djur (många undantag finns) det är alltså ingen rättighet. De enda som har rättighet till vår natur är de vilda djuren. De har rättighet att äta det som finns även om det är jaktbara djur som ripor som tas av t ex jaktfalkar, harar som tas av rävar, rådjur som tas av lodjur eller älgar som tas av vargar. Jägareförbundet har en barbarisk 1800-talssyn att avrätta de rovdjur som för sin överlevnad och i sin instinkt dödar andra djur. Kungen har som valspråk ”För Sverige i tiden”; låt den också bli Svenska Jägareförbundets.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/

tisdag 21 oktober 2008

Jaktkritik

Björnjakt
För någon tid sedan fick jag tillsänt mig ett antal tidningsutklipp från Norrbotten som gällde ett par björnjakter. För mig som inte är mot jakt men som häftigt bekämpar hänsynslös och oetisk jakt är skildringarna skrämmande.
Den första jakten skedde i närheten av Masungsbyn. Där låg några jägare vid en åtel och väntade på en räv. I stället kom det en björn som jägarna sköt på. Eftersom det var en räv de enligt egen utsago väntade på antar jag att de använde hagelgevär. Utgången blev också den väntade, björnen som de sköt på, skadsköts.
För att kunna uppsöka den skadskjutna björnen tillkallade de en vän som hade hund för att sköta eftersöket. Denna jägare följde björnspåret och fann björnen ca kl 23 då det var mörkt ute. Björnen uppsöktes och kunde avlivas med grovkornigt hagel.
Jag har polisanmält denna jakt för att få klargjort om detta kan vara inom jaktlagens normer. Jag anser att minst fyra fel gjordes: 1) Jägarna som låg och väntade på räven sköt troligen med otillåtet vapen. 2) Björnjakt vid åtel är förbjudet 3) Jakt efter björn får inte ske efter mörkrets inbrott enligt jaktlagen 4) Björn skall jagas med grovkalibrigt vapen s k klass 1-vapen.
Ännu har jag inget hört från polisen i Norrbotten men hoppas naturligtvis att åklagare kommer fram till att ett jaktbrott har begåtts. Ett åtal skulle visa andra jägare vad som inte är tillåtet vid björnjakt.
Den andra björnjakten skede nära Gällivare. Där kom en jägare och såg en kulle som han anade var ett björnide. I stället för att gå därifrån blen han "nyfiken" och gick runt kullen för att hitta ingången. När han kom nära ingången kom björnen utrusande och jägaren kunde på nära håll skjuta björnen. Han var van vid snabba skott då han sen flera år var en van tävlingsskytt i levduveskytte. Men kan det vara lagligt att störa björnar som går i ide? Även denna jakt är föremål för utredning av åklagare.
Min inställning är att låt björnar som är skygga och lufsande omkring i vildmarken vara men skjut de som kommer nära bebyggelse och visar intresse för soptunnor och kan uppfattas som orädda. Björnar är skygga och anfaller ingen människa om de inte retas på något sätt t ex genom skadskjutning, störning vid ide eller närhet till ungar och mat.
Bevara våra bjönar och se till att människor lär känna dem. Ta efter de stora turitmagneter som finnar har byggt upp genom björnsafaries där tusentals människor kommer för att få se björn vid åtlar från gömslen. Varför åka till Finland när det går att göra likadant i Sverige?
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/

onsdag 15 oktober 2008

jaktkritik

"Viltvård"

"Viltvård" , jag sätter ordet inom citationstecken då det är en eufemism= förskönande omskrivning om vad det egentligen handlar om. "Viltvård" är endast ett försök att eliminera så många rovdjur som möjligt för att jägaren själv skall kunna skjuta såmånga andra djur som han/hon istället vill komma över t.ex rådjur (lodjur jagas av denna anledning) eller harar (rävar jagas av denna anledning).
För att bedriva sin "viltvård" använder osunda metoder som t.ex. fällor som inte är jakt i den meningen som de flesta jägare använder. Enligt enkäter som gjorts bland jägare där de tillfrågas varför de jagar framhåller de alltid "komma ut i naturen" eller "naturupplevelser" som första anledning sedan kommer "kamratskap", "vara med hunden" "spänning" mm som skäl till jakten. Visserligen är det få jägare som vågar säga att han/hon tycker det är roligt att döda men fällor är ingen jakt i den allmänt vedertagna meningen. "Viltvården" kan också ta sig sådana uttryck som hetsjakt på räv där så många jägare som möjligt går i långa drev för att kunna kommaåt så många rävar som möjligt.
Man skulle kunna tycka att "viltvård" skulle kunna bedrivas på ett mer adekvat sätt där man verkligen vårdade de djurarter som man ville jaga. Men icke!
Jag läser i tidningen att det mest omhuldade jaktbara arten älgen verkligen har "viltvårdats" sönder. I dag finns det endast 20%!! tjurar och att de som är kvar är för unga för att honorna skall vilja para sig med dem. Nu skall man försök ändra på detta. 60% skall vara honor och kalvjakten skall också bli intensivare. Jag har hört detta förr. Den stora obalansen i älgstammen är inget nytt. Det är bara det att den förvärras. I ett reportage i radio hörde jag en disillusionerad jägare berätta att de i hans jaktlag hade bestämt att tjurar men en viss kronstorlek skulle sparas. Vid ett pass satt han och såg en vacker äldre tjur passera men några hundra meter längre bort inne på nästa jaktlags område så smällde det och så var den tjuren borta för alltid.
När jakten nuförtiden så ofta är bortarrenderad så vill de som jagar ha sina trofeer. Det är tacknämligt att ansvariga försöker ta det ansvar som åligger dom men att restaurera älgstammen tar mycket lång tid och jag tvivlar att insikten sitter i den tiden det behövs.
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/

onsdag 8 oktober 2008

Jaktkritik

Jakt med fällor
Tidigare har jag tagit upp de största avarterna inom jakten nämligen skadskjutningarna och jakten på arter som inte tas om hand utan kastas sedan de dödats.
Ett liknande problem är den fälljakt som i huvudsakligen sker på rovdjur. De arter som berörs är , mård, mink, lodjur, bäver och fotsnara för räv och ripsnara.
Som jag ser det är detta oskick med fällor inte jakt utan ett lätt sätt för jägarna att eliminera djur som de inte vill ha i sina jaktmarker. De arter som berörs mård, mink, räv och lodjur har ju ingen som helst betydelse för jägarens önskan att få kött för konsumtion. Det som berättigar fälljakten är endast möjligheten att döda konkurrenter till jägaren själv på ett så lätt och bekvämt sätt som möjligt.
Jägaren äger inte djuren som går på hans mark. Därför anser jag att alla rovdjur skall vara fridlysta och att jägaren får en rättighet att döda det överskott som blir kvar sedan rovdjuren tagit sina mycket mer berättigade delar av de djur som finns i alla våras marker. Jag tror att det är en mycket spridd missuppfattning att markägaren (jägaren) äger djuren som finns på hans mark men det är endast en förmån som markägaren har att få jaga och döda djur på mark som tillhör honom. Det är endast när djuret är dött som det tillfaller markägaren (utom statens vilt som omfattar sällsynta djur). Denna princip att det döda djuret tillfaller markägaren finns inskrivit i jaktlagen och många processer har genom åren visat att jägare som gått in på annans mark och tagit hand om ett byte har fått dryga böter.
Det enda undantaget från att fällor endast är till för att eliminera konkurrenter till jägaren är ripsnarorna. Men dessa snaror är en grym avlivningsmetod och redan på 1970-talet visade undersökningar att riporna ibland dog efter en lång (många minuters) dödskamp då snaran inte alltid drar åt som det är tänkt. Ripsnarningen måste förbjudas då den inte följer jaktlagens paragraf att "djuren inte för utsättas för onödigt lidande". För att döda ripor finns andra och troligen bättre metoder som att t ex skjuta dem och ha en hund som sedan söker upp alla de skadskjutna som följer med ripjakten. Ripsnarningen är en obehaglig metod för att på ett enkelt sätt skaffa sig ett stort antal ripor till försäljning.
Förbjud all fällfångst!
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/