söndag 13 maj 2018

Jaktkritik

Du som läser min blogg mer regelbundet vet att jag läser en hel del böcker. De är av skilda slag som nu senast t ex bok om branden i Västmanland 2014, fågelböcker eller en kritisk bok om rysskräcken i Sverige och de ubåtskränkningar som ansett ha skett utan att något bevis för dessa har presenterats.
Jag brukar låna mina böcker på biblioteket men nu ska de flytta till nya lokaler och därför har de stängt. Jag blir alltså hänvisad till min bokhylla som inte är så välfylld eftersom jag oftast lånar mina böcker. Det sällan eller aldrig jag läser om en bok. Men nu måste jag det.
Jag har några essäsamlingar av Frans G Bengtsson som jag börjat med. Frans G Bengtsson är ju mest känd som författare till två volymer om vikingen Röde Orm. Det är två böcker jag rekommenderar beroende på den stor humor som finns i verken. Lite spänning finns också. Och för en okunnig person om vikingatiden så låter mycket av det som Frans G Bengtsson skriver om som trovärdigt. Men nu gäller det en av hans essäböcker  "Sällskap för en eremit"  (Bonniers 1944). Han skriver inget om jakt utan det mesta handlar om författare, böcker och en del andra udda ting. Men i en essä som handlar om brottning, något märkligt då Bengtsson framstår som en intellektuell snobb som gärna citerar på franska, tyska eller gammalengelska. Men i essän finns en liten episod som jag gärna vill citera:
"det stora mästerskapets lugn och harmoni" (i brottning) Mästaren jagade beckasiner med cigarr i munnen, en stadig käpp i hand, bössan hängande över axeln, småprat igång. När fågeln flög upp, hängde han bössan på vänster underarm, tog ner bössan, lyfte den lugnt, sköt och träffade, med tid över och det hade behövts utan tillstymmelse till ryckighet eller brådska."
Det enda av detta är att jag och Bengt-Olof Stolt (fd chef på Ringmärkningscentralen på Riksmuseet) med mycket stor sannolikhet är de som fått enkelbeckasinen fridlyst 1995/1996. Jag och Bengt-Olof skrev en artikel om enkelbeckasinen i Vår Fågelvärld där vi beskrev enkelbeckasinens kraftiga nedgång i numerär kanske framför allt beroende på den utdikning av mossar som sker i många av våra skogar så att dessa arealer går att plantera med skog. Jakten på enkelbeckasiner la då sten på böra och borde förbjudas.  Denna artikel använde Gudrun Lindvall som var miljöpartist och riksdagsledamot i en motion där hon just föreslog fridlysning. I början av 1990-talet använde Socialdemokraterna (MP) och (V) som stödpartier för att få igenom att antal förslag i riksdagen. Det är mycket sällsynt att en enskild motion kommer så långt att den resulterar i något beslut, men här hände det. Jag tror helt enkelt att köpte denna motion för att visa god vilja för miljöpartiet. Men bra för enkelbeckasinerna och det lidande de utsattes för från andra sämre skyttar än den som Bengtsson skildrar.
Denna fridlysning är nog den enda viktig insatsen som jag bidragit till i mitt liv förutom att jag tillsammans med min fd hustru uppfostrat fyra barn till goda och ansvarstagande medborgare.    

måndag 30 april 2018

Jaktkritik

Sven-Olov Karlssons bok "Brandvakten" (Natur & Kultur 2017) behandlar på ett utförligt sätt storbranden i Västmanland 2014. Där finns naturligtvis inte mycket som berör jakt men jag har fastnat för en liten detalj.
I ett kapitel får S-O Karlsson en intervju med den störste skogsägaren av den brända skogen; Hedin. Han är miljardär och har tillsammans skrivit med andra debattböcker om vargen. Hans uppfattning är att vargförvaltning är "obefintlig".  Det är många som uttrycker liknande åsikter. Men intervjun sker i en stuga nära elden som Hedin och anställda under många timmar lyckas rädd från att brännas ner. ur texten "Älgtroféerna trängs på väggarna..... Men älgtroféerna är enorma jämför med mellansvenska tjurar. Och på salsväggen hänger ett vackert loskinn."
Räcker inte pengarna? Måste dessa rika visa sin potens med troféer? Ingen blir väl imponerad av att få veta att en person dödat en levande varelse? För att vinna aktning borde dessa rika skänka sina pengar till välgörande ända mål. Finns det något behjärtansvärt område som inte saknar pengar. Jag kan inte nog förundras över vissa människor likgiltighet för det levande; det må gälla människor eller djur.  

tisdag 24 april 2018

Jaktkritik

Att äta fåglar; är det något att äta?

I Jaktdebatt nr 1 2018 tar min gode vän och medskapare av Jaktkritikerna Arne Ohlsson upp den fullständigt onödiga fågeljakten. I artikeln påpekar också Arne att många av de fågelarter som skjuts inte är smakliga som människoföda.
Då jag äger en faksimilutgåva av Sven Nilssons "Skandinavis  Fauna Folgarna" från 1858 där Sven Nilsson mycket ofta just tar upp fåglarnas värde som mat har det roat mig att gå igenom de 33 arter som nu är tillåtna att dödas i den svenska jakten.
Den ursprungliga utgåvan med planscher av bl a bröderna von Wright är en dyrbar samlarklenod. Bara von Wrights fågelplanscher är idag mycket värdefulla samlarobjekt. Sven Nilsson kom emellertid i konflikt med bröderna då han ville ha snabbare leverans av planscherna. Bröderna hävdade sin konstnärliga rättigheter att inte slarva ifrån sig sämre konstverk än de hade möjlighet att åstadkomma och vägrade gå med på Sven Nilssons krav. Sven Nilsson anställde då Magnus Körnar i Lund. Han var mer flyhänt och efterlämnade en mycket stor produktion men hans måleri och andra tekniker kar inte blivit uppskattade eller mer kända. Den plansch jag sett av Körner som visar en steglits tycker jag är utmärkt men den kanske tillhör hans bättre verk och det är därför den publicerats.
Alltnog, då jag under flera år bloggat (www.jaktkritik.bloggspot.com) så har jag naturligtvis många gånger tagit upp fågeljakten till diskussion. Då jag angripit den sk viltvården och hävdat det oetiska att döda djur, som kråk- och måsfåglar, och sedan kasta dem på sopbacken, har jag fått veta av jägare att t ex nötskrika har ett gott kött. Nu tror jag inte att någon skjuter nötskrikor för att äta dem och inte heller att de som skjuter nötskrikor tillagar dem och äter upp dem. Men det Kroar mig att titta efter vad Sven Nilsson säger om detta och om de andra fåglarna som dödas i jakten.
Jag följer Arnes lista på de 33 fågelarterna.
De antal som anges i texten ärdet antal som Jägareförbundet uppgivet har skjutits under jaktåret 2015 / 2016. I SN:s text har alla "f" som i "af" ersatts med "v".

Alfågel (8): "Köttet blir smakligt om huden avflås och det ligger en dag i vatten eller mjölk, innan det stekes. Fjäder och dun äro förträffliga"
Bläsand (807): Det står inget och köttet men " I Skåne skjutas brunnackor (bläsänder) om hösten i stor mängd".
Ejder (1000):  "Köttet är grovt och föga användbart" . Dessutom "Nu plundras, på skamlöst sätt, ejderbon på alla ägg och allt dun, så snart de finnes , och fogeln skjutas för vette: Följden blir en ständig minskning."
Gräsand (63807): "Köttet förträffligt, isynnerhet de unga med god viltsmak"
Knipa (7558): Ingen uppgift om köttkvalitet. "... skjutes för vettar ... om vintern vid havsstränder... eller ihjälslås i vakar".
Kricka (5112): "Köttet är läckert"
Sjöorre (47): "Köttet är tranigt, segt och osmakligt men fjäder och dun förträffliga". SN omtalar också att "Katolikerna, som äta dem under fastan, då de av sin religions föreskrifter förbjudas att njuta annan köttmat än fisk".
Vigg (3295): "Köttet skall vara mycket tranigt och osmakligt, ehuru det plägar vara ganska fett".
Småskrake (267): "Köttet är tranigt och ätes nästan endast av allmogen".
Storskrake (1705): Av de nämnda födoämnen (fisk) måste skrakens kött bliva tranigt och osmakligt. Också ätes det väl endast av skärgårdsallmoen, som (enl.D:r Ödm) (Saumuel Ödmann, mycket välkänd och aktad präst och ornitolog  (1750 - 1829)) skall finna en behaglig mäktighet i soppor på skrakkött".
Fiskmås (9235): "Köttet är högst osmakligt och ätes icke. Fjädern är även oduglig. Äggen är goda och nyttjas i pannkakor".
Gråtrut (3215):  "Han duger dock till ingenting; ty köttet är högst osmakligt och fjädern så spröd att han snart förvsndlas till hackelse, om han inlägges i bolster. Äggen äro stora och välsmakande. Ungars kött skall stundom ätas."
Havstrut (609): "Dun och fjäder duga icke; köttet är grovt och tranigt. Ej en gång ungarna ätas hos oss."
Bläsgås (287): " Köttet är ganska smakligt".
Grågås (31537): Ingen uppgift om köttet. Men jakten sker då gässen ruggar.
Kanadagås (29770): i mitten av 1800-talet var inte arten införd till Sverige.
Sädgås (1582): "Nyttiga äro fjäder och dun; köttet stekt är finare än vanlig gåsstek och isynnerhet av de yngre smakligt."  Själv har jag hört av en gåsjägare att endast de yngre fåglarna går att äta. Äldre fåglar (3-4 år ; det är bara yngre fåglar som kan åldersbestämmas) är sega trots att de kokas länge.
Björktrast (1541): "Dess kött är utmärkt läckert och skall vara mest närande av alla kramsfåglar".
Kaja (82491): Ingen uppgift om köttet eller jakt, märkligt nog.
Kråka (70280): "Dess kött, som är segt och illa luktande,ätes i allmänhet icke. Dock förtäres den någon gång om vintern, och de finns de som sätta mycket värde på Thor-månaskråkor. Jag minns att min pappa född 1892 berättade att han åt kråka på restaurang i Göteborg 1917 då maten i Sverige var mycket knapp. Hur köttet smakade minns ajg inte att han sa något om. SN fortsätter: "Eljest gagnar kråkan mest derigenom att hon förtär en mängd skadlig insekter och maskar. Hon skadar derigenom att hon förstör ägg och ungar av nyttiga foglar".
Nötskrika (33112): Inget står om köttet.
Råka (6394): "Ungarna anses av en del som läckra. Innan de stekas elle kokas avflås den flottiga huden, då köttet blir vitare och bättre."
Skata (64812): Inget står om köttet.
Morkulla (1520): "Köttet är lättsmält , sunt och av förträfflig smak, det stekas vanligen och anses för den bästa av fogelstek."
Ringduva (66250): "Ungarna stekta äro möra och läckra.; de gamla deremot sega och torra".
Stadsduva (8562): "Köttet av unga duvor är ett sunt och kraftigt födoänne, både för friska och sjuka. Även kan men begagna , helst till soppa, som blir välsmaklig och kraftig".
Dalripa (48714): Om köttet ingen uppgift men se fjällripa. SN omtalar "En enda fogelhandlare i de norra provinserna kan en fogelrik vinter uppköpa och avsätta 40 à 50,000 stycken."
Fjällripa (13717):"Köttet ätes; dock anses fjällripan ej vara så god som dalripan. Hon är mindre och köttet sämre".
Järpe (5627): (Hjärpe enl.SN): Hjerpstek anses allmänt för det mest välsmakande, finaste och sundaste av allt vilt. Han är dock mer torr än stek av beckasin, kramsfogel o.s.v."
Orre (18642): Ingen uppgift om köttet men många sidor om jakt och fångst.
Tjäder (15352): "Köttet är gott och isynnerhet läckert av ungfogeln. De gamla tupparna hava mer strävt och grovt kött." För övrigt beskrivs tjädern och jaktsätt på 16 sidor.
Fasan (19748): "Hos oss i Sverige har fogeln, så vitt jag vet blott en och annan gång hållits tam. ... och fasankött anses för den kostligaste stek som kan fås."
Rapphöna (3218): "Köttet är, som bekant, förträffligt och sunt. Rapphönsen äro bäst och fetast från Augusti månads slut till vinterns början. Derefter bliva de magrare."

Det som förvånar mig är att så många fåglar som jagas har så osmakligt och dåligt kött. Jag tänker då främst på de andfåglar som ejder och "gamla tjädertuppar" som jagas för köttets skull. Jag vet sedan min barndom på 1940-talet att det gick att köpa hönor som måste kokas i timmar innan de kunde förtäras så jag förstår att både gäss och hönsfåglar måste vara av tämligen unga exemplar för att det ska vara till någon njutning. Men jag tycker att det är uppenbart att många fåglar inte konsumeras trots att de inte jagas i sk viltvårdande syfte. Det är ytterligare en jaktlig avart som jag förut inte varit medveten om. SN skriver enbart om kråkans köttkvalitet; de andra ansåg han troligen som värdelösa och inget att skriva om. Jag antar därför att jägarens uppgift om nötskrikans kött enbart var en bluff för att kunna motivera sin jakt.
Dessutom är det en skandal att jakten på ejder och småskrake får fortsätta trots att arterna kraftigt minskar. Det finns också många som hävdar att både tjäder och orre minskar framför allt beroende på vårt rationella skogsbruk. Alla är överens om en kraftig minskning sedan 1960-talet för båda dessa arter.
Fågeljakten måste förbjudas!



 

tisdag 17 april 2018

Jaktkritik

Jag har skickat in ett förslag till diskussionsämne till till sommarens program på radio "Allvarligt tala". Min fråga är "varför skydds inte de vilda djuren av en djurskyddslagstiftning?"
Andra djur som husdjur, sällskapsdjur och försöksdjur har viktiga och långtgånga krav på sina djurägare. Jag hörde på radio att det är förbjudet att lämna sin hund ensam under en längre tid. Kennelklubben anser att max fem timmar är gränsen.
Jag hörde också att människor trakasserar t o m hotar bönder som bedriver mjölkproduktion.
Men varför hör jag aldrig någon opinion mot jakten?

torsdag 12 april 2018

Jaktkritik

Jag läser nu en 30 år gammal bok "En katt till jul" av Cleveland Amory. Boken handlar mest om katter och är du kattvän kan boken rekommenderas, men författaren skriver inte bara böcker utan han är också filmmanusförfattare och känner en mängd "kändisar" som Henry Fonda,Cary Grant, Katharine Hepburn, James Stewart, Burl Ives och många många fler mer eller mindre kända. Dessa skådisar var mycket kända för 30-40 år sedan men är kanske nu bortglömda. Med dessa kändisar kunde Amory få den grymma dödandet av sälungar i Kanade känt över världen och i alla fall delvis stoppad. Jag minns dessa TV-bilder där man ser en person med en spetsig hacka slå ihjäl försvarslösa ungar genom att drämma hackan i hjärnan. Det var den vita pälsen som var syftet med denna slakt. Förhoppningsvis har alla kvinnor insett var deras pälsar kommer ifrån och därför avstår att bära päls. Men det finns tydligen oupplysta kvinnor i framför allt Ostasien där ju information om det mesta som sker i världen är förbjudet att ta del av. Därför kan ju bl a minkfarmar leva vidare. Men man kan ju fråga sig om t ex dödandet av sälarna var (är?) mer plågsamt än det som sker dagligen i våra slakterier. Syftet med att ta pälsen är ju mycket mer omoraliskt är syftet att få kött. Pälsar behövs ju inte men fortfarande tycket många människor om kött, tyvärr.
Menär man inte vegan utan använder mjölkprodukter och ägg så var gör man av tjurar och tuppar? Kor kan också användas som gräsätare på de marker som inte är lämpade för annan odling och för att hålla uppe ett landskap med ängsväxter för insekter och blommor.
Men avlivningsmetoderna är "humanare" än de i jakten! Bara i den svenska jakten skadas 100 000-tals djur innan de eventuellt eftersöks och får ett dödande skott i huvudet. Jag anser att jakten är det grymmaste sättet att skaffa kött, och att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem.
Amory är också ingagerad i Animal Fund som tar hand om hundar och katter som far illa ofta hemlösa. Dessa djur har nästan alltid haft ett bedrövligt liv och när de fångas in så behöver de många gånger veterinärvård. Amory berättar att det är få veterinärer som vill befatta sig med dessa djur utan anser att de ska avlivas. (Det här en gammal bok och förhållandena kan ju ha ändrats). Amory skriver också "...de (barn) ser djurfilmer och TV program där veterinärer är hjältar som strider mot de sämsta utsikter - men aldrig mot jägare eller djurförsök-...".  Detta kommer mig att tänka på en kontakt som jag hade för 10-15 år sedan med en veterinär. Jag ansåg att han skulle vara en tillgång till Jaktkritikerna och ville att han skulle ingå i styrelsen. Men utan någon speciell motivering avstod han. Jag fick en känsla av att han inte ville förstöra sin "karriär" eventuellt göra sig osams eller anses annorlunda än andra veterinärer. Som sagt jag vet inte. Men Torsten Mörner är veterinär och har varit ordförande i Svenska Jägareförbundet och är en hängiven jägare. Han är nog inte ensam.  

torsdag 5 april 2018

Jaktkritik

Jag har ofta svårt att hitta intressanta böcker på biblioteket och därför går jag ibland och tittar i mina bokhyllor för att se om jag har några böcker som jag inte läst på länge. I påskas tog jag fram boken "Hemma vid Fågelsången" av Gunnar Brusewitz (Vingförlaget 1961).
Gunnar Brusewitz (1924 - 2004) var en beläst författare och mycket skicklig konstnär och illustratör. Hans konstnärs signum var de skissartade men oerhört träffsäkra bilderna över det svenska landskap men också de beundransvärda karaktäristiska porträtt av fåglar och andra djur. Han hade en förmåga att med några få streck fånga en fågels "jizz" allså fånga det typiska för en fågels flykt och rörelser så att man kan artbestämma fågel trots att han skissar den på långt håll. Brusewitz hade också en mycket  stor beläsenhet och kunde sin grekiska gudasaga och var väl förtrogen med poeters - och naturskildrares alster. När jag läser berikar jag mig alltså också litterärt.
Men jag har skrivit om Brusewitz förut och förundras över hans oreflexterade syn på jakt. Brusewitz hade nog en ganska tolererande syn på jakt och skrev också en stor och gedigen kok om jakt och jaktredskap från ur till 1900-talet. (jag har inte läst verket men det lär vara en hel avhandling).
I boken som jag nämt finns ett par berättelser som berör jakt. En av dessa berör en rävjakt där en granne och Brusewitz sitter i en lada och väntar på att en räv ska komma fram till en åtel. Nu kommer aldrig räven inom skotthåll men Brusewitz förklarar inte varför räven ska skjutas.
I ett annat kapitel tar han upp den förr i tiden förekommande lärkjakten och sedan att lämna fram vårens första lärka till kungen och då få en"dukat". Denne hemska sed avskaffades av Karl XV kanske beroende på hans sons (sedermera Oscar II) motstånd.  Samtidigt skildrar han att ett gäng pojkar skjuter en kråka. Sedan står det "Jag känner mig lättad. Trodde i första ögonblicket att det var lärkorna som han var ute efter". Varför denna "rasism?" Han anser dock att "kroknäbbar", alltså rovfåglar, ska skyddas men det dröjer till 1968 utom duvhöken  som får vänta på fridlysning till 1979.
På 1960-talet måste det vara en stor sällsynthet att se ett lodjur ca en mil söder om Rimbo i Uppland. Men när lodjuret kommer så tycks det finns ett direkt behov att döda det. När lodjuret dyker upp nära en skogsgård går mannen efter geväret men lodjur sätter sig framför bilen och för att inte skada bilen skjuter inte mannen och lodjuret kan försvinna. Men ingen kommentar av Brusewitz.
Det sista exempel är när en "skogsströvare och jägare" kommer till Brusewitz och frågar: " Va fan är det här för en fågel?". Brusewitz konstaterar att det är en järpe. Jag anser att det är ett typiskt för jägare att skjuta på djur som de inte vet vilken art det är. Jag har många bevis för detta men det skulle ta för lång tid att redogöra för alla. Brusewitz påstår att järpen är fridlyst. Det är möjligt att den är i Uppland men enligt de listor på avskjutningsstatistik jag fått av Jägareförbundet så har man jagat järpar sedan avskjutningsstatistiken började beräknas 1939. Brusewitz anser att det finns en liten stam just i Roslagen och meddelar att Linné skrev om detta. Numera är järpen mer vanlig i Uppland men sällsynt. Inget mer än att järpen är fridlyst säger Brusewitz och jägaren går och säger "Vi säger att det är en fasan".  

söndag 1 april 2018

Jaktkritik

Falska uppgifter?
I bland blir jag riktig förvånad av vad man kan hitta på nätet. Jag bor i en by som heter Svinnö och blev intresserad av vad detta namn kunde betyda. Jag slog på Svinnö förstås och fick som vanligt massor med träffar. Det var bara det att betydelsen av Svinnö hittade jag inte. Däremot hittade jag mitt namn och flera av mina inlägg av min senaste insändare i olika dagstidningar. (Jag har för något år sedan publicerat den här på min blogg men den går att hitta t ex "mot jakt" och andra sökord) men det märkliga vara och som jag aldrig trott skulle hända en motskrift tydligen publicerat på "skitjakt.nu". Jägaren (det är 99% sådana som ogillar vad jag skriver och därför kommer med ogenomtänkta och meningslösa kommentarer) ansåg att jag kom med felaktiga uppgifter. För det första så hänvisar jag till Jägareförbundet då jag påstår att 14% av älgarna skadeskjuts. För det andra anser jägaren att jag inte definierar vad skadeskjutning är. För det tredje att undersökningen är en enkätundersökning och därför inte något att hänvisa till.
Undersökningen är en enkät undersökning där jägare tillfrågas om hur många älgar som skadeskjuts och som måste eftersökas. I en sådan undersökning kan man ju tro att det bortfall som alltid sker i dylika undersökningar många gånger beror på att man skäms att tala om en skadeskjutning och definitivt inte tvärsom att man att man lägger till en skadeskjutning som inte inträffat. Därför anser jag att de redovisade 14% skadeskjutningar, som redovisas, förmodligen är fler. Definitivt aldrig färre. Att Jägareförbundet måste vara inblandat beror på att undersökningen är redovisad i Svensk Jakt och att de personer som genomfört undersökningen har varit (är?) anställda hos Jägareförbundet. Mycket troloigt är också att Jägareförbundet också betalat undersökning men det vet jag inget om.
Undersökning om skadeskjutningen på älg är inte den enda som finns även om jag anser att den skadeskjtningsprocenten troligen är den lägsta möjliga. Älg är ett stor djur (=lättare att träffa), kulan ska splitras i kroppen för att öka möjligheten att älgen dör omedelbart och ofta är jakten organiserad och jägarna som är med då  mer angelägna att visa sin skjutskicklighet och inte kast i väg ett skott hur som helst. Det finns ett grupptryck att inte orsaka merarbete som t ex eftersök medför.
I referenserna nedan tar jag upp SVA:s undersökningar på de djurkroppar som de får in för genomgång av våra stora rovdjurs status när det gäller sjukdomar, parasiter mm. Det studerar då också hos vargarna hur många skott som har används för att döda vargen. 2016 då 24 vargar sköts vid licensjakten var två vargar skjuta med fler än fyra skott vilket tydde på skadeskjutning och avlivande efter eftersök. Detta är 8%. Men då 1,2 miljoner djur dödas i jakten varje år i Sverige ger det att 100 000 djur skadeskjuts varje år. Minst! Vargjakten året innan med 44 licensjagade vargar var 15 skjutna med fler än fyra skott (4, 5 och 6!). Detta ger 34%.
När rävarna undersöktes (se nedan) fann man att 30% hade skottskador i ben och huvud (de kroppsdelar som undersöktes). Hade hela kroppar undersökts hade fler skador hittats ansåg forskaren.
60% av äldre sädgäss har hagel i kroppen. Skadeskjutningarna gör att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Anta att slakterierna skulle skada och såra 100 000-tals djur innan de dödades; ingen skulle tillåta att slakterierna skulle få finnas.
Kom gärna med en kommentar. Jag har inte haft någon kommentar sedan 2016

Referenser: Englund,J.1979. Skelettskador hos räv.Svenska Jakt 1979/3. 160 - 163
Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63.
von Essen,H.&Ericsson,G.1999. Älgjakten och skadeskjutningen under den första älgjaktsveckan 1998. Viltformum 2.
Jönsson,B., Karlsson,J. & Svensson,S. 1985. Bean Goose (Anser fabilis) wintering in Sweden. Swedish Wildlife Research nr 3, Vol.13.
Liberg,O., Sand,H., Wabacken,P. & Pedersen,H.C. 2008. Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen. Rapport från Grimsö forskningsstation och viltskadecenter. 42 sidor
SVA. Flera rapporter i serien Rapport Stora Rovdjur.