tisdag 21 mars 2017

Jaktkritik

Även om jag oftast skriver om jakt så tar jag ofta också upp den hemska djuruppfödningen som finns på många håll. I Sverige har vi ju hyfsade lagar och inspektioner som justerar vår djurhållning men så är knappast fallet i många andra länder.
Jag hör på radio att en "fotograf utan kamera" (Henner?) har utnyttjat Googel earth för att lägga upp ett antal speciella bilder på YouTube bland annat från en farm i Texas där men har 60 000 ! kor som föds upp på majs, kraftfoder (soja) och antibiotika. De växer till slaktbar storlek på 1 1/2 år i stället för de normala 5 åren. Avföringen körs ner i en stor damm som luktar helt fruktansvärt och för att dyngan ska brytas ner så snabbt som möjligt tillförs kemikalier.
Vilka är de som kan tänka sig äta kött av dylikt uppfödda nötkreatur?
Fler måste bli vegaber eller i alla fall vegetarianer.
Lyssna på reportaget i Kulturradion tisdag 21/3 kl.13.00.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 15 mars 2017

Jaktkritik

I morse hörde jag på radio att en polisman klagade på att resurserna var för små för att utreda allvarliga jaktbrott som illegal jakt på rovdjur. Illegal jakt är i Sverige ett allvarligt brott som kan ge mycket dryga böter (10 000-tal kronor) men även flera års fängelse. Men polisen resursbrist är ju allmänt kända och jag tror att det är effektivare att polisen ägnar sig åt gängkriminalitet och andra allvarliga brott som rån i kiosker och närbutiker eller villainbrott och stöld av båtmotorer. Jag är övertygad om att de flesta skulle se att dylika brott oftare blev uppklarade. Dessutom tror jag att det är ineffektivt för att inte säga meningslöst för poliser att åka omkring på små skogsvägar och försöka upptäcka tjuvjägare för att ta dom på bar gärning. Detta är det enda sättet att för dessa marodörer fällda. Jag har hört att ingen ställer upp och vittnar mot dessa jägare. Precis som i de kriminella gängen och deras vänner och bekanta så vill man inte förlora gemenskapen med dessa personer. I tjuvjägarnas fall är det ofta sympati men även lojalitet med släktingar och grannar. Hur svårt det är att få tjuvjägare fällda visar ett fall för något år sedan då poliser kom på ett par tre jägare med gevär i en skog som inte var deras jaktmark.  Eftersom de inte hade skjutit något djur var det naturligtvis omöjligt att bevisa att deras syfte var tjuvjakt trots att de hade användbara jaktvapen och befann sig i en främmande skog.
Den andra nyheten var att viltstängslena vid våra vägar var i dåligt skick och måste rustas. Man ansåg att kostnaden skulle komma att gå på 6 miljarder kronor. Jag hoppas att man också tänker på de broar och på sina ställen tunnlar som de vilda djuren kan utnyttja när de måste passera en väg. De som finns har tydligen fungerat utmärkt. Ett stängsel är inte helt säkert då många djur kan ta sig både över och under. Med strategiskt anlagda över - och undergångar som också kan förses med armar för att leda djuren rätt blir dessa helt säkra både för bilister och djur.
Minst 58 000 vilka djur slippar att dödas och skadas svårt, ett antal människor slipper att dödas och skadas svårt och kostandes för reparationer av bilar mm kommer att vinnas. Hoppas trafikverket sätter igång genast.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se.Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

tisdag 14 mars 2017

Jaktkritik

Jag har för några bloggar sedan skrivit om den pågående lodjursjakten. Det är klart att EU:s habitatdirektiv Art.16 §e som innehåller ord som "insamla" "selektivt och i begränsad omfattning" inte var tänkt dom Sverige gör skjuta 100-talet djur men nu har en miljökommissionär tolkat detta så om han nu förstod och visste om vad Sverige gör.
Men min största besvikelse är riksdagens fastställande av det antal som Sverige ska uppnå för att klara kravet på bevarandeantal. Man har fastställt detta till 150 familjegrupper vilket endast är 150 avlande par. Som jag nämnde i min förra blogg så anser man att det behövs 400 par för att den vitryggade hackspetten ska klara sig. Det är ju självklart att alla djur måste ha minst detta antal alltså även lodjur, vargar, järvar och andra vilda djurarter.
€00 par är 800 individer + deras ungar (ca 2 för lodjur ca 4-5 för vargar) + ett antal omogna, oparade individer vilket kommer att innebära totalt 2500 - 3000 individer.
Sen då? ska vi tillåta jakt då. nej, naturligtvis inte. Orsakar inte djuren allvarliga skador ska d inte dödas. Jägarnas vilja att få skjuta fler älgar, rådjur med flera ska inte vara giltig. Finns det individer som är skrämmande eller skadar egendom i oacceptabel utsträckning ska det vara tillåtet att avliva dessa individer men inte fler.
Det är kanske några som tror att dessa rovdjur kommer att överbefolka Sverige men jag är övertygad om att de antal jag föreslår är de antal som naturen kan förse dessa djur med föda. Deras "carring capacity" har uppmåtts; i alla fall i den södra delen av Sverige. I renbeteslanden måste antra överväganden göras så länga som renhållning gär att försvara ekonomiskt nu när klimatet gör det allt svårare med findre lav och mer extra utfodring.

Köp boken "Jaktkritik - ex
essäer och bloggar om jaktens avarter. Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-bruppen Jaktkritikerna

lördag 11 mars 2017

Jaktkritik

I förra veckan hörde jag på radio en person säga att ett hagel kunde döda en örn om örnen fick i sig det. Jag blev faktiskt förvånad över att ett litet hagel kunde orsaka en örns död.
Jag tog därför kontakt med Gyttop och fick då reda på att ett hagel för t ex ripa väger 205 mg. Inte mycket men då Björn Helander visat att havsörnar blir förgiftade av 6µg/kg bly och dödligt förgiftade av 20 µg/g så förstår jag det. Även om en örn väger några kg så behövs det bara ett hagel för att komma upp i dödlig dos. Allt beror dock på hur mycket av blyhaglet som absorberas innan haglaet förs ut i avföringen.
Mitt intresse beor på att jag tror att ripjakten i fjällen är till stor skada inte bara för riporna utan också för de rovfåglar som lever av ripor; framför allt jaktfalkar och kungsörnar. Jag har fått reda på att i Jämtland- Härjedalen så skjuts det ca 10 000 ripor varje år (8 500 dal- och 1500 fjällripor). Hur många fler skott avlossas förutom de 10 000 som rimligen behövs för att döda 10 000 ripor? Hur sprider sig de minst 10 000 skotten när hunden skrämmer upp flocken ripor framför jägarna? Fåglarna flyger dessutom bort från jägarna och många ripor måste få haglen i den bakre delen av kroppen och blir skadeskjutna. Dessa ripor måste bli ett lättare byte för de rovfåglar som är ute efter ett byte.
Med tanke på den undersökningen som gjorde på sädgäss för ett antal år sedan då man fann att 60% av sädgässen som var äldre än 3-4 år hade hagel kroppen så befarar jag att många (30%) av riporna också har hagel i kroppen. Hur många ripor behöver en jaktfalk för att överleva? Jag har ingen aning men gissningsvis två i veckan eller 100 per år. hur stor är risken att en jaktfalk får i sig ett hagel? Det blir ju bara en gissning men jag befarar att den är stor. Detta borde undersökas. Förhoppningsvis kommer det att finnas pengar för en sådan undersökning genom analyser av bly hos jaktfalkar nästa år. Du som läser min blogg kommer att få veta hur det går så småningom.

Köp boken "Jaktkritik - eccäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 28 februari 2017

Jaktkritik

Jag hörde på radio att länsstyrelsen i Värmland hade beviljat jakt på två lodjur. Vad ska det tjäna till förutom att tillfredsställa några jägare. Fy han!

Köp boken "jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

söndag 26 februari 2017

Jaktkritik

Naturvårdsverket har beslutat att licensjakt får ske men det är länsstyrelserna som beslutar om antalet. Vi vet alltså inte idag vilka antal som kommer att fastslås, men Naturvårdsverket har så låga nivåer för lodjurantal att jag befarar att många lodjur kommer att få släppa livet till. 66,5 föryngringar i norra området (hur det nu går till) måste finnas men nu anses det finna 112. I mellersta området finns 85 men det behövs endast 62 föryngringar. I södra området finns 24 men det krävs endast 18,5 men här framhåller Naturvårdsverket att lodjuret ska få chansen att expandera söder ut och därför uppmanar länsstyrelerna att vara försiktiga. Föreningens styrelser hart beslutat att överklaga detta beslut. Sannolikheten för ett gynnsamt utfall anser jag mycket litet. Alltnog det är principiellt viktigt av tre skäl.Lodjur gör ingen skada! Det är endast jägarnas önskan om att minska lodjuren som man rättar sig efter. Jag kan ha förståelse för att samer vill ha få jodlur men det får också generösa tillstånd till skyddsjakt. Lodjuren är inte naturligt förekommande i fjälltrakterna historiskt sätt. Men i den samiska kulturen ingår vargen men vargen skyr samerna som pesten och tillåter inte att ha någon varg i hela renbetsområdet. Som bekant försvinner många vargar i dessa område spårlöst. När vargen inte finns måste det finnas lodjur för att vår lilla stam av järv ska kunna överleva. Järven är en dålig jägare och måste ha tillgång till kadaver som nu lodjur förser dem med.För det andra så skjuts det alltför många lodjur vid dessa licensjakter. För några år sedan, då jakt förekom, räknade jag ut att jakten, skyddsjakten, trafikdödade djur och det som forskare anser dödas i illegal jakt att denna överdödlighet tog 15% av lodjurstammen och jag förutsåg att detta inte kunde hålla. Jag fick naturligtvis rätt. Jakten förbjöds under ett par år. Detta förfarande år djupt olyckligt. Fluktuerande populationen minskar den genetiska variationen. Då våra lodjur har en låg grad av genetisk variation och har mycket lägre kontakt den den östliga populationen i Finland-Ryssland är det ännu mer bekymmersamt. De av politikerna!!! faststälda antalen lodjur som Sverige ska ha innebär att 125 par ska räcka. I ett åtgärdsprogram som jag läst från Naturvårdsverket för vitryggig hackspett så bör det finnas 400 par för en säkrad stam. Dessutom är inflödet från öster mycket större. För genetiken hos alla sexuellt parande populationer så gäller Mendels genetiska lagar och Darwins urvalskriterier; alltså varför ska lodjuren ha färre föräldrapar än vitryggig hackspett? Sist men inte minst- lodjuren är fridlysta och står i EU:s habitatdirektiv bland de djur som inte får jagas. Men det finns naturligtvis (?) undantagsparagrafer. Sverige har (jägarna på Naturvårdsverket?) lyckades få EU att gå med på att Sverige jagar lodjur enligt Art.16 § e ”För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 (där lodjur ingår) i en begränsad mängd som fastställs av de berörda nationella myndigheterna.”   När Margot Wallström satt som miljökommissionär avslog hon alla paragrafer då Sverige ville jaga trots EU:s habitatdirektiv. Men det går kanske att lura en miljökommissionär från Malta som knappast vet vad ett lodjur år. Och hur kan man få in 100 dödade i ”selektivt och i begränsad omfattning” då kan man ju inte svenska. Men vad vet jag om förståndsnivån på Naturvårdsverket.Naturvårdsverket kommer nu att tillåta fällor för lodjur. Fällor är tortyrredskap och kommer i en framtid tas upp som bevis för våra generationers barbari. Det finns många fotografiska bevis på hur lodjur slitit tänder ur sin käke och rivit sönder som klor i sina försök att ta sig ur fällan. Jag tycker att de tjänstemän på Naturvårdsverket som godkänner dylika pinoredskap bord ställas inför rätta för djurplågeri. Men detta kommer naturligtvis inte att ske. Men att tjänsterna i framtiden kommer att besättas med människor som som har något hjärta i kroppen kunde jag ju hoppas på.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
  

fredag 17 februari 2017

Jaktkritik

För en gång skull har Sveriges ornitologiska förening agerat i jaktfrågor. Jag har varit med i SOF i mer än 60 år och alltid tyckt att föreningen har haft en bra jaktpolicy. Tyvärr har inte denna kritiska hållning burit frukt i att använda denna ambition att förändra jakten i Sverige att påverka myndigheter och politiker för att få föreningens åsikter genomförda.
Men i det senaste numret av Vår Fågelvärld (föreningens tidskrift) har två olika åtgärder från Naturvårdsverket besvaras i föreningens remissvar.
Den första åtgärden från Naturvårdsverket är att göra det lättare att jaga sjöfågel i det öppna havet. Detta föreslogs redan av utredningen "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) eftersom utredningen fann att ingen annan mark fanns att jaga på. All annan mark jagades det på! Tydligen blev inte utredningens förslag någon succé. . Det som nu Naturvårdsverket föreslår är "förenklade reglar" vad det nu innebär. Jag har inte läst förslaget. Jag har dock svårt att tro att så många fler jägare ger sig ut på öppet vatten under höstarna när det ofta är kallt och blåsigt. Men mer jakt är av ondo. Men SOF:s remissvar är mesigt och angriper de värsta problemet i denna förslagna jakt. Det SOF angriper är "Exempelvis riskerar områden med stor betydelse på populationsnivå för flera arter att bli föremål för jakt. Det gäller bland annat alfågel och svärta, som båda är rödlistade , internationellt, men också bergand."
Nu är ju både svärta och bergand fridlysta sedan flera år och man bör ju utgå från att jägarna respektera detta. Jakt förekommer ju också på många andra håll där t ex ejder, storskrake, och småskrake jagas. Men det viktigaste att jakt på öppet hav i en guppande båt ofta i blåsigt väder ger mycket fler skadeskjutningar än t ex andakt som jag själv har sett ger stora skadeskjutningstal trots att den sker vid ett lugnt viltvatten där skytten stör på fasta marken. Detta nämns inte i remissvaret.  Men mycket av intresset från SOF:s sida i jhaktfrågor är bevarandestatus vilket ju är mycket instränkt.
Detta synsätt visar sig också i det andra remissvaret som berör Naturvårdsverkets förslag till nya fällor. Visserligen är remissvaret kritiker för att fällorna är många ( 177 st!) men också att många fällor inte är selektiva och är dåligt tillsedda. Visserligen finns ripsnaror som ju för länge sedan förkastas av veterinärer då snarorna ofta ge riporna en mycket plågsam död då snarorna inte hamnar rätt runt halsen på riporna och också mot hökfällor som används på gods som anordnar fasanjakt. Men det rimliga ska ju vara att se till att dessa fällor förbjuds. Ska fasanjakt tillåtas så ska jägarna betala den förlust som godset gör när duvhökar tar fasaner. Det måste andra affärer göra då t ex grönsaker eller frukt möglar. Fällor är ju till mycket stor del fällor för att enkelt eliminera konkurrenter till jägarna. Till dessa hör kråkfällor men dessa berörs inte i remissvaret. Detta trots att de "riktlinjer" för bal hur SOF ska ställa sig till jakt står "jagas för konsumtion". Men det är viktigt att framhålla att föreningen är kritisk mot att många fällorna inte är selektiva utan kan döda andra djur som de nämner gråspett och lavskrika. Det är det som jag menar "bevarandeaspekter" när det gäller jakt. Tyvärr.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www-jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna