tisdag 6 december 2016

Jaktkritik

Jag är inte utbildad humanist och har aldrig haft tanken att läsa filosofi på något universitet. Men när jag såg en bok med titeln "Frihet, makt och moral" av Stefan Björklund (Carlsson bokförlag) blev jag nyfiken. Boken är en kort introduktion av 1600 - 1700-tals filosoferna John Lockes och Immanuel Kants filosofi om just de nämnda uttrycken.
Kortfattat kan jag sammanfatta diskussionen om frihet = handlingsfrihet är begränsad av makt = lagar men också av moral men också hur handlingsfriheten bäst kan ha så stort utrymme som möjligt.
Ett avsnitt som jag fäste mig särskilt var diskussionen om rättigheter och skyldigheter. Handlingsfrihet innebär ju rättigheter men måste kopplas till skyldigheter som oftast kopplas till moral. Vi har ju rättigheter att köpa, i princip, vilka varor vi vill men vi bör ju också ha en skyldighet att ta reda på under vilka förhållanden, löne - och arbetesförhållandemässigt de tillverkas och vilken belastning de har på jordens klimat.
Det jag fäste mig vid var det jag kunde koppla till jakt (som inte överhuvud taget nämns) är författarens påpekande ""Man kan skilja mellan rättigheter av skilda slag men det finns vissa inslag som är gemensamma för alla. En del innebär att den ene individens rättigheter begränsar den andre individens utrymme". Utrymme här tolkar jag som handlingsfrihet. Vi kan inte heller ha en rättighet om vi inte tillåter att andra ha samma rättighet. Vi kan alltså aldrig ha en rättighet utan att den medför skyldigheter. Jägare har rätt att jaga vissa arter på vissa platser. Men då jakten är omfattande (mer än 1 miljon djur varje år) begränsar detta min möjligt (handlingsfrihet) och min rättighet att se vilda djur. Min glädje och njutning av att se t ex en räv röra sig över en äng i jakt efter sorkar en vårmorgon minskar beroende av jakten.
Mer viktigt är jägarens skyldigheter mot djuren. All jakt innebär risk för skadskjutning. Ingen jägare skadskjuter med avsikt.  Jag har trots detta hört en forskare säga, när jag frågade om varför rävar hade en så hög skadskjutningsprocent,  "om en jägare ser en räv så kastar han iväg ett skott. Träffar skottet desto bättre". Men eftersom 100 000-tals djur skadskjuts varje år borde de flesta jägare öva sig skjutskicklighet mycket mer men också dämpa sin iver att döda. Samtidigt borde samhället (riksdagen) starkt begränsa antalet arter som skulle få jagas beroende på oss natur- och djurälskare rättigheter men också djurens rättigheter att få leva. Riksdagen har ju rättigheten att stifta lagar men också skyldigheten att dessa lagar så litet som möjligt inte är destruktiva.

Köp boken "jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår he,sida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

måndag 5 december 2016

Jaktkritik

I lördags gjorde jag en längre promenad och kom då förbi Hargs Bruks vilthägn som ligger 3 - 4 km från mitt hus. Jakten hade just då avslutats och de ca 15 jägarna stod i en grupp för att förmodligen sammanfatta dagens jakt.
Samtidigt höll fyra anställda på att ta vara på de skjutna djuren. Djuren låg på flera ställen och drogs ut till vägen av en fyrhjuling. Bytet blev, vad jag kunde se, tre vildsvin och en dovhjortskalv (?). Jag har aldrig sett några andra hjortdjur än dovhjort i hägnet men det kan möjligen vara ett rådjur.
Så gott som alla jägare framhåller "naturupplevelser" som främsta skäl till varför de jagar. Det här hägnet kan omöjligt ge någon naturupplevelse. En mer anskrämlig skog är svår att hitta. En stor led består av planterad(?) och risig granskog. Marken är uppbökad på de flesta håll och grenar, stenar  och sly gör den dyster och svårframkomlig. Vissa öppna hyggen finns kanske för att göra det möjligt att jaga. I ytterkanterna av det ca 1 km2 stora hägnet finns gräsmarker där man ofta ser dovhjortarna gå och beta. Jag tror att skogen har valts just för dess ringa värde som produktionskog. Hargs Bruk lär vara Sveriges största privata markägare med 20 000 ha skog och andra marker.Andra marker kanske har varit alltför värdefulla sör att ta till anspråk för ett vilthägn.
Som sagt "naturupplevelser" kan inte vara skälet till att ett 15-tal jägare kommit till vilthägnet. När man frågar jägare varför man jagar , som t ex i utredning "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) så svarar alltså nästan 100% "naturupplevelser" och sedan "kamratskap" "avkoppling", "spänning", "intresse för hundar", "viltvårdsintresse" och på sjunde plats "ger kött". "Spänning" och "avkoppling" är väl det som normalt kallas för "nöje". Ingen jagar av plikt. Någon hund fanns inte med och någon viltvård var knappast vildsvinsjakten i hägnet.
Få kött kan ju tyckas var skälet i denna jakt men de skjutna grisarna måste ju slaktas och styckas och det är väl troligt att jägarna fick åka hem med kött från andra tidigare vildsvinsjakter. Så var i alla fall på Frötuna där man 1980-talet jagade utsläppta fasaner. Där fick jägarna en urtagen, plockad och fryst fasan med sig hem.
Jag har ingen aning om kostnaden för jakten men jag antar att kilopriset på det erhållna vildsvinsköttet betydligt överstiger det som man behöver betala för samma kött i välsorterade butiker.  Så många kilo per jägare kan det inte ha blivit. Men som sagt man missar ju nöjet att döda ett djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.

fredag 2 december 2016

Jaktkritik

Jag hörde igår op radion att en jägare i Värmland beklagade att älgjakten slöt allt färre älgar. Förra året var nivån lika som på 1960-talet och i år var antalet som på 1950-talet. Anledningen var naturligtvis, antydde jägaren, den täta populationen av vargar.
Jag har även tidigare framfört det felaktiga att se orsak - verkan samband som en enkelt samband. På 1950 - 1960 -talet fanns ingen varg i Värmland. Den mindre avskjutningen som då var det normala berodde alltså på någon annan orsak. Nu framgick det inte i radiointervjun hur stor skillnaden var mellan de olika åren men jag vet att Värmland har varit det län som har haft störst avskjutnung av älg. Jag antar att den minskade älgtillgången i dag inte inträffade helt plötsligt utan att minskningen har skett successivt.
Jag menar att den stora avskjutningen som skett har påverkat älgstammens storlek. Dessutom kan skogsbruket ha ändrats med mindre avverkningsytor och de stora kalhyggerna som just började på 1950 - 1960-talen är ett minne blott. Dessa kalhyggen gav stora mindre björk (sly) och gräsytor som gynnade älgens stora framgångssaga i Sverige. Sedan de stora kalhyggernas tid minskar älgavskjutningen från 1980-talet då rekordet var 175 000 och ingen år var under 130 000 dödade älgar. Idag skjuts ca 95 000 älgar per år. Jag vet att vargar tar älgar och påverkar på marginalen älgstammen storlek men de andra orsakerna stor troligen för det större delen av minskningen.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 30 november 2016

Jaktkritik

Ibland får man kunskap från helt oväntade håll. I radions Radiosporten hörde jag för några dagar sedan om att en dansare, europamedaljör i rock n´roll dans, hade dödats i en viltolycka då bilen hon åkte i krockade med ett rådjur.
Det är första gången jag hör att ett rådjur kan orsaka en dödsolycka. Oftast är det älgar som orsakar dödsolyckor. Eftersom älgar är långbenta djur så kör bilen på benen och älgen far då med stor kraft på motorhuven och krossar vindrutan och dödar de som sitter i framsätet. Älgen är också ett stort djur som väger ca 300 kg medan rådjuret är tiondelen så tungt och betydligt kortare. Trots detta kan tydligen rådjuret komma upp på motorhuven och skapa samma dödliga utgång.
Viltolyckorna närmar sig 50 000 i år vilket är rekord. Av dessa olyckor står rådjuren för 37 000, älgar för 5000 och vildsvin för 3700 (www.viltolycka.se).  Det är dessa djur som orsakar mest skador på personer och bilar. Beräkningar visar att de ekonomiska skadorna uppgår till 2,9 miljarder och det dör i medeltal fem personer varje år på grund av trafikolyckor. Förra året dog till och med nio personer. Trafikverket och forskare arbetar med att finns metoder för att minska viltolyckorna. Nya varningssystem ska testas och broar över och tunnlar under vägarna byggs för att djuren säkert ska kunna ta sig förbi vägarna. Dessa broar och tunnlar har visat sig vara effektiva. Det är bara att hoppas att dessa metoder ger önskvärd effekt både för människor och djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritik.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

Jaktkritik

Jag har vid ett par tillfällen skrivit om Axel Munthe (1857 - 1949). Han föddes i Sverige men sedan 20 årsåldern befann han sig nästan uteslutande utomlands framför allt i Frankrike och Italien. Han utbildade sig till läkare och blev genom kontakter en välkänd och mycket uppskattad läkare för societeten, alden och olika furstehus i Europa. Han blev förmögen och byggde sig en mycket vacker villa  på Capri, Villa San Michele. Senare (1929) gav han ut en bok "Boken om San Michele" som översattes till många språk och såldes i miljonupplagor, vilket gjorde Axel Munthe till en mycket förmögen man. Boken, är val jag förstår, inte sanningsenligt och mycket av det Munthe skriver har inte hänt och/eller är starkt överdrivet. Några år inpå andra världskriget blev situationen ohållbar på Capri och Munthe blev tvungen att flytta tillbaka till Sverige. Han fick en våning på slottet förmodligen beroende att han varit drottning Viktorias livmedikus. Efterkriget var Munthe så sjuklig att han aldrig orkade återvända till Capri utan dog i Stockholm.
Axel Munthe var en stor djurvän och donerade pengar bl a till skydd av flyttfåglar och våra björnar. Han skänkte och sin Vill San Michele till Svenska staten och villan är numera ett museum med många 1000-tals turister varje år. Ett besök är verkligen att rekommendera och utsikten över Neapelbukten är hänförande.

Det kanske märkligaste är att Sverige också haft en annan dock mindre känd djurrättskämpe nämligen Louise "Lizzy" Lind av Hageby (1878 - 1963). Jag hade aldrig hört talas om denna kvinna men författaren Lisa Gålmark har skrivit en biografi om "Lizzy" i sin bok "Skönheter och odjur". Lisa Gålmark har skrivit flera böcker om djurrättsfrågor. Lis Gålmarks bok får en utmärkt beskrivning i tidningen Vi (nr 13. dec. 2016).
"lizzy" föddes i Stockholm i en förmögen adlig familj och kom till London 1902 24 år gammal för att studera till läkare. Vid en av föreläsningarna demonstrerades ett kirurgiskt ingrepp på en hund. På den tiden var vivisektion tillåten vilket innebar operationen på ej helt bedövade djur. Hon blev självfallet ytterst upprörd och fick en text publicerad där den "bruns hundens" öde beskrevs. När ordföranden i det brittiska "samfundet mot plågsamma djurförsök" tog upp Lizzys berättelse blev han stämd för ärekränkning av professorn. Rättegången fick stor uppmärksamhet och en insamling fick ihop pengar till en staty "Den bruns hunden" som många gånger blev attackerad av framför allt medicinstuderande som ansåg restriktioner vara uteslutna vid djurförsök. Men lagarna ändrades tack vare Lizzys arbete. Lizzy fortsatta sin gärning och blev en känd kvinna inom djurskyddsrörelsen i England. Når hon dog visade testamentet att en "smärre" förmögenhet donerats till djurskyddsrörelsen.

Idag känner jag inte till några svenskar som så hängivet, utåtriktat och medialt framgångsrikt arbetar med djurskyddfrågor. Varför inte någon som lyfter fram den onödiga jakten och skapat debatt om det lidande som de voöda djuren utsätts för.


Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb.gruppen Jaktkritikerna.


lördag 26 november 2016

Jaktkritik

Följande inslag fanns i Sveriges Radios Eko-rapportering den 26 nov. 2016
"Sveriges regering stämmer EU-kommissionen för att den tillåter fortsatt användning av färgpigment som görs av giftiga blykromater, trots att det finns alternati– Bly är ett av de absolut farligaste ämnen människan känner till. Och trots att det finns bättre alternativ till att använda blykromater i färger, så har EU-kommissionen gett ett företag tillstånd att göra detta. Det säger miljöminister Karolina Skog.Bly kan skada nervsystemet oavsett hur lite man får i sig. Särskilt farligt är det för foster och småbarn, vars inlärningsförmåga kan påverkas. Bly misstänks också orsaka cancer. Blykromater används till vissa färger för metall, för plast och för vägmarkeringaI september gav EU-kommissionen tillstånd till ett företag som vill sälja blykromater i EU för att använda som färgpigment, trots att EU-länderna är överens om att blykromater ska fasas ut och bara få användas om det saknas andra alternativ. Det är därför Sveriges regering nu ska stämma Eu-kommissionen:– Svenska företag har slutat använda blykromater för länge sedan. Det är otroligt viktigt att vi upprätthåller en schyst konkurrens, säger miljöminister Karolina Skog."
Det här är som att skjuta mygg med kanon. I Sverige används mellan 600 - 700 ton blyammunition vid jakt enligt Naturvårdsverket. 
(se http://www.natursidan.se/nyheter/20-forskare-bly-i-jaktammunition-ett-halso-och-miljoproblem/) där 20 forskare skriver om den allvarliga skada som bly orsakar i naturen.

Allt bly som används vid jakt kommer på ett eller annat sätt ut i naturen och på sikt också i vårs kroppar genom växter eller i vårt dricksvatten. Först naturligtvis alla hagel (kulor) som inte träffar djuren, sedan alla kulor,hagel som jägarna plockar bort för att inte förstöra sina tänder och som hamnar i sophinken som sedan eldas upp och kommer ut i luften eller i askan som sedan sprids på kärar eller i skogen igen där vattnet för ner blyet i vattendrag till fiskar och där många människor har som vattentäkt. Bly försvinner inte. Tungmetallen kommer alltid att vara kvar i någon form.
Varför tillåts detta gift fortfarande?

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna....

söndag 20 november 2016

Jaktkritik

I går jagade man vildsvin i en skog när huset där jag bor. Jag vet inte hur jakten gick till. Jag såg en jägare med en hund med en stövare (tror jag eftersom jag är dålig på handraser). Kanske hundar användes för eventuellt eftersök eller för att jaga fram vildsvinen så att jägarna skulle kunna komma åt att skjuta.
Jag hörde två skott med minst en halvtimmes mellanrum.  Jag antar att det betydde döden för två vildsvin. Det var mycket kraftiga och jag antar att vildsvinen skjuts med kula eller tunga hagel för att skotten ska vara så dödliga som möjligt. Skotten lät mycket skarpare än de som avlossas vid andakten som sker i ett viltvatten mycket nära min bostad. Det är uppfödda gräsänder som jagas och det är säkert ett par hundra gräsänder som sätts ut varje år. (Jag har skrivit om denna andakt vid ett par tillfällen förut och du som är intresserad kan söka efter andakt på min blogg).
Jag har mycket liten förståelse för att jägare tycker att det är ett nöje att döda djur men jag har förståelse för att vildsvin behöver jagas för att minska populationen. Vildsvinen har framför allt i södra Sverige blivit ett stort problem för bönder som odlar säd, pottas och andra grödor. Här i norra Uppland är inte vildsvinen till så stort problem då få bönder odlar säd utan här är det skg, äng och vall som prioriteras. Det finns alltså får och boskap ofta utegångsboskap för köttproduktion. Vildsvinen orsakar mest skada i trädgårdar och orskar trafikolyckor vilket naturligtvis är allvarligt i sig även om vildsvinen sällan (adlig?) orsakar dödsolyckor om älgar. Men jag anser att Hargs Bruk som nu jagade (eller arrendatorer av Hargs mark) har en skyldighet att hålla vildsvinsstammen på en inte allt för hög nivå. Det är Hargs Bruk som är orsaken till den kraftiga stam av vildsvin som finns här omkring då de för att antal år sedan hade ett alltför dåligt stängsel runt sitt vilthägn som gjorde att vildsvinen kunde komma ut. På andra håll i Sverige har spridningen av vildsvinen skett genom olaglig tusättning av vildsvin av jägare för att de tyckt att det var ett bra villebråd att jaga. Vildsvin finns numera också på Öland om få tror att vildsvinen sprungit över brom eller att de simmat över sundet.
Att vildsvinen få denna utbredning beror delvis på jägarnas intresse att få ytterligare ett djur att döda men också att många jägares hat mot vargar som skulle kunna hålla vildsvinen på en naturlig nivå. Vildsvinen utrotades på 1700-talet och jag är övertygad om att de muköter som då fanns inte kunde göra jobbet även om bönderna var mer angelägna att minska vildsvinen än vad dagens bönder är utan att de hade mycket god hjälp av den då mycket större vargsatmmen. Man måste också komma ihåg att älg var ett sällsynt djur på 1700-talet. Linné läs aldrig ha sett en älg och rådjur, dovhjort och kronhjort fann i mycket små populationen i södra Sverige där inga vargar fanns. Var fanns de djur som vargarna kunds leva på? Kanske husdjur men de vaktades noga och hare, skogshöns och annat småvilt räcker inte långt.