fredag 17 februari 2017

Jaktkritik

För en gång skull har Sveriges ornitologiska förening agerat i jaktfrågor. Jag har varit med i SOF i mer än 60 år och alltid tyckt att föreningen har haft en bra jaktpolicy. Tyvärr har inte denna kritiska hållning burit frukt i att använda denna ambition att förändra jakten i Sverige att påverka myndigheter och politiker för att få föreningens åsikter genomförda.
Men i det senaste numret av Vår Fågelvärld (föreningens tidskrift) har två olika åtgärder från Naturvårdsverket besvaras i föreningens remissvar.
Den första åtgärden från Naturvårdsverket är att göra det lättare att jaga sjöfågel i det öppna havet. Detta föreslogs redan av utredningen "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) eftersom utredningen fann att ingen annan mark fanns att jaga på. All annan mark jagades det på! Tydligen blev inte utredningens förslag någon succé. . Det som nu Naturvårdsverket föreslår är "förenklade reglar" vad det nu innebär. Jag har inte läst förslaget. Jag har dock svårt att tro att så många fler jägare ger sig ut på öppet vatten under höstarna när det ofta är kallt och blåsigt. Men mer jakt är av ondo. Men SOF:s remissvar är mesigt och angriper de värsta problemet i denna förslagna jakt. Det SOF angriper är "Exempelvis riskerar områden med stor betydelse på populationsnivå för flera arter att bli föremål för jakt. Det gäller bland annat alfågel och svärta, som båda är rödlistade , internationellt, men också bergand."
Nu är ju både svärta och bergand fridlysta sedan flera år och man bör ju utgå från att jägarna respektera detta. Jakt förekommer ju också på många andra håll där t ex ejder, storskrake, och småskrake jagas. Men det viktigaste att jakt på öppet hav i en guppande båt ofta i blåsigt väder ger mycket fler skadeskjutningar än t ex andakt som jag själv har sett ger stora skadeskjutningstal trots att den sker vid ett lugnt viltvatten där skytten stör på fasta marken. Detta nämns inte i remissvaret.  Men mycket av intresset från SOF:s sida i jhaktfrågor är bevarandestatus vilket ju är mycket instränkt.
Detta synsätt visar sig också i det andra remissvaret som berör Naturvårdsverkets förslag till nya fällor. Visserligen är remissvaret kritiker för att fällorna är många ( 177 st!) men också att många fällor inte är selektiva och är dåligt tillsedda. Visserligen finns ripsnaror som ju för länge sedan förkastas av veterinärer då snarorna ofta ge riporna en mycket plågsam död då snarorna inte hamnar rätt runt halsen på riporna och också mot hökfällor som används på gods som anordnar fasanjakt. Men det rimliga ska ju vara att se till att dessa fällor förbjuds. Ska fasanjakt tillåtas så ska jägarna betala den förlust som godset gör när duvhökar tar fasaner. Det måste andra affärer göra då t ex grönsaker eller frukt möglar. Fällor är ju till mycket stor del fällor för att enkelt eliminera konkurrenter till jägarna. Till dessa hör kråkfällor men dessa berörs inte i remissvaret. Detta trots att de "riktlinjer" för bal hur SOF ska ställa sig till jakt står "jagas för konsumtion". Men det är viktigt att framhålla att föreningen är kritisk mot att många fällorna inte är selektiva utan kan döda andra djur som de nämner gråspett och lavskrika. Det är det som jag menar "bevarandeaspekter" när det gäller jakt. Tyvärr.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www-jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

söndag 12 februari 2017

Jaktkritik

Jag har vid ett par tillfällen försök att få Dagens Nyheter att publicera följande insändare men DN anser tydligen att den inte är värd att visa i tidningen.
Om du vill använda insändaren direkt eller formulera om den i något avseende för att försöka få den publicerad i "din" tidning så är jag tacksam. En spridning av hur jakten påverkar viltet är självfallet alltid bra. Kan det uppstå en diskussion så mycket bättre.
Naturligtvis måste di skriva under med eget namn och adress. Här kommer min insändare.

Som jaktkritiker anser att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem beroende på skadeskjutningarna. Om man bara tar den lägsta skadeskjutningsprocenten till utgångspunkt (14% som anges för älgjakten som jag tror är den "bästa" jakten; man skjuter på ett stort djur, med kula och har ett stort grupptryck på sig att inte kasta iväg ett skott eftersom det kan innebära att jakten måste avbrytas för eftersök och man förlora mycket tid) så blir det att 150 000 djur skadeskjuts varje då jakten dödar mer en en miljon djur varje år. 
Skulle slakterier såra och skada 100 000-tals djur innan de dödas skulle inga slakterier få finnas eller tolereras.
Jakt är en hobby och ett nöje för de som jagar. Ändå får jakten fortsätta trots att så gott som all jakt är helt onödig. Enligt jaktlagen får inte jakten utsätta djuren för "onödigt lidande". Eftersom jakten är onödig i de flesta fall borde jakten vara olaglig. 
Enligt min mening kan skyddsjakt vara befogad. Jag anser att älg- och vildsvinsjakt är skyddsjakt då älgar och vildsvin orsakar allvarliga skador på skog och åker och kan åstadkomma allvarliga trafikolyckor. Dessutom kan vissa näringar som renskötsel och fårskötsel orsakas allvarliga ekonomiska avbräck för ägarna då björn och varg kan angripa boskapen. Men det är alltså skyddsjakt som ska användas för att eliminera enstaka specifika individer. 
Jag vet att det finns personer som anser att en stor vargstam skulle kunna reglera älgstammen (och vildsvinsstammen?) till tolererbara nivåer men det skulle kanske innebära att vargstammen måste vara på 4000 - 5000 individer och det anser jag helt verklighetsfrämmande att riksdagen skulle tillåta när de inte ens kan acceptera en vargstam som skulle kunna anses ha en  gynnsam bevarandestatus på ett 1000-tal djur. 
Med tanke på det stora lidande som de vilda djuren utsätts för borde den onödiga jakten förbjudas.


Köp och läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå också med i Fb-gruppen jaktkritikerna

söndag 5 februari 2017

Jaktkritik

Jag hörde här om dagen en lantbrukare som hade stora problem med vildsvin som förstörde hennes grödor. Hon förstod inte varför man fick lägga ut föda för vildsvinen på vintern. Radion hade då tagit kontakt med ett gods i Skåne där man utfodrade vildsvinen på vintern med sockerbetor. Godset bedrev, som många gods, jakt som en inkomstkälla. Personen som skötte jakten på godset förklarade att utfodringen var bra för bönderna då den höll vildsvinen kvar på platsen så att de inte spridde sig ut på andra marker.
Det är möjligen rätt vid ett tillfälle då de utfordras men det syftar ju också till att hålla uppe antalet vildsvin under vintern så att det finns många vildsvin att jaga under resten av året. Det är ju så att vintern är flaskhalsen för alla vilda djur i Sverige och det är under vintern som de flesta djur dör beroende på att de helt enkelt svälter ihjäl. Med utfodring blir det fler vildsvin under resten av året, vilket ju också är syftet med vinterutfodringen på godset.
Det märkliga i historien är att regeringen la fram ett lagförslag som skulle förbjuda vinterutfodring men detta förslag avslogs av de borgerliga + SD. Att (C) kunde vara med på att fälla lagförslaget övergår min fattningsförmåga. Centern borde ju värna sina kärnväljare som ju är bönder framför jägarna men kanske Eskil Erlandsson, som ju är mycket jägarvänlig fick bestämma i den här frågan. Ett stort misstag enligt min mening.
Vildsvin tillhör vår natur men är den andra arten, förutom älg, som måste jagas då de orsakar allvarliga skador . I alla fall , så länge som vargarna inte får finnas i tillräckligt stor antal.

Köp bolen "Jaktkritik- essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: wwwjaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

tisdag 24 januari 2017

Jaktkritik

Jag har under senare tid blivit intresserad av Viltvårdsfonden som delar ut pengar till olika organisationer (se nedan) för att de ska bedriva upplysningsverksamhet inom vissa områden. Dessa områden listan nedan. 
De olika organisationerna är följande och här finns också summorna som organisationerna erhåller. Men kan tycka att nära 60 miljoner kronor till de båda jägareförbunden sticker i ögonen då det inte finns en enda förening eller organisation som har en annan åsikt om jakt finns representerad. Jag under vad Naturskyddsföreningen gör av sin 400 000 kr.
När man diskuterar detta med jägare så framhålls alltid att det är "deras" pengar i form av viltvårdsavgift som de som jagar måste betala och som sedan staten återför till jägarna. Det är i och för sig rätt att jägarna måste betala en viltvårdsavgift men någon kompensation är väl rimligt när de tar av alls vår egendom (om man kan beteckna vilda djur som egendom). Djuren är illa fall inte jägarnas även om många jägare ser det så.
Fördelade medel ur viltvårdsfonden 2015
Svenska Jägareförbundet52,0 mkr
Jägarnas Riksförbund  7,0 mkr
Naturvårdsverket 25,0 mkr
Polisen36,7 mkr*
Länsstyrelser  0,4 mkr
Statens veterinärmedicinska anstalt  3,1 mkr
Svenska Naturskyddsföreningen  0,4 mkr
Alltnog Viltvårdsfonden används inte bara till "information" (jag sätter ordet inom parantes) då den ju är helt ensidig och bara från jägares synpunkt, utan Viltvårdfonden delar ut pengar till olika forskningsprojekt. (kan ses på Naturvårdsverkets hemsida). Det är mycket pengar närmare 21 miljoner kronor men många projekt pågår under flera år. Tillsamman med utbetalningen till "informationsinsatser" delas det ut ca 125 miljoner Eftersom den summan inte betalas ut varje år beroende på mångåriga forskningsprojekt gissar jag att varje jägare får betala ca 450 kronor till Viltvårdsfonden för att få jaga. Jag räknar då med att det är 250 000 som skaffar sig jaktkort. Summan är ju minimal i förhållande till andra utgifter som jägarna måste lägga ut för att ha nöjet att jaga. Se jag till mig själv är denna summa ungefär som en av mina föreningsavgifter och då är jag med åtminstone sju olika föreningar. 
Det är för mig oförklarligt varför Svenska Jägareförbundet ska ha nästa hälften av pengarna som Viltvårdsfonden delar ut. Deras position "otidsenligt" som Naturvårdsverket skrev i ett remissvar till en statlig utredning för att antal år sedan.
När kommer Svenska Jägareförbundet att mista sitt "allmänna uppdrag som de fick 1938? Det är andra tider nu!

Köp boken "jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter. Finns på vår hemsida www.jkatkritik.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

söndag 15 januari 2017

Jaktkritik

Du som mer regelbundet läser min blogg vet att jag mycket ofta skriver om det, som gör jakten till Sveriges största djurskyddsproblem, nämligen skadeskjutningarna. Om man bara tar den lägsta skadeskjutningsprocenten till utgångspunkt (14% som anges för älgjakten som jag tror är den "bästa" jakten; man skjuter på ett stort djur, med kula och har ett stort grupptryck på sig att inte kasta iväg ett skott eftersom det kan innebära att jakten måste avbrytas för eftersök och man förlora mycket tid) så blir det att 150 000 djur skadeskjuts varje då jakten dödar mer en en miljon djur varje år.
Skulle slakterier sår och skada 100 000-tals djur innan de dödas skulle inga slakterier få finnas eller tolereras.
Jakt är en hobby och ett nöje för de som dödar vilda djur. Ändå får jakten fortsätta trots att så gott som all jakt är helt onödig. Enligt jaktlagen får inte jakten utsätta djuren för "onödigt lidande". Eftersom jakten är onödig i de flesta fall som borde jakten vara olaglig.
Enligt min mening kan skyddsjakt vara befogad. Jag anser att älg- och vildsvinsjakt är skyddsjakt då älgar och vildsvin orsakar allvarliga skador på skog och åker och kan åstadkomma allvarliga trafikolyckor.Dessutom kan vissa näringar som renskötsel och fårskötsel orsakas allvarliga ekonomiska avbräck då björn och varg kan angripa boskapen. Men det är alltså skyddsjakt som ska användas för att eliminera enstaka specifika individer.
Jag vet att det finns personer som anser att enstor vargstam skulle kunna reglera äjgstammen (och vildsvinsstammen?) på tolererbara nivåer men det skulle kanske innebära att vargstammen måste vara på 4000 - 5000 individer och det anser jag helt verklighetsfrämmande att riksdagen skulle tillåta när de inte ens kan acceptera en vargstam som skulle kunna anses ha en  gynnsam bevarandestatus på ett 1000 djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida:wwwjaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen jaktkritikerna

lördag 14 januari 2017

Jaktkritik

Mig veterligt finns det bara tre publicerade artiklar om skadeskjutningsfrekvenser på tre arter som jagas i Sverige. En artikel publicerad i Svensk Jakt om skadeskjutning på älg. Studien är utförd som en enkätundesökning och man fann då att 14 % av älgarna skadeslöst så att de måste eftersökas innan de kunde dödas. Ytterligare 4% återfanns inte utan ansågs så litet skadade att de klarat sig och kunde tillfriskna efter skottskadan. Ytterligare en studie undersökte skallar och ben av räv. Den undersökningen fann att ca 30% av äldre rävar hade skottskador som åstadkommits vid tidigare jakttillfällen. Hade hela kroppar undersökts hade med stor sannolikhet ännu fler skador upptäckts enligt forskaren som undersökt rävarna. Den tredje undersökningen gällde sädgäss. Sädgässen sköts med kula som därefter röntgades. Man fann då att 60% av äldre sädgäss (>3-4 år) hade hagel i kroppen. För referenser se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se.
Som alltid när man diskuterar en kontroversiell fråga så bör ju begreppen vara definierade. Jag anser att ett djur är skadeskjutet då djuret måste skjutas med flera skott för att det ska dö. Skjuter jägaren två skott i en direkt följd och djuret dör är det dock inte skadeskjutet. Men hinner djuret förflytta sig innan andra ( och efterföljande skott) dödar djuret är djuret skadeskjutet. Självfallet är djuret också skadeskjutet om djuret tar sig från platsen men sedan aldrig återfinns. Uppenbarligen har de rävar och sädgäss som undersökts i de ovan refererade undersökningarna kunnat överleva de tidigare påskjutningarna. Men jag anser att ett skadat djur har betydligt sämre chanser att överleva och mer utsatt för problem med att komma jakt eller hitta mat (flyga när det gäller fåglar) eller större risk för att bli tagen av rovdjur.
Ytterligare en studie som kan tas upp i detta sammanhang är vargjakten 2015. Där sköts 15 vargar ( 34%) med 4 resp. 5 resp. 6 skott. Observera att ännu fler (skade)sköts om man tar med de som sköts med tre skott. Denna stuie finns att läsa på SVA:s hemsida.
Det är onekligen ett lågt antal undersökningar som gjorts. Jag skulle gärna se att man t ex undersökte trafikdödade rådjur för att upptäcka gamla skottskador genom en noggrann obduktion av hela kropparna. Man vet ju naturligtvis ingen om alla de rådjur som ha måst eftersökas men med tanke på den ovan nämnda älgstuien så kan man troligen anta att tre gånger så många rådjur har eftersöks efter misslyckade skott.
En annan undersökning som vore intressant är att studera i vilken näringsstatus som de älgar befinner sig som dödas av varg i förhållande till de som skjuts av jägare. Genom att undersöka fetthalten i benmärg kan detta fastställas. Bertil Haglund gjorde en motsvarande undersökning på ren. Renar tagna av lo och järv jämfördes med renar dödade av tåg. Tre gångar så många renar visade dålig näringsstatus (låg fetthalt) i jämförelse med de tågdödade renarna. De älgar som jägarna "förlorar" (jag sätter ordet inom citationstecken eftersom jägarna inte äger älgarna och därför inte förlorar någon älg mende anser ju själv att det är så) är inga "förlorade" älgar utan de vargdödade älgarna i all fall skulle duka under av svält innan jägarna fick tillfälla att skjuta dem.
En tredje studie som jag skulle vilja få utförd är en undersökning av fjädrar, dun och eventuella rötägg från jaktfalk i avseende på blyhalt. Jakten på ripa i fjällen är omfattande och skadeskjutningen är säkert likasom vid all fågeljakt och stor. De ripor som överlever med hagel i kroppen blir lått byte för alla de rovdjur som finns i fjällen. Den mest sårbara är jaktfalken. Det finns ett "Jaktfalksprojekt" som inventerar jaktfalksbon och ringmärker ungar. Av denna anledning så är ett dylikt projekt genomförbart.Fjäder och dun är alltid möjligt att erhålla och från dessa är det möjligt att få fram blyhalter. Undersökningar från upphittade döda havsörnar visar att 25% av örnarna har höga halter av bly vilket med stor sannolikhet kommer från att de ätit skadeskjutna döda eller försvagade djur. Risken för att de mycket mer sällsynta jaktfalken också kan råka ut för blyförgiftning är uppenbar
 
Köp bolen "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

söndag 8 januari 2017

Jaktkritik

I min senaste blogg var jag lite oprecis äng jag beskrev antalet dödade vargar i Sverige. Ollo Libergs skattning av att den dödades  mellan 20 - 30 vargar i sk skyddsjakt stämmer inte. Enligt SVA:s hemsida sköts det 13 vargar 2015 i skyddsjakt (§28) och 15 2014. Dessutom skötstvå vargar som var skadade (sjuka el skadade enl §40). Fem övriga, lite oklart vilka, men bl a hittade dödade av okänd anledning. Jag gissade dock rätt på antalet trafikdödade som 2015 var 12 st. Till detta ska ju naturligtvis och den illegala jakten tillkomma. Men av naturliga skäl vet ingen hur stor den är men då jag läst att de tjuvskjutna lodjuren anses vara lika många som de trafikdödade så kanske antalet olagligt dödade vargar är 10 15 stycken per år.
Årets antal onaturligt dödade vargar skulle alltså kunna bli 24 i licensjakt, 15 i skyddsjakt, 10 i trafiken och 10 tjuvskjutna vilket alltså blir ca 60 vargar eller ca 15%.
Vilken kopulation tål ett sådan högt jaktryck? Lodjuren har fått en paus då de snabbt minskade i antal sedan licensjakten infördes. Björnjakten har också behövts minskas eftersom den 10% licensjakten reducerade populationen alltför mycket och årets björnjakt minskade betydligt. Varför inför enbart skyddsjakt på individer som orsakar allvarlig skada?

Läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritiekrna.se och gå med i Fb-gruppen jaktkritiekrna